PSbloggens jultävling!
Vi närmar oss årets slut med stormsteg, och för att fira ett fantastiskt år vill vi förstås passa på att ge bort massor av spel och prylar till våra underbara läsare. Denna tävling kommer förstås ha ett jultema, och vi vill att du rotar fram ditt favoritspelminne som är relaterat till julen. Det kan vara allt från när du fick din favoritkonsol i julklapp till ett spel som du spelar varje år som tradition, och vi är förstås ute efter en trevlig anekdot kopplad till detta.
Som belöning har vi skrapat ihop en omfattande prispott som kan få det att vattnas i munnen på de flesta. Alla spel är till PlayStation 4 om inget annat anges.
- 1:a pris: Call of Duty: Black Ops III, Destiny: The Taken King Legendary Edition, King’s Quest: The Complete Collection, Transformers Devastation, Metal Gear Solid V: The Phantom Pain, NBA 2K16
- 2:a pris: Call of Duty: Black Ops III, Destiny: The Taken King Legendary Edition, Pro Evolution Soccer 2016, The Awakened Fate Ultimatum (PS3)
- 3:e pris: Transformers Devastation, Criminal Girls: Invite Only (Vita), Metal Gear Solid V-tröja
Tävlingen kommer att pågå till och med onsdag nästa vecka, och vinnarna kommer att presenteras på julafton förstås. Det finns ju ingen bättre dag att dela ut presenter på!
De fina priserna har tillhandahållits av Activision, Nordic Game Supply och sist men inte minst NIS America. Stort tack till alla involverade som har gjort den här tävlingen möjlig.
Nu vill vi veta – vilket är ditt bästa julrelaterade spelminne?
Om skribenten
Johan Lindros
Skåning, gamer och hockeyfan. Med Atari 2600 som inkörsport till spelvärlden skapades en i stort sett allätare när det gäller spelgenrer, dock med en förkärlek för rollspel, en passion som endast matchas av känslorna för Philadelphia Flyers. Tycker att spel med delad skärm är ett av de mest underskattade nöjena som finns.
Lämna ett svar till SuprageekAvbryt svar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.
Mitt absolut starkaste julminne är när jag fick min första spelkonsol i julklapp. Det var 1979 och vintrarna var fortfarande kalla och snörika. Folk hade inte hemdatorer, det fanns två TV-kanaler och spelkonsoler var ovanliga. Då i ett stort, hårt paket låg en Philips G7000. En cartridge-baserad konsol med två inbyggda handkontroller och inbyggt tangentbord. Med detta fick jag spelen Tenpin Bowling & Basketball och Air-Sea War Battle. Mitt minne av upplevelsen när jag öppnade klappen var ungefär som Nintendo-kid (ni vet ”IT’S A NINTENDO 64!!!”). Det året blev det inget Karl-Bertil Jonsson, utan jag spelade tills det var sängdags. Konsolen följde med i många år och flera barn i bekantskapskretsen fick också konsolen så vi kunde bytlåna spel.
Mitt bästa julminne med Playstation-anknytning är julen 2001. Det var min första jul med min nuvarande fru och hon följde min önskelista och gav mig Jak & Daxter: The Precursor Legacy för Playstation 2. Som nykär hade spelandet strukit på foten och PS2:an hade mest använts som DVD-spelare. Men Jak fick mig tillbaka till konsolen. Jag 100%:ade spelet och fick det bra slutet innan jag var nöjd. Jag har kvar skivan och extraskivan (DVD med making-of).
Har en hel del spelrelaterade julminnen, framförallt från barndomen. Skulle exempelvis kunna nämna julen 2004 som jag antar är mångas bästa julminne, året då Half-Life 2 släpptes. Men det är faktiskt inte det som sticker ut mest när jag tänker efter.
Mitt första spel till Nintendo 64 var The Legend of Zelda: Ocarina of Time, det följde med konsolen som för övrigt var min första egenköpta konsol och spelet var mitt första möte med spelserien. Jag hade aldrig hört talas om Zelda tidigare, då jag enbart spelat en handfull spel på familjens NES och annars hade Playstation som primär konsol.
Jag fastnade dock för Ocarina of Time något oerhört. Det var ofta konversationsämnet på skolgården och om jag inte spelade det hemma så spelades det hos kompisar eller hos kusiner. Det gav mig helt klart mersmak. Året därefter (2000) bestämde jag mig därför för att önska mig Majora’s Mask i julklapp, och tomten tyckte tydligen att jag hade varit extra snäll det året, för vad låg där under granen på julaftons morgon om inte ett paket innehållandes den fina gröna kartongen med den guldfärgade kassetten i.
