Recension: Tre PlayStation-klassiker i nytappning [PS4]

PlayStation 4 har inte så många exklusiva spel att skryta med i dagsläget, och ett helt gäng av lanseringstitlarna var portningar från den förra konsolgenerationen. Men om du missat de spelen när det begav sig ställer vi så klart upp med en recension ändå.

Johan har sammanfattat sina intryck av tre portning av gamla spel till PlayStation 3 och PS Vita. Så hur står sig Flower, Escape Plan och Sound Shapes på nytt format?

Flower

Flower är det andra i en trio nyskapande PS3-spel från thatgamecompany.

Flower är det andra spelet av tre som genierna på thatgamecompany skapade för PlayStation 3. Precis som i deras övriga spel flOw och Journey är fokus tydligt placerad på en audiovisuell upplevelse framför ett tydligt narrativ och skiljer sig en aning från dagens spel som ofta har snitslade banor med utpekade mål.

Det är svårt att beskriva Flower utan att låta lite som en hippie, men i spelet får du styra blomblad i olika miljöer med målet att sprida grönska i världen. Det gör du genom att flyga in i blommor som inte ännu har slagit ut, och när du slutfört ett område belönas du rikligt med en färgsprakande spridning av grönska där det tidigare sett gråtrist ut. Flower var redan i PlayStation 3-versionen ett otroligt vackert spel och inte på grund av någon direkt teknisk komplexitet, utan snarare på grund av den visuella stilen och de levande färgerna.

Inte helt oväntat ser PlayStation 4-versionen ännu mer imponerande ut. Det grafiska har uppgraderats ytterligare med mer skärpa och en högre bildfrekvens och trots att detta är min femte genomspelning känns det i princip som ett helt nytt spel igen. Den fantastiska musiken är ett ypperligt komplement till dessa slående vackra miljöer och när du flyger runt med dina blomblad på gröna ängar är det väldigt lätt att bara drömma sig bort för en stund. Det är helt enkelt en avkopplande upplevelse.

Utöver de grafiska förbättringarna finns det dock inte mycket nytt. Styrningen – som sker enbart genom användandet av rörelsesensorn i handkontrollen – känns en aning mer exakt dock, vilket är uppskattat. Samtidigt känns det inte som att mycket fattas från denna – aningen korta – men underbara upplevelse. Det är ett spel som kanske inte tilltalar alla, men som länge kommer att vara ett spel jag återkommer till med jämna mellanrum när jag behöver en avkoppling från skjutande och explosioner.

Betyg: 9/10

Escape Plan

I PS Vita-spelet Escape Plan gäller det att rädda Lil och Laarg undan en rad knippor.

I samband med lanseringen av PlayStation Vita släppte utvecklarna Fun Bits Interactive det slapstick-inspirerade pusselspelet Escape Plan. Det föll lite i skymundan bakom större titlar som Uncharted: Golden Abyss, och trots att spelet fick ganska bra mottagande bland kritiker förblev Escape Plan det bästa lanseringsspelet som ingen talade om.

I Escape Plan får du bekantas med de två huvudpersonerna Lil och Laarg som är fångade i Bakukis fängelse. Din uppgift är att hjälpa dem passera genom ett gäng olika pusselrum genom att manipulera miljön på olika vis. Det kan vara att du behöver skjuta fram föremål som ligger i bakgrunden så att de kan fungera som broar över stup, eller att se till att ett fall slutar i en mjuk landning istället för en kladdig röra. Både Lil och Laarg har speciella färdigheter, som att Lil kan inhalera helium och flyga runt som en ballong och att Laarg med hjälp av sin omfattande kroppshydda kan välta vissa väggar eller göra hål i golvet.

Spelet har en väldigt charmig stil med sin svartvita grafik och tydliga inspirationer från stumfilmer med slapstick-humor. Både Lil och Laarg har en siffra på bröstet som indikerar hur många gånger de har dött, och det är ingen skam i att ha höga siffror eftersom pusselrummen innehåller massor av dödsfällor. Det finns till och med troféer för att dö på en rad olika vis och att ”lyckas” dö minst en gång i samtliga pusselrum, och därmed är det underförstått att det kommer att bli en hel del misslyckanden innan du kommer fram till lösningen.

PlayStation 4-versionen skiljer sig från Vita-versionen på en del fundamentala plan, och tydligast är själva styrningen. Av förklarliga skäl har några av kontrollerna ändrats om till knapptryckningar, men pekplattan på Dual Shock 4 används fortfarande emellanåt för att manipulera fläktar eller andra föremål. Personligen tycker jag att denna variant mestadels fungerar lite bättre än vad det gör på Vita och tycker därför att detta är den skarpare versionen.

Escape Plan rekommenderas varmt om du inte införskaffat det till PlayStation Vita redan mycket på grund av de lite lustiga situationerna som uppstår när dina stackars protagonister ännu en gång vandrar in i en dödsfälla du inte tidigare lagt märke till. Spelet erbjuder också en hel del kluriga pussel och det finns ett par riktigt välgjorda expansioner tillgängliga för den som vill ha mer.

Betyg: 8/10

Sound Shapes

Sound Shapes är ett av de spel som passar allra sämst att spela med ljudet avstängt.

Sound Shapes var länge utmålat som ett av de stora dragplåstren för PlayStation Vita, men när det visade sig att denna handhållna enhet inte riktigt sålde som förväntat blev spelet även aktuellt för PlayStation 3. Det fina var ändå att det var en av de tidigaste titlarna som erbjöd så kallad Cross-buy, det vill säga att om du köper spelet på den ena plattformen får du automatiskt tillgång till spelet för den andra också.

Det är skapat av Jonathan Mak och Queasy Games som också ligger bakom Everyday Shooter. I likhet med detta spel är det väldigt musikinspirerat, men är inte alls lika actionbetonat. I Sound Shapes styr du en liten boll genom diverse banor och plockar upp musikkomponenter som bildar den låt som blir banans soundtrack. Du stöter på diverse rödfärgade hinder som ser till att din resa från start till mål inte blir en alldeles för enkel sådan, och oftast rör sig dessa fiender eller hinder i mönster som matchas till vad som händer i musiken.

När du har klarat den aningen korta kampanjen börjar dock spelet på allvar. Du låser då upp något som heter Death Mode där du spelar variationer på de befintliga banorna där du ska plocka ett visst antal slumpmässigt genererade noter på kartan under tidspress. Detta är den absoluta höjdpunkten i spelet och är stundtals väldigt utmanande. Utvecklarna har lyckats med att hitta den fina balansgången mellan sporrande svårighetsgrad och frustration och känslan när du slutligen lyckas ta dig vidare är alltid väldigt belönande.

Det finns även ett läge som heter Beat School som innebär att du får en musikslinga som du ska matcha genom gehör. Det är ett läge jag gillade när jag spelade på Vita, men det passar inte riktigt lika bra på varken PlayStation 3 eller PlayStation 4 eftersom det är enklare att använda pekskärmen för att placera ut noter och experimentera. Slutligen finns det även möjlighet att skapa egna nivåer som du kan dela via spelets onlinetjänst.

Nyheterna i PlayStation 4-version är få, men högtalaren i handkontrollen används för att förmedla att du plockat upp noter. I övrigt är spelet både grafiskt och spelmässigt i princip identiskt med de tidigare versionerna. Precis som tidigare kan du synkronisera dina sparfiler mellan plattformarna precis hur du vill genom spelets molntjänst, och det fungerar riktigt bra. Spelet håller fortfarande väldigt bra, och det är i princip värt att köpa bara för musiken.

Betyg: 8/10