Recension: VEV: Viva Ex Vivo [PS4]

Första gången jag fäste ögonen på denna titel blev jag såld på en gång. Videon jag slukade, visade drömliknande miljöer där det rofyllda växlades med det okända. I bakgrunden pulserade skön, flummig technomusik och den lilla varelsen, eller ”Virtual Eukaryote Visualizer” som den egentligen heter, slog mig som charmig.

Jag kastade mig hungrigt över recensionsexemplaret och började snart min upplevelse i VEV: Viva Ex Vivo från Truant Pixel; den tre man stora studion från Ohio. Hittills har utvecklaren hjälpt till med grafisk design av gränssnitt, skapat teman och avatarer till PlayStation. VEV är det första spelet de har skapat och nu återstår det att se om de kan mer än att leverera grafiska tillägg.

Att spelet är minimalistiskt och avskalat är något jag har förväntat mig redan från början, och denna återhållsamhet introduceras redan i startmenyn. Här kan jag i princip bara välja vilka ämnen jag vill utforska, och sedan påbörja min resa i mikrokosmos. Det finns ett fåtal nivåer att välja mellan där vatten, jord, blod och ryggmärgsvätska är de första.

Introduktionen för mig som spelare är också minimalistisk eller ja, rent av undermålig. Jag får reda på hur jag styr min lilla mikrosond men inte mycket mer än så. Till en början simmar jag omkring i fantastiska miljöer under ett fåtal minuter innan batterierna tar slut och jag återvänder till menyn.

Är du min vän, eller ser du mig bara som näring? Hallå?

Jag besöker samtliga prov av ämnen och fascineras av vilka otroligt vackra, drömlika miljöer som målas upp framför mig. Ena gången svävar jag omkring i rent vatten, andra gången i rött blod med jättelika blodkroppar. Efter några timmars planlöst simmande, tröttnar jag och blir lite besviken både på mig själv och på spelet.

Varför kommer jag inte vidare till de nya områdena, vad är det som gör att jag får spela så kort stund? Svaret finner jag på internet efter lite grävande, de där molekylerna med näring som jag tidigare samlat på mig, behöver jag visst även konsumera för att orka vidare. Utvecklarna har skapat fantastiska miljöer, men glömmer tyvärr bort att berätta hur jag ska leva i dem på bästa sätt.

Efter att ha lärt mig min läxa, plumsar jag i vattnet igen för att försöka bli mer framgångsrik. Jag vet att jag behöver äta näringsmolekyler och jag vet nu även att jag måste hålla mig i liv under trettio minuter för att klara nivån. Utmaningen startar på riktigt.

Där! Precis till vänster ser jag lite näring! Eller är det ett dammkorn på skärmen?

Det är nu, när jag vet vad jag behöver göra, som spelets problem börjar lysa igenom. Alla nivåer slumpas fram enligt en algoritm och det är därför omöjligt att veta vilken väg som är den bästa för att hitta näring. När jag äntligen lyckats klara av femton minuters överlevnad, börjar dessutom omgivningen bete sig aggressivt. Även då jag befinner mig i fredligt vatten, observerar andra entiteter mig och börjar störa mig så fort jag hittar lite av den åtråvärda näringen.

I skrivande stund har jag besökt fem av de sju nivåerna men jag har inte spelat klart någon av dem. Är det inte de störande medtävlarna som sätter käppar i hjulet för mig, är det den obefintliga kamerakontrollen eller att algoritmen plötsligt slutar att placera ut näring.

Tremannastudion har redan från början berättat att de förberett allt för PlayStation VR sedan de startade projektet och det märks faktiskt. Som en upplevelse i en virtuell värld, kan VEV: Viva Ex Vivo förmodligen förmedla något otroligt vackert och intressant, men framför en vanlig TV med en DualShock 4 i handen är känslan inte lika slående.

För det låga priset som titeln idag säljs för på PlayStation Store, är det en väl värd investering för någon timmes verklighetsflykt. För den fulla upplevelsen rekommenderar jag dock att du väntar till oktober, då PlayStation VR-läget i spelet läggs till.