Jag ville såklart sätta igång och spela direkt, men upptäckte till min stora besvikelse att det inte gick. Det behövdes nämligen ett så kallat Expansion Pak, vilket jag såklart inte hade och inte visste att det behövdes. Men snälla som mina föräldrar är tog de med mig ut till Siba (om jag minns rätt) och vi lyckades faktiskt få tag på ett exemplar i tid så jag åtminstone hann spela lite innan vi i sedvanlig ordning åkte iväg till min mormor på eftermiddagen och firade jul tillsammans med släkten.
Det året var förmodligen en av de få gånger då jag faktiskt ville att julfirandet skulle gå fort så jag istället fick åka hem och fortsätta spela. Majora’s Mask kanske inte var riktigt lika bra som mästerverket Ocarina of Time, men det var banne mig inte långt ifrån och det hör helt klart till mina favoritspel från den generationen. Det är inte många spelminnen överhuvudtaget som slår den där morgonen när jag för första gången fick se Skull Kid förvandla Link till en Deku Scrub i den där dunkla skogen.
Ett av mina bästa spelrelaterade julminnen är julen 94 när jag fick Mortal Kombat 2 till SNES, Men, efter ett snabbt konstaterande kom jag fram till att jag borde ha fått ett roligare spel. Gick således till radiobutiken där spelet var köpt och bad att få byta det. Botaniserade bland spelen som stod prydligt uppradade i butikens glasskåp. Fick syn på ett extra vackert omslag med mycket gröna juliga färger. Tittade på baksidan, det såg coolt ut! Sedan knallade mitt 14 åriga jag hem med ett exemplar av det då nyutkomna Secret of Mana till SNES, ett spel som än idag är ett av mina bästa spelupplevelser.
Mitt bästa julspelminne är Zelda, Ocarina of time. Sista paketet jag fick var fult inslaget, i den låg en kartong med någon slags köksmaskin. Besviken öppnade jag kartongen och där i låg spelet. Sprang direkt till tvn och startade OoT. Stannade uppe långt in på småtimmarna, ända tills min farfar klev upp för att slå en drill kl 04 på natten och tvingade mig i sängs.
Hmm, mitt favoritspelminne som är relaterat till julen är inte någon present, utan helt enkelt att vi lånade min kusins PS1 och hans spel under jullovet. Min syster och jag spelade Tekken mot varandra som galningar.
Och inte så himla långt senare så köpte jag en egen PS1.
jag har så dåligt minne så jag kommer inte ihåg LOL
Det här var svårt, det finns så många bra minnen att välja mellan. Men ett minne är väldigt starkt och något jag ibland saknar att jag inte har möjlighet att göra längre. Det var när jag var student för en massa år sedan och åkte tillbaka till studentlyan på annandagen efter julfirande hemma. Jag hade lånat en ps2 av en kompis och hade en riktigt härlig plan. Jag åkte ner på stan och hyrde bland annat final fantasy x och köpte en massa mat. Sen åkte jag hem och installerade mig rejält. På den tiden stängde bostaden i Umeå i princip av all värme över jul och nyår för att spara pengar när de flesta studenterna ändå inte var där, så det var på med myskläder och över det en morgonrock så jag inte frös ihjäl. Sen myste jag ner mig och spelade i tre dagar i princip utan att lämna lyan, pauser tog jag i bara när mat- och sovklockan ringde.
Det var ett par härliga dagar
Julminne!
Ett av mina främsta spelminne genom alla tiderna hör julen till!
Det handlar om mitt liv när jag är omkring 10 år! Julstök, Julbök och massa bjällerklang!
Min tro på tomten har prövats flera gånger då han har gett mig på tok för många mjuka paket föregående år
Men där under den fantastiska julgranen så ligger det äntligen ett hårt paket! En länk till mitt förflutna!
Zelda – A link to the past!
Som den fantasynörd man var i början av 90-talet och Willow var ens favoritfilm,
så var det en ren fröjd att få kasta sig in i Hyrule och bemästra the mastersword!
Min kära far klagade jämt på att jag skulle få fyrkantiga ögon om jag spelade mer tv-spel!
Han trodde att han såg till mitt bästa när han ganska sent kvällen gick in i mitt rum och krävde jag skulle stänga av Super Nintendot!
Detta sker med en ordväxling man sällan vinner när man slåss mot sin far med argument om varför man måste rädda Zelda och Hyrule från Ganon!
Jag förlorade och fick skamset stänga av och gå till sängs för invänta morgondagen.
Men vem skulle rädda Hyrule om jag gick och la mig? Helt otänktbart!
