PSbloggens topplista: De bästa och sämsta lanseringstitlarna

Med en ny generation av hårdvara precis här, och dess del av både bra och dåliga lanseringstitlar är det läge att ta en liten resa tillbaks genom generationerna och spana in de bästa respektive sämsta titlarna för de tidigare PlayStation-modellerna. Häng med på tidsresan efter klippet. Med lanseringstitlar menar vi de spel som gick att köpa samma dag som respektive spelkonsol släpptes till försäljning.

PlayStation 1

Sony hade ganska mycket att bevisa när PlayStation släpptes i september 1995. En helt ny aktör på marknaden med helt oprövade utvecklingsstudior. Vad skulle ske här? Nu var det inte första gången Sony försökte sig på att utveckla spel. Nej, redan mellan 1989 och 1995 gav Sony Imagesoft (tidigare  CSG Imagesoft Inc) ut spel till bland annat Nintendo-maskiner. Strax innan PlayStation lanserades lyftes den här delen av verksamheten över till att bli en del av Sony Interactive Studios America som senare blev mer kända som 989 Studios.

Bästa lanseringstiteln: Wipeout

Med en slående visuell design tog Wipeout världen med storm.

Det är svårt att sia om var Sony befunnit nu om Wipeout inte hade släppts med den makalösa marknadsföringen som det fick. Wipeout fick ett hyperdesignat omslag och gränssnitt utformat av de legendariska formgivarna Designers Republic. Det marknadsfördes hårt på nattklubbar, i livsstilsmagasin och med skamlös produktplacering i filmer (Hackers, till exempel). Spel skulle bli av med nördstämplen och bli något hippt, var nog mottot. Och som tur var så var det även ett riktigt bra spel. Psygnosis lade kanske inte grunden till hela svävar-racinggenren, men de tillförde definitivt någonting nytt till genren som tidigare dominerats av F-Zero. Med ett episkt, pumpande techo-soundtrack blev arkad-svävar-action-racing plötsligt coolt.

Sämsta lanseringstiteln: Battle Arena Toshinden

Polygoner!

Battle Arena Toshinden är fightingserien som gud, och de flesta andra spelare, glömde. Nog för att den faktiskt innoverade en hel del – det var en av de första spelserierna att fullt ut använda polygoner för att skapa slagskämparna, och var faktiskt först ut med det ganska vitala greppet att låta spelarna röra sig i ’sidled’ – inte bara i ett tvådimensionellt plan. Tyvärr var väl ambitionerna lite för höga för vad plattformen PlayStation kunde leverera – och det var en långsam och ganska grötig upplevelse. Toshinden blev snabbt förbisprunget av både Tekken, Soul Blade och Virtua Fighter. Men dess plats i historien är härmed cementerad – som en av de sämsta lanseringstitlarna till PlayStation.

PlayStation 2

Vi rör oss framåt i tiden och är nu framme vid milleniumskiftet. I november 2000 släpptes PlayStation 2 i våra nordiska breddgrader, efter att ha varit ute på den japanska marknaden i nästan ett halvår. Konkurrensen på spelmarknaden är stenhård – Sega Dreamcast hade redan trängt in på marknaden och satt den grafiska ribban ganska högt. Med högkvalitativa arkadportningar var handsken kastad och kampen om vardagsrummet påbörjad. Trots att PlayStation 2 redan varit ute på marknaden ett tag var det en ovanligt mager samling av spel vid lanseringen.

Bästa lanseringstiteln: SSX

Orealistisk snowboarding har sällan varit så kul som i SSX

Ett namn som blev väldigt välbekant under PlayStation 2-tiden var EA Sports BIG. Nu var det tyvärr ganska länge sedan det namnet användes, men under dess fana släpptes under en tid ett par riktigt tunga extremsportspel. Först ut var ett snowboardspel som inte hade något fäste i verkligheten – SSX. Med lika delar snowboarding, flipper och galenskap fångade det mitt intresse direkt, trots att jag egentligen inte har särskilt mycket till övers för sportspel. Med en genialisk poängjaktsmentalitet och helt vansinniga banor tillbringade jag ett antal timmar i dess våld. Extremsport har aldrig varit lika galet skildrat i spelform – med undantag för de närmaste uppföljarna.

