Veckans fråga: Hur ser din spelsamling ut?

Alla har vi ju en spelsamling, och ingen är den andra lik. Vanligtvis brukar samlingen helt enkelt bestå av spelen vi har köpt, men vad händer med avklarade spel? Säljer du dem, lånar du ut dem till vänner eller lägger du dem på hög? Köper du specialutgåvor eller håller du dig till de vanliga versionerna? Och finns det några spel i din samling som du är extra stolt över?

Vi vill veta! Veckans fråga är alltså: Hur ser din spelsamling ut?

Toby samlar på Dark Souls- och Bloodborne-spel

Sveriges största samling med SoulsBorne-spel (Demon’s Souls, Dark Souls, Bloodborne och King’s Field)?

Det började så oskyldigt. Jag upptäckte att jag hade en rätt trevlig samling med Demon’s Souls och och Dark Souls. Den bestod av ett par inplastade Limited Edition-utgåvor och specialtryckta skivor med förhandskod. Sen fastnade jag rejält för spelen, och när jag åkte till Japan förra våren köpte jag på mig allt jag kunde hitta – bland annat den japanska specialutgåvan av Dark Souls II (9/10) som väger flera kilo.

Sedan dess har samlingen växt, och ju mer obskyr versionen är desto bättre. Jag har alla guideböcker och designböcker, och inköpen från Ebay har blivit många. För närvarande peppar jag inför Dark Souls III-releasen och dess dyrbara utgåvor. Jag antar att jag har Sveriges största samling med SoulsBorne-spel (som man brukar kalla spelen i serierna Demon’s Souls, Dark Souls, Bloodborne (10/10) och i viss mån även King’s Field), och jag vet att den står sig rätt bra i konkurrensen internationellt.

Och nej, jag vet fortfarande inte riktigt hur jag hamnade här. Men jag är väldigt stolt över min samling.

Johan samlar på assassiner

Även om min samling inte riktigt mäter sig med Tobys mastodonthylla är jag ganska nöjd med de få specialutgåvor jag har av Assassin’s Creed-spelen. Jag tänker i synnerhet på det snygga skrinet som levererades med Codex Edition av Assassin’s Creed: Brotherhood. Denna låda innehåller inte bara spelet, utan även en snygg bok med konceptkonst och den vid tillfället obligatoriska kartan över spelvärlden. Kortfilmen Assassin’s Creed Lineage följde också med på DVD, och även om det inte är väldigt bästa berättelse är det en intressant inblick i Ezios bakgrund.

Numera köper jag sällan fysiska exemplar av spel, både av komfortskäl och för att det är ont om plats i hyllorna. Men samlaren i mig gör att jag fortfarande sneglar åt de snyggare boxarna när de väl dyker upp.

Martin samlar på förlorad tid

En hjälte sitter ned redan…nu gäller det att tänka taktiskt!

Det var min hustru som lockade mig in i världen av underbara konsoler från Sony. Det var varken Gran Turismo eller actionspelen som fick mig att fastna, utan det ljuvliga Final Fantasy IX, där magikern Vivi stal mitt hjärta. Efter introduktionen till japanska rollspel, köpte jag snart en bärbar konsol från ett annat japanskt företag och började samla på mig mer storslagna verk från Square Enix.

I hyllan står samtliga spel i serien från nummer ett till sex, där jag inte bara samlat på spelen utan faktiskt plöjt igenom varenda ett utan det sistnämnda. Jag konsumerade så många rollspel på min bärbara konsol att jag under sent 2000-tal faktiskt kände att jag inte orkade mer. Måttet var rågat i och med nylanseringen av Final Fantasy III med ny 3D-grafik, där tog det stopp efter många hundra timmars spelande. Visst har jag gett de nya spelen en chans och visst har jag med stor aptit slukat japanska rollspel sedan dess, men inget går upp mot känslan när jag äntligen klarade slutbossen i det första Final Fantasy.

Mitt bidrag är minnena av alla äventyr jag upplevt i Square Enix universum, de timmarna samlar jag på. Kartongerna står kvar i hyllan och ber om ännu en genomspelning, Final Fantasy IX har jag ännu inte kört klart. Men vilka minnen!

Jesper samlar på Blizzards samlarutgåvor

Blizzards samlarutgåvor har alltid tilltalat mig. Det erbjuds alltid en bra blandning av prylar för mina spelkaraktärer till alla deras spel, och riktiga föremål som konstböcker, soundtrack och produktionsdokumentärer. Det var när jag var helt fast i World of Warcraft som jag köpte min första, expansionen The Burning Crusade. Då var det samlandet av kosmetiska husdjur i spelet som lockade mest, men när jag väl bläddrade bland sidorna av konceptmålningar och lyssnade på soundtracket i bilen var jag såld. I min mening har Blizzard länge varit ett föredöme för hur samlarutgåvor ska se ut.

Luckorna i samlingen kommer av att samvetet ibland gör sig påmint och att hyllorna under datorbordet redan är överfulla. Det har blivit digitala utgåvor av dessa.