Recension: Until Dawn [PS5]

Until Dawn (9/10) släpptes för runt omkring tio år sedan till PlayStation 4, och personligen anser jag att denna spännande skräckupplevelse är ett av förra konsolgenerationens bästa spel.

I denna nya version är det Ballistic Moon som står för utvecklingen istället för Supermassive Games som låg bakom originalet. Denna studio som grundades 2019 består dock av flera talanger från Supermassive, och har därför en klar koppling till originalverket.

Den solida berättelsen är i stort sätt oförändrad i denna nyversion, men det finns ett par nya scener här och var. Bland annat har prologen där planeringen för sprattet mot Hannah förlängts, och ger en bättre förklaring jämfört med ursprungsversionen. Berättelseskildringen håller fortfarande en hög standard och detsamma gäller karaktärernas utveckling under den tid ett mardrömsframkallande hot kryper sig närmare, timme efter timme.

Grafiken och ljussättningen har fått sig ett rejält upplyft och Until Dawn är ännu vackrare än tidigare, trots att PlayStation 4-versionen är ett audiovisuellt konstverk. Jag tycker att nyversionen lyckas balansera ljus och mörker utmärkt, vilket är något som originalet hade svårare med, och det är lättare att utforska platser nu när undertecknad inte går vilse lika lätt som förut. När Sam, Chris och de andra kompisarna gör entré vid linbanan visar miljön upp ett spektakel med ljuset när solen går ner vid skymningen, något som originalet saknade. Dock dras bildfrekvensen ned lite när omgivningen blir för ljus och med för mycket aktivitet på en gång.

Att styra någon av huvudkaraktärerna är dock ett irriterande bekymmer. Det är krångligt att vända sig om eftersom spelkaraktären behöver lite väl gott om utrymme ibland, och hamnar jag i en trång återvändsgränd känns det ännu värre att kunna vandra åt motsatt håll och jag fastnar i objekt ofta. Däremot är interagerandet och knapptryckningarna responsiva i övrigt, vilket jag är tacksam för eftersom det finns många situationer som kräver precision under spelets gång. DualSense-kontrollens adaptiva avtryckare har dessutom en nyckelroll, då jag måste hålla in någon av dem för att kunna bekräfta ett val under dialog och vägskäl.

Jag var förtjust i den detektivroll originalet erbjöd, då jag kunde söka igenom varje vrå i jakten på ledtrådar och totem-statyetter som visar bitar av framtiden. Det är fortfarande intressant att undersöka varje hittad ledtråd och få insikt om händelserna på det mystiska berget. I denna nyversion kan jag rotera en totem åt alla håll för att hitta en ljusglimt med dess framtidsvision, istället för att bara luta träskulpturen åt ett håll.

Until Dawns styrka ligger i dess budskap; att ens handlingar kan påverka framtiden. Det är ibland tufft att följa min egen moralkompass, för jag har ingen aning om mitt beslut kan få en vän dödad. Mina handlingar sparas i filen med kategorin fjärilseffekt, som har fått namnet efter konsekvensen från fjärilens vingflaxande. Varje kapitel är indelat i skräcknattens timmar, och inför nästa stycke sitter jag i terapi med Dr. Hill, väl spelad av Peter Stormare, och just sektionerna med psykiatrikern är stämningsfulla moment som ger mig inflytande när nästa timme börjar.

Until Dawns spellängd är lagomt lång, och tack vare de olika livsvalen är det värt en omspelning för att kunna välja en alternativ väg. Efter nästan ett decennium sedan originalet lanserades är det överlägset inom utförande och karaktärer, jämfört med liknande titlar som The Quarry (9/10).

Vad jag saknar med den nya versionen, är just tonvikten på ordet “nytt”. Förbättrad grafik och ett par nya scener känns inte tillräckligt tilltalande för i stort sett samma spel. Jag hade uppskattat nya pussel, fler valmöjligheter och fler överraskningar. Det är lite snålt att ha minimalt med extratillägg för ett gammalt spel med ett fullpris som en ny titel till PlayStation 5.

Until Dawn är fortfarande ett fantastiskt spel fyllt av spänning, och dess genuina metod att låta spelaren agera filmregissör i en egen skräckfilm håller starkt än idag. Om du älskade originalet, eller missade det under PlayStation 4-eran, så rekommenderar jag absolut att du tar tag i ett av de mest kreativa skräckspelen snarast.