Jag minns att jag låg under täcket och räknade minuterna och hoppades att jag skulle höra min fars snarkningar eka genom väggen.
Tids nog drog han igång sitt sågverk så att huset skälvde och det blev fritt fram att sätta sig klistrad framför tvskärmen igen!
Det gick inte slita sig! Jag minns hur jag satt uppe nästan hela natten trots att farsgubben hade förbjudit mig! Jag hann inte rädda Zelda eller Hyrule den natten!
Men säkerligen en god bit på vägen!
Idag mår jag bra och jag har räddat Hyrule X antal gånger och sen dess.
Jag vill minnas att det var under julen 1990. Min önskelista det året toppades då av Mega Man 2 vilket var uppföljaren på det där fantastiska spelet som jag hade fått testspela tidigare under samma år hemma hos en kompis kompis. Jag hade fastnat direkt men vid tio års ålder utan någon direkt fast inkomst så var nya spel helt ouppnåeliga förutom vid födelsedagar och ”julaftonar”.
Jag var vid den här tiden tio år gammal och prenumererade givetvis på Nintendo Magasinet. Deras sätt att recensera spel på den här tiden var ofta att ta bilder på en mängd banor och klistra samman dem så att man fick en överblick över hela banan från start till slut. Eftersom pappa var fotograf så hade jag vid något tillfälle bett om att få låna en förstorningslupp (nästan anpassad efter bildrutorna i tidningen) som jag sakta och noggrant förde över hela banan och låtsade att jag spelade själv.
Efter någon månad ”tidningsspelande” var det då snart äntligen dags för julafton. Pappa kom någon dag innan och berättade att han hade letat över hela stan efter just Mega Man 2 men att det var slutsålt precis överallt. Detta för att jag inte skulle bli så besviken när jag väl öppnade julklapparna. Beskedet slog givetvis ner som en bomb. Eftersom jag fyller år i november visste jag att det var en ocean av tid att överkomma innan jag nästa gång skulle kunna önska mig spelet.
Julafton kom och de senaste dagarna hade jag inte velat ”tidningsspela” Mega Man 2 längre. Jag hade inte önskat mig något annat spel heller den här julen. Men där i min hand höll jag helt plötsligt ett paket som var något avlångt, lagom tjockt för att kännas igen. Det var hårt, men pressbart så att man kunde känna något hårdare innanför, fast inte över hela ytan. Med hundra procent säkerhet vräkte jag upp julklappspappret och insåg att jag höll i mitt alldeles egna exemplar av Mega Man 2! Pappa hade tagit bilen ner till Göteborg som låg 10 mil bort. För en tioåring som knappt varit i Göteborg tidigare kunde det lika gärna ha varit till New York min pappa hade åkt till för att införskaffa spelet som jag gått och längtat efter och låtsasspelat under hela hösten. Tack pappa för mitt finaste julspelsminne hittills!
En kompis (känd från PSbloggen, faktiskt) visade för en massa år sedan ett antal klipp från spelet Uncharted på YouTube, nummer två i serien för att vara exakt. Och jag fastnade speciellt för ett klipp där man fick se sekvenser från kapitlet på tåget. När sedan Uncharted 3 släpptes återkom de där minnerna från tåget och eftersom jag tidigare enbart spelat på PC och insåg att Uncharted bara fanns till Playstation så hade jag inget val, det fick bära eller brista. PS3an köptes in i november 2011.
Ovan nämna konsol fick följa med till mina svärföräldrar där jag och sambon skulle fira jul, och stanna kvar några dagar därefter. Vi firade jul och hade väldigt trevligt, men spelupplevelsen blev inte den bästa då det bara fanns en gammal tjocktv (utan HDMI) i vårt sovrum. Spelet i sig var självklart helt fantastsikt, jag rankar fortfarande Uncharted 2 som ett av de bästa spel jag nånsin spelat. Men tjocktvn leverande inte bildmässigt.
