Recension: Unto the End [PS4]

Du lever i en kall och karg värld med din familj, och på klassiskt manér har du som mannen i hushållet gett dig ut för att försvara det som är viktigt för dig. Som hjälte och huvudperson har du ditt trogna svärd, kastkniv och fackla med dig för att kunna stå emot naturens alla faror.

Naturligtvis, som i alla bra historier, går något snett och ditt enda mål blir snabbt att bara överleva och försöka ta dig hem till din familj. För omväxlings skull är du varken soldat eller yngling med potential. Du är bara en man som vill komma hem.

Jag kan ibland sakna de rena och avskalade spelupplevelserna jag växte upp med i spelens begynnelse på PC och tidiga konsoler. Många gånger saknades en informativ manual, och den speldesign som idag tenderar att förklara för mycket lämnade istället dig att upptäcka saker på egen hand. Allt var förstås inte bättre, men en stor del av nöjet var att själv räkna ut vad som behövde göras för att komma vidare.

Unto the End återskapar denna härliga retrokänsla och har samma oförlåtande svårighetsgrad som jag än idag undrar hur jag hade ork att bemästra som barn. Fokus för utmaningen är striderna där du behöver läsa av din motståndares rörelser ungefär som i det gamla Nintendo-spelet Punch Out.

Tajming är allt och ett enda misstag kan leda till omedelbar död. Alla konflikter behöver dock inte lösas med våld och några av dina val kan definitivt göra livet svårare. Var också redo på fällor och allmänt klurande på hur du ska komma vidare. För det kan ju finnas alternativa lösningar som är bättre…

Både grafiskt och stilmässigt kommer jag att tänka på det gamla franska spelet Another World (8/10), även om det här handlar om fantasy och inte science fiction. Den minimalistiska stilen lyckas både med stämningen och att återge vackra och obehagliga miljöer. Jag vill också passa på att berömma utvecklarna för animationerna.

Det är helt klart mäktigt att höra sin protagonist andas genom spelet och det påverkar mig verkligen. Jag förstår visionen, men kan ändå sakna en rikare ljudbild och stämningsfull musik. Precis som i gamla spel tar det säkert 5-6 timmar vid första genomspelningen och sedan bara 1,5 timme när du fått koll på allt.

Trots att detta inte är årets spel är jag nöjd och imponerad att Unto the End, debutspelet, skapats av ett gift par från Kalifornien. För paret själva var målsättningen att skapa en annorlunda och ren spelupplevelse med inslag av upptäckarglädje. Detta mål har duon verkligen uppnått.