Recension: Wonder Boy: Asha in Monster World [PS4]
Plattformsspel med rollspelsinslag är en genre som alltid har tilltalat mig. De rör sig ofta i en fin balans mellan två genrer och kombinerar lättsamheten i plattformandet med lite djup från rollspelens värld. Wonder Boy: Asha in Monster World är en nytolkning av Monster World IV från 1994 och råkar vara just ett sådant spel.
Originaltiteln som ursprungligen kom till Sega Mega Drive har gått mig helt förbi, något som kanske inte är så konstigt eftersom det ursprungligen endast släpptes i Japan. Det är därför med helt färska ögon jag tar mig an äventyret.
Något som tidigt ger mig en positiv vibb är det vagt arabiska temat som spelets berättelse använder sig av. Det är ett tema som i alla fall jag inte anser mig ha upplevt i särskilt många spel, och det får tankarna att flyta iväg till liknande tecknade äventyr såsom berättelsen om Aladdin eller serietidningsvisiren Iznogoud. Det är en färgglad värld som känns annorlunda, uppfriskande och som definitivt väcker nyfikenhet hos mig
Kortfattat kan man beskriva handlingen som ett klassiskt fantasyäventyr. Huvudkaraktären Asha är en ung krigare som efter att ha begett sig till den stora staden snart sätts på prov. En ondskefull varelse har med hjälp av några trollkarlar kidnappat de fyra elementen, och hotar att förslava människorna. Snart får hon hjälp av en liten varelse kallad Pepelogoo och resan börjar. Fyra världar ska erövras och varje element räddas. Det är enkelt, men på ett så där trevligt och lättsamt sätt som många äldre spel är.
Spelets rollspelsinslag uttrycks delvis genom dialog men även genom exempelvis möjligheten att utrusta Asha med några olika föremål. Svärden har olika skadevärden och kan laddas med magi, sköldarna ger skydd mot olika element och armbanden ökar min livsmätare. För att kunna köpa dem behöver jag besegra fiender och samla på mig skattkistor jag hittar ute i fält. I staden finns det en hel del hemligheter att utforska och människor att samtala med. Trots att det aldrig är särskilt djupa dialoger har de skrivits med glimten i ögat och jag fnissar exempelvis när en bybo erkänner att han har glömt sin replik eller när en god trollkarl påpekar hur smidigt det är med sparfiler.
Asha är smidig att styra och med Pepelogoos hjälp kan jag utföra alla möjliga handlingar för att ta mig fram genom terrängen. Det är inget överdrivet svårt plattformshoppande i nivåerna, men det finns en hel del hemliga utrymmen och skattkistor som ökar omspelningsvärdet. Varje värld är fylld med fiender och även en hel del pussel som behöver lösas för att jag ska komma vidare. Dessa är inte särskilt komplicerade, men ändå tillräckliga för att varje nivå ska hålla mig sysselsatt ett tag. Att spelet dessutom har ett väldigt tilltalande soundtrack med en hel del svängiga stycken (som luktar remixad bit-pop lång väg) gör mycket för stämningen, framförallt om man behöver vistas en längre stund på en nivå.
Utan att ha spelat originaltiteln kan jag med säkerhet hävda att Wonder Boy: Asha in Monster World är en värdig tolkning av sin föregångare. Oavsett om man likt mig är en förstagångsspelare eller har upplevt det flera gånger så har spelet mycket att erbjuda om man vill ha en stabil titel inom genren. Det är ingen långkörare och kanske inte så utmanande för de allra skickligaste spelarna, men upplägget, utseendet och det kärleksfulla utförandet räcker gott för att göra det till en trevlig upplevelse.
Spelade igenom originalet för första gången när det släpptes till PS3 för nästan exakt 9 år sedan, och sedan igen härom året när jag köpte en Mega Drive Mini. Når inte riktigt upp till samma höjder som Wonder Boy III: The Dragon’s Trap, men ser ändå fram emot att spela denna nyversion.