Ungefär samma tid ett år senare, råkar jag och en kompis (inte samma kompis som ovan) befinna oss i en elektronikbutik och vi går förbi TV-avdelningen. Jag får en idé, jag köper såklart en ny TV och tar med mig till svärföräldrarna över jul, jag hade ju tänkt att PS3an skulle få följa med även detta år. Och jag tyckte att Hitman: Absoultion var värt ett bättre öde än en gammal tjocktv. Sagt och gjort, jag drar börs på en 32″ och min kompis tycker självklart att detta är en bra idé. Jag inser på vägen hem att jag inte har förankrat detta hos min sambo och inser att det kanske inte faller i god jord… När jag kommer hem med TVn så blir hon väl inte överlycklig, men förstår förstås min tanke. Hon säger dock att jag själv får förklara varför jag har med mig en egen TV när vi kliver in hos svärföräldarna. Jag blir ärligt talat lite nervös, detta skulle ju kunna bli jobbigt…
Som tur är har jag världens bästa svärföräldrar som inte alls tyckte att det var speciellt konstigt, min svärfar blev mest nyfiken på SmartTV-funktionen och tyckte snarare att jag kunde ha lämnat kvar TVn när vi åkte hem igen…
Sedan dess har det blivit en tradition att ha med sig PS3an och TVn till svärföräldrarna över jul.
Nu är vi strax på väg söderut igen, och denna gång är det min PS4a som får följa med. I jul är det The Witcher 3 och Just Cause 3 som kommer uppta min speltid. Det känns bra att veta att det numera redan hänger en plattv i vårt sovrum hos svärföräldrarna så jag slipper kånka med mig en egen. Svärfar tyckte väl att det faktiskt var dags att byta ut tjocktvn. Kanske mest därför att jag faktiskt lyckades halka på deras gård när jag skulle bära in TVn från bilen för nån jul sedan…
Numera hänger 32″an på väggen i sovrummet, och inte är min sambo speciellt upprörd över att den hänger där. Slutet gott, allting gott.
Mitt bästa lr värsta jul minne kanske de heter var när man var runt 8 år. Jag hade tjatat å tjatat om att få ett super Nintendo i julklapp. Äntligen var den stora dagen här och vi fick öppna alla klapparna till sist fanns det bara en klapp kvar. Det var mitt efterlängtade tv spel
dock skulle jag inte få spela förens nästkommande dag för att klockan var för mycket. På kvällen när vi ”sov” hörde jag hur som höll på ute vid teven de var min farsa och morbror som skulle testa MITT! Tvspel! De gick sådär på nått vis lyckades dom ha sönder nån av kablarna minns inte riktigt vilken… så inte vart de nå spela för mig 
i mellandagarna fick vi de lagat och det fungerar än idag 
Fyndet från mellandagsrean.
Jag tror detta var kring julen år 2000, jag var ute på mellandagarna och letade spel till mitt Playstation 1 som jag hade köpt ganska nyligen (sen konsoldebut för min del!). Var lite osäker på vad jag skulle köpa och hamnade på Onoff i Nässjö, mor handlade på ICA-butiken i närheten. Inne på Onoff rotade jag runt lite i en låda med spel och upp i handen följde ett spelfodral. Gran Turismo 2, ”The real Driving simulator”.
I fodralet låg två skivor, en röd skiva för ”arcade mode” och en blå skiva för ”GT mode”, en ”Driving Strategy Guide”, en instruktionsbok och en lapp om den blåa skivan. På lappen stod det att den blåa skivan var en såkallad Pit-Stop Disc vilket innebar att om man försiktigt gnuggade mot skivan med fingertoppen skulle man känna en autentisk lukt från ett depåstop. Jag inbillar mig att jag fortfarande idag 15 år senare kan känna lukten nu när jag sitter här med fodralet och skivorna framför mig.
Men i alla fall, ett fördelaktikgt pris gjorde att jag chansade, åkte hem från Nässjö med känslan av att jag nog gjort ett felköp trots att jag var bilintresserad. Jag kom hem, stoppade ivrigt in skivan, frigjorde lite utrymme på minneskort ett och spelet startade. Bara introt på spelet gjorde att jag tappade hakan, grafiken var makalöst snygg och introt blev inte sämre av att The Cardigans låg som ljudspår med låten ”My Favorite Game” (Youtube-tips 1: Gran Turismo 2 Intro Pal-version).
Sen minns jag inte riktigt hur GT-karriären fortsatte, köpte i alla fall en japansk bil, troligen en Honda del sol eller en Mazda 323f (med DOHC-motor), på begagnat marknaden för att kunna komma igång med några tävlingar och tjäna ihop lite credits till något lite värre åk. (Fanns ca 600 bilar i GT2 så man hade lite att välja på) Men det fanns ett hinder som stoppade mig från att tävla. Man var tvungen att klara av licenserna först, 6 eller 7 olika licenser fanns, varje licens bestod av ett visst antal tester, antingen bromsa, ta några svåra kurvor eller köra ett helt varv felfritt, alla tester på tid med en speciell bil, allt för att man skulle lära sig köra och racea med bilen på bästa sätt.
