Recension: Wandersong [PS4]

Konceptet där den utvalda hjälten ska rädda världen från dess undergång har använts i flera spel under årtionden. I kreationen Wandersong presenterar indiespelutvecklaren Greg Lobanov en heroisk individ som föredrar sång istället för ett skinande svärd.

Gudinnan Eya vill förinta världen eftersom hon har ledsnat på befolkningens synder och misstag, för att sedan ge planeten en nystart med harmoni. En av hennes medhjälpare ber en bard om hjälp för att hindra apokalypsen. Den godhjärtade sångaren måste lära sig jordsången, men först ska han söka upp de personer som erhåller fragment av den livräddande melodin.

Wandersong är ett plattformsspel där jag i tenorens roll ska vandra omkring i en färgglad miljö, och min primära egenskap är att sjunga för allt i omgivningen. När jag använder höger styrspak visas ett färggrant hjul med åtta olika kulörer, och varje färg höjer eller sänker bardens röst med en oktav.

Det dröjer inte länge innan min sångröst blir ett viktigt verktyg för att komma vidare; redan i första akten hjälper en fågel mig upp för en hög klippa genom att jag sjunger den rätta kombinationen som pippin visar mig. Jag fascineras av hur kreativa pusslen är under spelets gång, och varje akt introducerar nya utmaningar på ett idérikt sätt.

I de situationer där jag ska framföra en dialog blir det glädjefullt charmigt när barden ska sjunga varje stavelse i meningarna. Ibland måste jag sjunga in en viss kombination, men det blir ingen utmaning eftersom jag inte kan misslyckas, tråkigt nog. Jag hade gärna velat jobba mer för ett lyckat resultat.

Jag glädjefylls av den varma grafiken med starka färger och charmiga figurer. Dess karaktärsdesign påminner en del om Adventure Time, vilket passar spelet utmärkt.

Spelet erbjuder trots enkel design ett stort djup bland karaktärerna, särskilt relationen mellan barden och medhjälparen Miriam. Hon är en argsint häxa och avskyr att den glade hjälten ska sjunga sig ur varje knipa de stöter på under äventyrets gång. Det är roligt när hon får raseriutbrott varje gång jag sjunger i hennes närhet.

Wandersong har ett betydelsefullt budskap värt att omnämnas; det finns inga fördomar i spelet. Homosexuella och transpersoner representeras på ett respektfullt sätt, vilket jag tycker är fantastiskt och ligger rätt i tiden. Att få beskåda återföreningen mellan två förälskade, samkönade grottroll gjorde mig varm i hjärtat.

Humorn är spelets främsta styrka. Skrattframkallande repliker växlar emellanåt med tramsig slapstick-humor konstant och jag alltid fram emot att möta nya personer när nästa akt börjat. En av de roligaste bitarna är när barden får segla tillsammans med kaffedrickande pirater, och besättningen börjar sjunga en piratsång medans Miriam surar vid fartygets fyr.

Wandersong är ett lättsamt äventyr som inte tar sig själv på blodigt allvar, trots att världen hotas av total förödelse. Detta indiespel vinner mer på sin charm än dess lätta svårighetsgrad, och om du söker efter ett traditionellt plattformsspel rekommenderar jag att du letar efter något annat. Om du däremot enbart vill ha ett lyckorus med kärlek och sång, är detta pastellfärgade konstverk ett steg i rätt riktning.