Recension: Volume [PS4]
Befinner vi oss i ett dystopiskt framtida England lika blekt och utsålt som under järnåldern på nittonhundraåttiotalet? Jag antar det i alla fall. För allt som syns är nämligen Volume – en kulört värld som renderas i en serverhall i denna bleka framtid. Året är 2050-någonting och i egenskap av den självutnämnde revolutionsledaren Robert Locksley infiltrerar jag denna virtuella träningsanläggning för att underhålla tittarna … och kanske inspirera dem till verklig handling.
Alla banor i simulatorn är nämligen baserade på verkliga förlagor som vanligtvis används till att träna vakter, men som nu tjänar till att finslipa och demonstrera de optimala tillvägagångssätten för att undvika verkliga hinder. Till din hjälp har du Alan som sköter viktiga saker som att hålla koll på antal tittare och framförallt kommentera Roberts misslyckanden på det där viset som bara en brittisk butler-AI kan.
Alan är inte helt frivilligt med på sitt nya uppdrag, men som en AI så måste den tjäna den med högst behörighet för tillfället. Eller? Personlighetsprofilen gör i vilket fall att Alan inte är det minsta bunden från att tycka och argumentera, och detta används som en mekanism för att väva in bakgrundshistorien och den politiska diskursen på ett smidigt sätt. Det fylls även ut lite ytterligare av meddelande andra användare har lämnat efter sig.
Navigeringen runt byggnadernas labyrinter är mycket enkelt. Med den ena spaken flyttar du Robert i ett sävligt tempo och när det inte räcker för att undgå upptäckt trycker du dig mot väggen med vänster axelknapp. Fyrkantsknappen avger ett visslande ljud för att kalla på uppmärksamhet. Ibland behövs lite James Bond-prylar för att ta sig vidare, och dessa sköts med höger axelknapp (och höger spak vid tillfällena då kan riktas). Det kan vara svårt att rikta exakt med spaken, så tacksamt nog finn det ett mer precist alternativ i styrplattan – även om inte den heller är helt optimal. Jag gissar att den kommande PlayStation Vita-versionen bjuder på ett mer lättstyrt sikte.
De exakt hundra byggnaderna som utgör spelets berättelse är genomgående väldesignade och lyckas variera det enkla grundkonceptet förvånande mycket. Svårighetsgraden eskalerar inte linjärt utan stiger i cykler samtidigt som nya fiender och prylar introduceras, vilket är en bra lösning för att ge förståelse för ny mekanik utan tråkiga omtagningar.
En rask spelare bör kunna klara varje nivå på i snitt en minut, och speltiden kan därför te sig kort. Men för att komma till slutet måste massvis med vaktrundor studeras, fel vägar undersökas och lappar läsas. Räcker det ändå inte så finns en föredömligt smidig nivåskapare, så att du kan vara kreativ och även ladda ner andras skapelser.
Musiken som är lågmält avkopplande brusar raskt upp i ett bombastiskt spiontema när det liknar trubbel. Den är lika välkomponerad och stilren som den grafiska designen. I ljudavdelningen måste även dialogerna mellan Alan och Robert lyftas fram. De kontrollerat självbelåtna utropen från Robert efter en snygg manöver eller en sarkastisk förfrågan om att justera vakternas AI från Alan efter det motsatta sätter en lagom lättsam stämning utan att de tyngre bitarna slarvas bort.
Bristerna är lätträknade. Sikten kan vid några få illa valda tillfällen skymmas både av miljöerna och av den rätt rejäla dialogrutan, och det vore fint med en möjlighet att se på vilka banor alla mål har utförts. Och kanske kunde några rörelsemönsters tidsramar vara lite generösare. Det är såklart möjligt att jag missade något uppenbart men ett par gånger fick jag ta till fullösningen att roffa åt mig en grej och med vakter i hasorna hasta mot närmaste sparpunkt för att säkra lasten. Det fungerande, men var inte så elegant … vilket Alan gärna påpekade.
Men sammantaget är Volume en solid upplevelse som i alla aspekter känns exemplariskt balanserad och genomtänkt från början till slut. Det var ett bra tag sedan det var så roande att skörda pluppar i spartanska labyrinter.
Revolutionen kommer definitivt att strömmas!