Veckans fråga: Lockas du av japanska spel?

För tillfället, befinner jag mig i Japan på en skön semester där jag blandar frenesin från de ambulerande spelhallarna med den rofyllda naturen och en skön känsla av att jag hör hemma i landet. Du har kanske läst mina inlägg om spelhallarna i Japan och kanske även om mina intryck från en Hatsune Miku konsert jag upplevde? Det står i alla fall mig klart att jag formligen avgudar landet, människorna som bor där och självklart också spelen som utvecklas i den uppåtgående solens land.

I veckans fråga tänkte vi därför fråga om du uppskattar japanska spel, vilka dina favoriter är men framför allt vad det är som gör att du dras till dem. Om du har spelat ett japanskt spel, har du säkert upptäckt att det är något som är udda, kanske rentav konstigt. Är det detta som lockar dig eller är det produktionsvärdet som får dig att exportera dina pengar?

Jesper gillar berättelserna

Virtue’s Last Reward – ett spel med vändningar i vändningarna

När det kommer till japanska spel är jag svag för rollspel och visuella romaner. Jag tilltalas av de ofta allegoriska berättelserna som så ofta knyter an både till deras historia kring det feudala Japan, men också andra världskriget och bomberna som världen aldrig kommer att glömma. Ibland vävs det in i mysterier som Virtue’s Last Reward eller Danganronpa: Trigger Happy Havoc (8/10), och ofta är det stora konflikter som Final Fantasy-spelen eller The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel (8/10).

Självklart finns det andra faktorer som tilltalar mig också och jag tänker närmast på mangastilen på karaktärer och musiken vi ofta bjuds på. Musikspåren från Nobuo Uematsu i SquareSofts PlayStation-era håller otroligt hög klass och tål att lyssnas på utanför spelen.

Martin har fallit och kan aldrig resa sig mer

Penguin Adventure; spelet som gjorde att den japanska snöbollen kom i rullning…

Redan när jag satt och smygspelade Konami-spel på nätterna som tonåring, stod det klart för mig att de japanska spelutvecklarna hade något som andra saknade. Hela tiden slogs jag av nytänket, de udda sidospåren och de knepiga karaktärerna; allt kändes hela tiden nytt på något sätt. Idag är dock känslorna lite annorlunda där jag inte lika ofta identifierar banbrytande titlar eller nydanande utveckling.

Trots att utvecklarna i öst har en (ur vårt perspektiv) annorlunda syn på jämlikhet eller acceptans, finner jag nästan alla japanska titlar tilltalande. Det finns ofta något unikt som lyser igenom i varje titel, oavsett om den heter Criminal Girls 2: Party Favors (8/10), eller Dark Souls III (10/10). Japanska utvecklare har ofta en unik idé eller ett rejält driv när det kommer till kreativiteten och även om det bjuds en del osmakliga delar i upplevelsen, vet jag att jag oftast kommer ut mätt och belåten efteråt!

Jerry älskar det helgalna modet

Vivis sinne för mode är extraordinär.

Japanska spel har en speciell charm med stark dragningskraft, och jag beundrar de japanska spelutvecklarna för deras knäppa fantasi. Vilket annat land i världen kommer på såpass helgalna idéer i de kreativa spelen men ändå får mig att inte vilja titta bort, eller sluta spela?

Jag är också väldigt förtjust i japanska rollspel, och Final Fantasy IX hålls extra nära mitt hjärta. Det är bara Japan som kan komma undan med det vansinniga modet, för jag älskar att de tar ut svängarna med färger, volym och accessoarer. Se bara på Vivi och hans jättestora hatt till sin lilla kropp, för jag tycker att han är det perfekta exemplet på helvrickad och älskvärd mode från landet i öst.

Vad tycker du om japanska spel?