Recension: Wo Long: Fallen Dynasty [PS4, PS5]

En av Kinas kanske mest kända traditionella berättelser är ”Sagan om de tre kungadömena”, troligtvis mer känd under den lite mer pampiga titeln ”Romance of the Three Kingdoms”. I Nioh-utvecklarna Team Ninjas nya spel Wo Long: Fallen Dynasty har man tagit en blygsam skopa ur den klassiska berättelsen och förvandlat den till ett omfattande äventyrsspel i en Souls-inspirerad skepnad.

För de läsare som har följt bloggen ett tag kanske temat låter bekant, vilket stämmer alldeles utmärkt då undertecknad recenserade spelet Romance of the Three Kingdoms XIV (6/10) för lite drygt två år sen. I motsats till det spelet som var ett renodlat strategispel har utvecklarna till Wo Long: Fallen Dynasty istället valt en mer fantasifylld vinkel med inslag av mytologi och sagoberättande. I rollen som en egenskapad krigare får jag tidigt en ledande position i kampen mot de ”gula turbanerna”, en armé av bondesoldater ledda av en mystisk taoist-munk. Med ett magiskt elixir skapar munken och hans närmaste anhängare horder av monstruösa skapelser som snart utgör ett hot mot hela kungadömet.

Om du är bekant med studions tidigare verk, i synnerhet Nioh och Nioh 2, kommer du snabbt att känna dig bekväm i Wo Long då det har ett snarlikt upplägg sett till utseende och styrning med mera. I öppningsscenariot lär jag mig grunderna i strider, magi och undanmanövrar, något som en kort stund in i spelet verkligen sätts på prov. Första bossen är nämligen ett elddop utan dess like och det tar mig minst 20 försök innan jag slutligen lyckas ta mig förbi den. En relativt hög svårighetsgrad hör såklart till genren, men med tanke på att majoriteten av spelets övriga bossar inte har en suck jämfört med den första kan jag tycka att det är en ribba som riskerar att skrämma bort många nybörjare. Att striden innebär en rejäl lektion i pareringar och tajming, det kan jag inte förneka.

Spelets kinesiska tema kombinerat med genrens kärlek till spektakulära rörelser gör snabbt att det uppstår vibbar av wuxia-film i stil med Crouching Tiger, Hidden Dragon, Hero och House of Flying Daggers. Utvecklarna har verkligen lyckats få till känslan och varje ny miljö eller slagfält kämpar med att slå den förra. Nivåerna är lagom långa och jag uppmuntras att utforska dem ordentligt då det ger rejäla fördelar. På varje nivå finns nämligen ett antal flaggstänger utplacerade vilka delvis fungerar som en sparpunkt, men där jag även kan hissa min flagga för att öka min stridslycka. Min karaktär samt alla motståndare har en individuell siffra som speglar detta och vars styrka ger olika fördelar i strid. Starka fiender har en hög siffra, så för att ha bättre odds mot dem lönar det sig att själv ha det också. Siffran modifieras även av min skicklighet i strid och kan därför kvickt påverka flödet i varje batalj.

Varje strid är intensiv och jag gillar verkligen hur man har lyckats få till en duelliknande känsla som håller i sig oavsett om jag möter en ensam soldat, ett stort monster eller flera fiender samtidigt. Det är spännande att slåss och möjligheten att få förstärkning av andra karaktärer (både AI och riktiga spelare), använda magi, utföra häftiga specialrörelser och nyttja miljöerna hjälper verkligen till att hålla striderna vid liv. Vapen och utrustning är variationsrika och intressanta sett till attackförmågor, men precis som i Nioh-spelen känner jag personligen att de små statistiska bonusar som vapnen bär på sällan spelar någon större roll. Väljer jag mellan två vapen är det exempelvis alltid attackstyrka och attackmönster som avgör om de är av intresse. Att det ena vapnet ger mig någon procent starkare magi eller 10 mer i hälsa är liksom inte särskilt avgörande.

Handlingen är en av de saker jag är lite kluven till, och även om jag lockas av kontexten känns den upphackad och svårgreppad. Förlagan, Sagan om de tre kungadömena, är ett omfattande verk med tusentals karaktärer, och även om den här berättelsen bara är ett snitt ur den första delen så introduceras stora mängder karaktärer på löpande band. Ingen får möjlighet att utvecklas vilket gör att händelserna från varje nivå känns frånkopplade så fort jag kommer till en ny. Hade man fokuserat mer på en begränsad del av ursprungsverket och filtrerat fram nyckelkaraktärerna hade det troligtvis blivit en mer involverande handling, men i nuläget fungerar den mer som en stämningssättare än ett narrativ.

Trots sin svaga handling är Wo Long: Fallen Dynasty ett spel med många bra kvaliteter. Klockren och tajt kontroll, spännande upplägg och intensiva strider gör det till en upplevelse som involverar och utmanar. Det är en värdig medlem av Team Ninjas växande samling av soulslike-titlar och ett bra spel som jag tror kommer väcka mycket nöje, förutsatt att du lyckas ta dig förbi första bossen då så klart.