Recension: White Shadows [PS5]

White Shadows beskrivs av utvecklarna själva som en samhällskritisk fabel i genren pusselplattformare och jag kan inte annat än att hålla med. Du axlar rollen som en korpflicka i en industriell, dystopisk värld där det snart visar sig att de onda vargarna förtrycker fåglarna och stryker den breda massan av grisar medhårs.

Det som sticker ut allra mest med spelet är den svartvita grafiken som ger en stumfilmskänsla och jag tänker framförallt på Fritz Langs klassiska science-fictiondystopi Metropolis från 1927. Dock känns inte det visuella monokromt, då det finns en lekfull, kreativ anda där ljus, skuggor och rök blandat med spännande perspektiv bjuder på en spännande resa för ögonen.

Tyvärr bjuds inte hörseln på en lika angenäm resa och jag grinar allt som ofta illa över de monotona oljuden som kommer från maskiner, reklamutropare och andra djur i omgivningen. Musiken är dock helt ok, även om de klassiska, välkända styckena får mig att känna mig kluven över att det å ena sidan är kvalitativ, symfonisk musik men å andra sidan får jag känslan av lathet och att man helst imiterar filmens värld.

Spelmekaniken känns som att den hanterats i tredje hand efter budskapet och det visuella. För det mesta handlar det om ett sidscrollande plattformsspel där det finns ett segt hopp där du nästan svävar i en sekund. Det dyker upp möjligheter att greppa tag i spakar och dörrar och att kunna klättra på stegar, men det känns torftigt för mig. Bandesignen är spektakulär, men ganska simpel och linjär. Det är oväntat glest mellan pusslen och de större pusslen är oftast del av sluten på varje kapitel.

Budskapet om förtryck känns aldrig allegoriskt, utan det skrivs dig på näsan om och om igen. Det blir lite för uppenbart och direkt för mig, även om jag tycker att det är en frisk fläkt med spel som vågar vara politiska och ta ställning i en tid när utgivare lovar till höger och vänster att deras spel minsann inte är politiska.

På det hela taget är omgivningarna och berättelsen tillräckligt intressant för att driva mitt sug att fortsätta och de större utmaningarna i slutet av kapitlen kan likaställas med bra bosstrider. Mina positiva känslor väger över de negativa med råge och förtexterna skyltar med att White Shadows är det första spelet från den tyska studion Monokel och det ska bli spännande att se vad de skapar framöver.