Recension: World of Horror [PS4]

Vad får du om du kombinerar lovecraftianska monster, existentiell skräck, turordningsbaserade strider, rollspel, text-äventyr, konst ritad i MS Paint och ett långt utvecklingsarbete från en ensam utvecklare? Något som i teorin inte borde kunna hänga ihop, men som i det här fallet gör det. World of Horror är en samling mindre historier med början, slut och flertalet karaktärer. Det som binder ihop det hela är att allt utspelar sig i samma stad, och det verkar som illsinta krafter gör sitt bästa för att göra livet surt för invånarna i Shiokawa.

Efter ett kort introduktionsäventyr som förklarar och presenterar världen och spelsystemet så är det dags att ge sig ut på de riktiga äventyren och försöka reda ut vad det är som händer i Shiokawa. Allt ifrån ungdomar som hamnar i koma och inte vill vakna till bortsprungna husdjur och mystiska ritualer i skogarna utanför är saker jag tidigt behöver undersöka. Och det är inte alltid helt riskfritt att röra sig runt i världen. 

De äldre gudarna har nämligen börjat påverka omgivningen, så allehanda obehagliga monster, eller påverkade människor dyker upp och är i vägen för mina undersökningar. Dessa behöver såklart bekämpas eller flys ifrån, men rätt ofta händer det att jag hamnar i strid. Striderna sker på klassiskt turordningsbaserat maner – jag har en begränsad mängd energi att använda och kan pyssla ihop attacker, undvikande manövrer eller annat så länge jag inte når min energibudget per runda. 

Varje reguljär spelomgång verkar vara baserad på att jag behöver lösa ett antal mysterier, och det finns en viss slumpfaktor i vad jag behöver göra i dessa, allt för att hålla mig på tårna konstant. Vad som var ett enkelt mysterium i en genomspelning kan vara snudd på diaboliskt svårt i nästa. 

Jag behöver såklart även hålla koll på mitt välmående, både det fysiska och det psykiska, och jag märker att längre sessioner av World of Horror även påverkar mitt välmående. Trots sin oerhört minimalistiska grafiska stil och ljudspår så lyckas det vara oerhört skräckframkallande och obehagligt rätt ofta. Utöver klassiska grundegenskaper har jag stryktålighet och förnuft, och om endera går ner till noll är spelet slut. Med tanke på mängden hemska scener huvudkaraktären kan råka ut för så är det inte konstigt att förnuftet tar stryk snabbare än stryktålighet. 

World of Horror imponerar i slutänden på rätt många nivåer. Tack vare att den grafiska stilen är väldigt enkel, och all text inte illustreras så lämnas väldigt mycket upp till spelarens fantasi, och det kan verkligen bli ett recept på existentiell skräck ibland. Textskildringarna och äventyren jag tar mig igenom är lika delar fantasifulla som ofantligt obehagliga och rejält grisiga. Det märks lite att det är ett projekt som en ensam utvecklare har slitit med i ett bra tag, för det hade aldrig gått att skapa någonting som känns så perfekt sammanhängande i ett större team.