Recension: Utawarerumono: Prelude to the Fallen [PS4]

När jag vaknar upp känner jag mig varm och väldigt törstig. Någon verkar vaka över mig, men jag kan inte avgöra vem. Jag känner mig svag och mår verkligen inte bra. Medvetslösheten tar över och när jag väl kvicknar till har det gått tre dagar.

Den vänliga flickan Eruruu berättar att hon och hennes mormor tagit hand om mig och mina skador. Tacksam, men fortfarande svag, inser jag att jag förlorat mitt minne. Jag vet inte ens vad jag heter!

Jag konstaterar att Eruruu har djuröron och svans. Faktum är att alla verkar ha det i den här världen – utom jag. Det största mysteriet är ändå den mask jag har på mig och som inte går att ta av. Vem är jag egentligen och hur hamnade jag här?

Utawarerumono: Prelude to the Fallen är en visuell roman med taktiska rollspelsinslag och den första delen i en trilogi. Ynglingen med mask är huvudperson och blir genom en rad händelser indragen i en feodalkonflikt och ofrivilligt ledare för ett rebelluppror. Vår protagonist strävar både efter att hjälpa de som räddat honom och försöka lösa mysteriet med vem han egentligen är. Samtidigt har han fullt upp, då han precis som spelaren själv försöker förstå den värld han befinner sig i.

Mycket tid har lagts på karaktärsbyggandet och de bundsförvanter du skaffar dig är både minnesvärda och lätta att tycka om. Sedan är det förstås trevligt och lite komiskt hur populär du lyckas bli med alla av motsatt kön.

När det kommer till de taktiska inslagen och striderna är det med dagens mått ett ganska förenklat stridssystem, då den ursprungliga förlagan släpptes 2002. Systemet är därför enkelt att lära sig och nybörjarvänligt. Du flyttar och väljer sedan om du vill anfalla, använda magi eller ett föremål. Under dina anfall kan du även behöva trycka på rätt knappar vid olika tillfällen för att utföra attackkombinationer.

Lyckas du med kombinationen, skadar eller blir skadad fylls en mätare med Zeal på. När din mätare är full kan du göra ett extra anfall med din kombo och frigöra en kraftfull avslutande attack.

I Utawarerumono ligger tyngdpunkten på handling och det är mycket engelsk text som ageras ut av dugliga japanska röstskådespelare. Historien är bra och välskriven, även om den ibland tappar tempo. Då trilogins tre delar redan släppts på andra format har denna nyversion skrivits om för att ge en rikare upplevelse av de olika karaktärerna och historien. Självklart har även PS4-versionen fått uppdaterad grafik och nya arrangemang av musiken.

Handlingen är verkligen spelets styrka, men striderna är också bra i sin enkelhet. Funktionen att spola tillbaka ett drag gör att det inte känns lika ödesdigert om du gör bort dig.

Jag är van vid att spel i denna genre låter mig kriga mer än att ta del av en handling. Om du vill prova det omvända har du verkligen något att se fram emot. Utawarerumono är trots allt i första hand för dig som älskar visuella romaner.