Recension: Warriors: Abyss [PS4, PS5]

I kampen mot ondskan är det bra att vara många, och då menar jag väldigt många. Detta är något som Enma, kungen av underjorden har i åtanke när han en dag blir av med makten över sitt rike. En urgammal gud vid namn Gouma har nämligen vaknat ur sin dvala, och nu är det han som är herre på täppan. Desperat använder Enma de sinande krafter han har kvar för att frammana en mäktig krigare från de levande, och kampen är igång. Jag har spelat Warriors: Abyss, ett roguelike med actionvibbar där ”intensivt” är ett ord som knappast räcker till.

Visst blir det lite kullkastat i tankebanorna när man får hör att underjordens härskare vill ha en godhjärtad hjälte till hjälp, men faktum är att Enma är en rätt trevlig individ. Spelet är inte särskilt berättelsedrivet, men under dess gång lär vi känna varandra genom kortare dialogsnuttar och stycken av information jag låser upp genom att utföra vissa bedrifter. Spelet innehåller runt åttio spelbara karaktärer, en imponerande siffra som kanske kan upplevas som överväldigande när man hör den. Faktum är att det känns alldeles lagom, mycket tack vare balansen hos karaktärsutbudet.

För att nå den onda guden Gouma behöver jag färdas genom fyra av underjordens cirklar. Dessa består av flera plan som jag behöver rensa på hans hantlangare innan jag får resa vidare, men i slutet av varje plan väntar en belöning som kommer att göra mig starkare. Vid samma tillfällen får jag även möjligheten att välja vilken kategori av belöning jag vill ha efter att ha klarat kommande plan. De kan vara allt från att få mer hälsa, resurser att låsa upp saker för eller kompanjoner att ta med mig på färden, och det sistnämnda är var spelets mest intressanta inslag tar vid. Mellan planen kan det dessutom hända att jag får uppleva minnen från krigarnas förflutna, i form av korta sekvenser där jag får välja ett av flera dialogalternativ som ger för- och nackdelar inför kommande strider.

I Warriors: Abyss slåss du nämligen inte på egen hand, utan tillsammans med ett helt gäng andra krigare. Du styr endast den du valde i början av omgången, men genom att rekrytera fler krigare styrker du inte bara en mängd olika egenskaper, utan även ditt utbud av attackförmågor. Varje karaktär har nämligen olika element och egenskaper kopplade till sig, och dessa aktiveras allt eftersom jag rekryterar rätt personer eller hittar olika emblem. De sistnämnda är mer generiska än de mer direkta karaktärskopplingarna och innebär att du kan kombinera individer utan koppling och ändå få lönsamma bonusar. Det hela är ett väldigt klyftigt, om än något svåröverskådligt upplägg, och jag gillar det.

På varje plan finns det som nämnt stora mängder underhuggare att strida mot, och svårighetsgraden ökar för varje nytt plan jag besöker. Målet är att besegra ett visst antal fiender, men det händer även att jag kan ta mig an specialuppdrag där vissa unika fiendetyper behöver tas hand om under en viss tid. Få av motståndarna är särskilt starka på individuell nivå, men tillsammans utför de manövrar som inte bara styrker dem som en enhet, utan även riskerar att göra ordentlig skada på mig.

Det blir därför väldigt underhållande att se de små soldaterna vifta med fanor, ropa ut kommandon och samla ihop sig för att sedan vrålandes rusa mot mig som i en krigsfilm. I slutet av varje område får jag möta en boss, och även om dessa är relativt utmanande så finns det problem. Istället för att ha ett stort utbud av bossar som slumpas fram vid varje ny omgång återanvänder man nämligen ett fåtal gång på gång.

Jag kan röra mig fritt över de vida slagfälten, men det är sällan jag behöver utforska mer än någon procent av dem då det enda målet är just att ta ut fiender. Det gör nivåerna lite menlösa och jag hade gärna sett att de erbjöd någon sorts strategisk relevans eller bjöd på fler inslag. Jag har åtminstone gott om svängrum och kan glida fram längs de stora golvytorna medan jag sopar motståndarna framför mig. Då och då kan jag aktivera mina kamraters förmågor, och om jag laddar upp min mätare ordentligt kan jag släppa lös allas krafter i en enda stor kombination. Det blir en färgglad show, men det gäller att se upp då animationerna lätt gör att jag missar de lila markeringar som visar var fienderna tänker utföra sina motattacker.

Warriors: Abyss imponerar med en annorlunda tolkning av roguelike-genren och för det mesta är allt i sin ordning. Den varierade mängden karaktärer ger spelet ett starkt utbud på en front, men jag hade gärna sett att samma variation fanns att finna i övriga delar också. Trots det bjuder spelet på intensiv underhållning med ett tydligt tema, något som lär tilltala många.