Recension: Within the Blade [PS5]

De flesta av oss spelare känner till fenomenet ninjor. De mörkt klädda krigarna som smyger fram över hustak och lönnmördar krigsherrar till höger och vänster med sina exotiska vapen, har varit en del av populärkulturen länge. Från att ha varit en av många syndabockar under 80-talets moralpanik kring våldsamma filmer och spel har de under senare år kanske tagit sig en lite blygsammare roll, men trots det är de lika spännande nu som då. Within the Blade är ett retrodoftande plattformsspel som har många klassiska drag från ninjans katalog.

Till en början känns spelet som en ganska lättsam affär utan några särskilt avancerade inslag. Ninjakrigaren Hideaki kan springa, hoppa, klättra på väggar och vifta med sin katana, men jag inser snart att det finns mer att lära sig än vad jag anade. Efter att ha gått tillbaka ut i huvudmenyn och kört en vända i träningsläget har jag bland annat lärt mig att hantera flera olika vapen och att smyga mig på mina offer obemärkt. Det är även i den vevan som jag upplever att kontrollupplägget känns lite otajt, vilket gör att det är svårare att utföra vissa handlingar än jag vill att det ska vara.

När en ondskefull och magiskt påtänd krigsherre med en massa demoner i släp ställer till med ofog tar Hideaki och resten av byns ninjakrigare upp kampen. Att smyga sig på sina motståndare är en av strategierna jag kan använda mig av för att ta mig igenom mina uppdrag, men det är absolut inte ett måste. Målet med uppdragen varierar en del, vilket känns kul i en genre som annars kanske begränsas lite till att bara ta sig igenom en snitslad bana. Detta förekommer självklart också, men det finns även tillfällen där jag får rädda gisslan, stjäla saker och ta mig igenom nivåer med särskilda förhållningsregler.

Mellan så gott som varje nivå får jag chansen att besöka min by. Där kan jag besöka dojon för att lära mig nya förmågor, prata med bybor, handla och fixa med min utrustning. Det finns ett stort antal förmågor att lära sig eller uppgradera, och även om de flesta av dem inte går att låsa upp under en enda genomspelning så öppnar det upp för ett djupare innehåll och återspelningsvärde. Det mest intressanta inslaget är att jag kan köpa ingredienser och recept för att koka ihop egna drycker, gifter, bomber, kaststjärnor och annat smått och gott. Det gäller att vara väl utrustad eftersom Hideakis vapen kan slitas ned och gå sönder, vilket kan lämna en med endast knytnävar som vapen när man minst behöver det.

En sak som gnager lite är den obalanserade svårighetsgraden. Den funkar för det mesta bra under nivåerna med hjälp av varierande fiender och luriga fällor, men blir lidande under exempelvis bosstrider. Dessa är häftigt gjorda och grundtanken har varit god, men obalansen grundar sig i att den utrustning jag har med mig ofta är löjligt effektiv. Att ta sig igenom ett gäng utmanande nivåer för att sedan kunna ”bomba” ihjäl en boss på några sekunder känns inte helt rätt, framförallt inte eftersom bossarna hade kunnat bjuda på en hel del motstånd om jag inte hade kunnat bära med mig så mycket utrustning.

Bortsett från det ibland obalanserade upplägget, en stundvis lite bråkig kontroll och pinsamt många stav- och syftningsfel i dialogen är Within the Blade en riktigt trevlig upplevelse. Upplägget, ljudbilden, designen och till och med frågetecknen kring dialogen bidrar till den retroaktiga känsla som spelet vill förmedla, och trots att det inte är ett särskilt långt äventyr så utför det sitt uppdrag väl. Precis som en vältränad ninja.