Kan erkänna att det tog ett tag, blev några kvällars nötande innan alla licenser var inhämtade, speciellt svårt var det med de bakhjulsdrivna amerikanska förbaskade bilarna, mycket motor, lätt att sladda och sitta i väggen vilket innebar att man fick börja om. Men till sist var jag redo för att tävla, och då upptäckte jag att man hade kunnat börja tävla med bara första licensen, men nåja nu hade jag öppnat upp alla tävlingar! Jag började nöta tävling efter tävling, spara ihop credits och jaga de häftigaste bilarna.
Det är tre bilar som sticker ut lite och som jag minns bäst. En Corvette Stingray från 1968, i turkosgrå färg. Den trimmades upp och gick bra som tusan. En annan minnesvärd bil var ”familjebussen”, en Renault Espace med motor från en formel 1 bil, över 800 hästkrafter och ett varvstopp vid 15-16000rpm. (Youtube-tips 2: Renault Espace F1 Gran Turismo 2). Samt den sjukaste bilen av dem alla, Suzuki Escudo Pikes Peak version, en röd fyrhjulsdriven rallybil byggd för att döda alla konkurrenters hopp om en vinst. 981 hästkrafter och en vikt på 800kg gjorde detta till en sjuk bil. Ett minne av just denna bilen har jag från när kompisen kom med sitt bilgarage på minneskortet och utmanade mig på ett race. Min Suzuki var lite snabbare på grund av att jag hade sänkt ner bilen några millimeter. Kompisen gick hem med sur min efter några race.
Allt detta bilkörande i GT2 sitter kvar än idag. Så sent som förra veckan när jag körde igenom Need for Speed fick jag en flashback till dagarna då man nötte banor i GT2, kändes som att banorna fanns kvar i muskelminnet och ropade på mig. Kom tillbaka till Tahiti Road!
(Lång text, här är en potatis!)
Då måste vi nog gå tillbaks i tiden till julen -87 om jag minns rätt. Va hos kusinerna i grannbygden för att fira jul. Spänningen va ju olidlig som alla andra jular, dock detta år va man ju hela sex år och mycket äldre än annars.
Det var ju tradition att man alltid fick öppna ett paket på julaftonsmorgonen och detta år va inget undantag. Jag sov nog inte mycket den natten eftersom så fort man vakna så fick man ju slita upp ett paket! Och denna morgon så fick jag min allra första He-Man gubbe, givetvis så var det ju He-Man själv i paketet. Allt annat i leksaksväg slängdes åt sidan för Universums starkaste man!
Det blev sedan eftermiddag och vi åkte iväg till kusinerna, mat åts, tomten kom och vi alla barn fick en stor hög klappar vardera. Men ett lite större paket stod ut i mängden, ett paket som var till både mig och min storebror. Vi kliade oss i huvet och undrade va det kunde vara, kanske Millenium Falcon? Eller Castle Greyskull? Hur som helst så öppnade vi det iallafall sist av alla klapparna, och när allt papper var av klappen så fann vi att det inte va nåt av det vi trodde! I paketet låg nämligen ett Nes!!
Lyckan som uppstod va helt fenomenal! He-Man va plötsligt bortglömd, brorsans At-At likaså. Vi sprang upp till ovanvåningen där pappa höll på att koppla in denna underhållningsmaskin. Spelen som vi fick va Ice Climber och Kung Fu, och det hoppades och sparkades hela kvällen lång! Än idag kan jag se tillbaka på foton på mig och min bror när vi sitter framför tvn och spelar. Och jag tror det formade mig till den gamer jag är än idag.
Mitt främsta julminne sträcker sig från julen och framåt en lång tid. Mina föräldrar köpte en Sega Megadrive en jul när jag var liten, och det inledde min och pappas långa rivalitet i Elitserien -94. Det var genom det spelet som jag lärde mig om de svenska ishockeylagen, och att fula taktiker kan löna sig ofantligt mycket mot små barn. Min pappa specialiserade sig nämligen på att göra ett mål och sedan vinna varje puck och skjuta den till icing, bara för att sedan repetera detta fram till slutsignalen. Varje match. Jag var så liten att jag inte hade någonting att sätta emot sådant fulspel.
Jag är äldre nu. Visare.
Jag har dessutom precis blivit med PS4:a, och har lierat mig med lillasyster (som var för liten för att utsättas för sådana barndomstrauman när det begav sig) för att dra igång en Åkerberg Hockey Tour. Nu ska farsan få!
Jag har dock inte några fler spel till PS4:an, så en vinst här skulle uppskattas.
Varför så långa svar man skulle kunna tro att det var är en massa politiker som svarar. Man orkar inte läsa igenom svar på frågan.