Recension: Vampire Survivors [PS5, PS4]

Det finns spel som på ytan är så enkla och intuitiva att jag klickar med dem direkt. Det är inte alltid de håller i längden, men det känns alltid lätt att plocka upp dem och komma igång. Vampire Survivors kvalar definitivt in i denna kategori, men det visar sig ganska snabbt att det finns mer bakom fasaden än bara en okomplicerad yta.

Du är en vampyrjägare som utrustats med ett startvapen och en startförmåga. Kontrollerna är lika enkla som de är få, du går med vänster analogspak och sen är det slut på kontrollinstruktionerna. Det första vapen du har är en piska som snärtar till automatiskt i den riktning du rör dig, men när du dödat de första fienderna och plockat upp en handfull erfarenhetskristaller dyker det upp ett val av uppgraderingar till vapen du har, nya vapen eller andra passiva förmågor som hjälper dig att dräpa fler av vampyrens bundsförvanter.

Jag fick alla nedladdningsbara expansioner i recensionsexemplaret och de integreras sömlöst i spelet så en liten brasklapp utfärdas att jag kan referera till saker som inte är en del av basspelet.

Spelloopen går ut på att överleva i 30 minuter samtidigt som det kommer fler och tuffare motståndare hela tiden. Du är tvungen att döda dem tillräckligt snabbt för att få bättre vapen och överlevnadsförmågor samtidigt som du inte får låta dem skada dig. Vid vissa tidsstämplar har banorna specialhändelser där det kan dyka upp en boss, eller en ring av fiender som minskar dina möjligheter att leda runt horderna av fiender utan att nudda dem.

När du har dött första gången kommer du garanterat att få några upplåsningar och i menyn finns en lång lista över karaktärer, banor och nya föremål och uppgifter du måste lösa för att få belöningen. Du kan dessutom samla på dig guld som du hittar i kistor som kan dyka upp när du dödat mäktiga fiender eller när du skjuter sönder ljuskällor. Guldet använder du för att låsa upp permanenta förbättringar som exempelvis mer skada, regenerering eller till och med ett uppvaknande när du dör första gången på varje omgång. På senare banor finns det också reliker som är permanenta upplåsningar av exempelvis en monsterguide på menyn och ett äventyrsläge med en rudimentär berättelse.

På det hela taget har Vampire Survivors en väldigt påtaglig ”bara en omgång till”-känsla som både är underbar och förhatlig infinner sig på en gång. Jag älskar att botanisera i upplåsningsmenyn och sätta mål för omgången, som att exempelvis finna reliker och uppgradera ett specifikt vapen till maxnivå. Det finns dessutom överlevnadsmål där jag exempelvis behöver hålla mig vid liv i 20 minuter med en specifik karaktär. Uppdragen, sammantaget med att varje omgång som mest tar en halvtimme, gör att tröskeln att påbörja en runda är minimal.

Upplåsningarna har dessutom ofta en trofé och om du kör med expansionerna så finns det över 220 troféer att låsa upp. Och som om inte det vore nog så finns det mängder av hemligheter att upptäcka på egen hand, utöver vad som visas i menyerna. Till en början vet du inte vilka vapen och passiva förmågor som tillsammans kan ge en evolution av vapnet så det får du experimentera med. Och även när du har hittat kombinationer du gillar så är det inte säkert att just de dyker upp när du behöver dem, så visst tillit måste du ha till att slumpen står på din sida.

På det hela taget är Vampire Survivors ett otroligt slipat spel och en riktig pärla och dess slogan är ”DU är bullet hell”. Det enda som står emellan mig och full pott är det faktum att det blir aningen enformigt i längden och även om det är ett spel som jag startar upp om och om igen över lång tid, så är det inte ett spel jag klarar av att sitta med en hel dag.