Veckans fråga: Vilken boss minns du bäst?

Bossar, slutmonster och förbannade skithögar; kärt barn har många namn! I veckans fråga tänkte vi gräva djupt bland alla spelminnen som vi på redaktionen, men framför allt du, har av dessa stoppklossar eller befriande element i spel.

I spelvärlden är bossen en stor eller utmanande karaktär som antingen hindrar oss spelare från att komma vidare till nästa nivå eller stå i vägen för de efterlängtade sluttexterna. De flesta utvecklare har sin egen syn på vad en boss, eller en slutstrid ska innefatta och nu tänkte vi höra efter vilken du minns allra bäst. Det kan vara en riktigt dåligt implementerad slutboss eller en fantastiskt utmanande men välprogrammerad dito.

Personligen blir jag konfunderad ifall jag inte ser minst en kommentar som tar upp ett monster från antingen Dark Souls-serien eller Bloodborne (10/10), men det är ju bara vad jag tror…

Martin minns tillbaka till GBA-tiden

Kom igen nu, Garet – ge den där draken vad han tål!!!!

En strid som jag minns än idag är den första och förmodligen fortfarande den mest frustrerande striden jag utkämpat mot en boss i ett japanskt rollspel. Spelet var Golden Sun utvecklat av Camelot Software och slutbossen hette Fusion Dragon. Jag minns tydligt hur mycket jag uppskattade äventyret jag hade tillsammans med Isaac, Garet och Mia – vi kunde bara vara fyra i sällskapet även om vi rekryterat många fler (åtta) kompanjoner.

När vi mötte den orättvisa draken för första gången minns jag att jag hade lyckats få ner hälsan på bossen ganska mycket men att han vid ett flertal tillfällen använde specialattacker som i princip utplånade oss totalt. Efter ett antal sådana attacker eliminerade han min kvartett av hjältar och jag fick ett utbrott som resulterade i att jag stängde av spelet och bara skrek.

Efter några dagar använde jag internet för att se vad andra människor skrev om slutbossen och då uppdagades det mig att jag förmodligen inte skulle ha stängt av min GameBoy. Om jag hade väntat lite till, hade jag fått möjligheten att använda min sekundära grupp av ytterligare fyra hjältar för att mosa Fusion Dragon. Det var överraskande enkelt och sedan dess har jag alltid förväntat mig oväntade vändningar i japanska spel!

David minns tillbaka till tiden han var en Grey Warden

Kom igen nu då. 26:e gången gillt nu då!

Bossen jag aldrig kommer glömma är den stora elaka Archdemon-draken i Dragon Age Origins. Detta fantastiska spel var mitt första riktiga rollspel, som gjorde att jag förälskade mig i genren. Jag testade spelet på min brorsas konsol då jag inte hade skaffat mig en egen ännu, och råkade spela till sex på morgonen en vardag för att senare vara tvungen att sjukanmäla mig från skolan. Jag kan ju inte gå till skolan när Ferelden behövde räddas från ”The Blight”.

Efter många timmar och en löjlig förälskelse med Morrigan befann jag mig till sist öga mot öga med sista bossen – The Archdemon. Anledningen till att jag minns denna boss mest är att jag misslyckades så ofantligt många gånger, men vägrade ta hjälp av YouTube. Hur jag än bar mig åt kunde jag inte fälla den aggressiva draken, jag var knappt i närheten.

Jag fick en pinsam uppenbarelse när jag insåg att man kunde tillkalla fotsoldater för att bekämpa drakens kumpaner som tidigare gjorde det omöjligt för mina fyra kämpar att dräpa bossen själva. Nu kunde jag fokusera nästan alla mina attacker mot ett håll istället för fyra. Efter denna insikt så lyckades jag på första försöket. Pinsamt, frustrerande men ack så mäktigt att få ta sig vidare mot de sista minuterna i spelet. När sluttexterna började rulla så insåg jag även att jag inte befann mig i Ferelden. Jag befann mig i Västerås i mitt pojkrum och var tvungen att bege mig till skolan igen.

Johan minns tillbaka till en episk kamp i Anor Londo

När du ser detta är det för sent att vända tillbaka.

Dark Souls är ett spel som dräller av minnesvärda bossar, och även om Ornstein och Smough inte är min absoluta favorit kan det möjligtvis vara ett av de viktigaste ögonblicken i spelet. På vägen till Anor Londo har du som spelare ställts inför flera olika typer av bossar som hela tiden lär dig nya taktiker och knep, och när du väl anländer hos drakdräparen och bödeln testas din förmåga att applicera all din kunskap på en och samma gång.

Den snabbe och mobile Ornstein ser till att testa din reaktionsförmåga samtidigt som du måste hålla koll på den korpulente Smough, vars enorma räckvidd gör att du måste hantera avstånd om du vill undvika att bli köttfärs. Denna övning i simultankapacitet ackompanjeras dessutom av ett av de bästa musikstyckena i spelserien.

From Software är mästare på bossdesign, och även om jag rankar Lady Maria (Bloodborne) och Artorias (Dark Souls) högre när kommer till favoritboss finns det ingen som kan röra känslan när jag till slut fällde Ornstein och Smough för första gången. Mina armar skakade så mycket av adrenalinet att jag knappt lyckades ta mig till lägerelden för att inkassera mina nyvunna själar.

Vilken boss har du starkast minnen av?