Bubblare: Tekken Tag Tournament

Tekken Tag Tournament

Tekken-serien växte sig stark i både arkadhallarna och till PlayStation, men det var först till PlayStation 2 som det introducerades ett nytt element inom fightingspelen – möjligheten att växla karaktär under dusterna. Helt plötsligt ändrades dynamiken för slagsmål rejält. Nu handlade det inte bara om vilken karaktär som bäst matchade motståndarens, nu behövdes det även tas hänsyn till ytterligare en karaktär. Dessutom var det fenomenalt snyggt. Visst, inte lika skarpt och välanimerat som närmaste konkurrenten (från samma utgivare) Soul Calibur till DreamCast, men inte långt ifrån.

Sämsta lanseringstitlarna: Fantavision

Skärmsläckare eller spel?

Ingen vet nog riktigt vad Fantavision var menat att vara. Vissa hävdar att det var ett teknikdemo som fick utvecklas för långt, andra hävdar att det var ett experiment i människors köpvilja. Fantavision är alltså ett fyrverkeribaserat pusselspel som någon tyckte att det var okej att ta 600 spänn för. Det är nästan analogt med att ge ut en DVD med en brinnande brasa på.

Bubblare: Smuggler’s Run

Imponerande tomma miljöer

Långt innan Red Dead Revolver och Red Dead Redemption hade placerat Angel Studios, numera Rockstar San Diego, på världskartan var de mest kända för spelserien Midtown Madness till PC. I ett försök att bredda sig utvecklades Smuggler’s Run till PlayStation 2 och ja, det fick en uppföljare. Riktigt varför vet ingen – men det faktum att det gavs ut av Rockstar Games var nog en betydande faktor. Redan på den här tiden hade det namnet en viss tyngd. Smuggler’s Run gick helt enkelt ut på att köra diverse offroad-fordon från punkt A till punkt B och undvika andra fordon som vill göra ungefär samma sak – eller hindra dig från att leverera ditt smuggelgods. Helt enkelt alldeles för repetitivt för att vara särskilt roligt i mer än någon halvtimme. (Då var deras andra nästan-vid-lanseringstitel Midnight Club: Street Racing betydligt bättre.)

PlayStation 3

Mars 2007. Minns du vad du gjorde då? Det gör tyvärr inte jag. Jag vet dock att jag inte stod och köade för att hämta ut min PlayStation 3. Jag hade missat att förboka mitt exemplar i tillräckligt god tid, och det dröjde faktiskt ända fram till mitten av juni innan jag kom mig för att införskaffa en enhet. Delvis var det faktiskt priset som avskräckte men även det väldigt svaga spelutbudet. Att fler och fler spel förflyttades ut ur ”lanseringsfönstret” gav mig inte direkt något förtroende. Nåja, jag införskaffade en maskin så småningom och började beta av spelutbudet. Med tanke på det magra utbudet vid lanseringen vinner nedanstående spel i princip på walk-over.

Bästa lanseringstitel: Motorstorm

Det var såhär Motorstorm skulle se ut. Nu gjorde det inte riktigt det.

Nu var Motorstorm inte i närheten av lika imponerande som det som visades upp vid avtäckningen av PlayStation 3. Helt klart ett av de mer skamlösa användandena av förrenderad video för att illustrera hur ett spel skulle kunna se ut. Dock var det förvånansvärt roligt att spela – med alla dess knasiga fordon och imponerande banor. Lite synd att spelet led av enorma prestandaproblem och att laddningstiderna nästan förstörde allt nöje i det.

Bubblare: Resistance: Fall of Man

Kramas?

Jag är en klar sucker för alternativ historia, så ett spel där utomjordingar invaderat jorden under 50-tal lockade mig enormt. Insomniac Games, mest kända för de sockersöta Spyro the Dragon och Ratchet & Clank-spelen tog sig kanske lite vatten över huvudet i det första spelet, men deras innovativa vapendesign lyckades rädda spelet så smått. Och så var det ju faktiskt ganska snyggt och roligt att spela trots att det var ungefär lika rakt som en linjal.

Sämsta lanseringstitel: Sonic The Hedgehog

Gäsp

Det är Sonic och det är i 3D. Räcker inte det som motivation?

Vilka var dina favoriter respektive besvikelser vid en konsollansering?