Recension: Unplugged – Air Guitar [PS VR2]

Rytmspel har varit en favoritgenre länge och jag har spelat hundratals timmar i Guitar Hero-serien. På ytan känns inte steget därifrån till Unplugged – Air Guitar jättelångt, men det visar sig att det självklart finns omfattande skillnader.

Jag använder termen ”på ytan”, för att om man endast ser till musiken och det visuella när du spelar låtar så ser det verkligen ut som Rock Band eller Guitar Hero. Du har en ström av noter som åker emot dig och du ska matcha notgreppet på gitarrens hals och du ska klinka precis när noten passerar linjen. Den största skillnaden blir förstås att du inte håller i en plastgitarr, utan som titeln antyder så blir det istället luftgitarr för hela slanten.

Spelet utnyttjar att Sense-kontrollerna känner av var du håller dina fingrar och kan på så vis användas för att slå rätt not eller ackord. Utvecklarna har även haft vänsterhänta spelare i åtanke, och det går därför att skifta hur du håller den virtuella gitarren. På lättaste svårighetsgraden är det huvudsakligen pekfingret jag behöver hålla koll på, då de andra fingrarna räknas som en och samma ”knapp”. På så vis mjukstartas jag in i spelet innan jag behöver börja tänka på att använda fler fingrar åt gången för att skapa ackord. Klinkandet görs genom att röra höger hand upp och ned där du har placerat gitarren, och här kommer spelets första problem i min mening. Dels känns det så livlöst att stå där och bara vinka, och dels är det alldeles för lätt att handen rör sig för långt ifrån eller nära dig så att du missar. Du får själv placera gitarren innan låten startar, men blicken förväntas ligga på noterna och det går att räkna på ena handens fingrar hur många gånger jag känner att jag haft tid att titta ned på gitarrens kropp och hur högerhanden är positionerad.

Om jag istället pratar om spelet största styrka så är låtlistan betydligt bättre än vad jag hade förväntat mig av ett spel från en liten oberoende studio. Eller vad sägs om originalsånger med Weezer, The Clash, svenska The Hives, Ozzy Osbourne, Lynyrd Skynyrd och den kanadensiska power-trion Rush? Redan under introduktionen där jag får lära mig att spela får jag ett brett leende när riffen från Should I Stay or Should I Go ekar i mina hörlurar. Dock hade jag gärna velat se ännu fler låtar, då de 24 som är med känns i minsta laget.

På tal om introduktionen så lotsas du av Steel Panthers gitarrist som checkar alla boxarna när det gäller hårdrocksklyschor på ett positivt sätt. Det är så mycket glimten i ögat att det nästan blir en överdos i glam- och pudelrocksestetik.

I kampanjläget spelar du igenom en handfull låtar och låser upp nya konsertplatser vart efter. Glöm inte bort att byta plats, då detta inte sker automatiskt utan är en manuell inställning i huvudmenyn. Beroende på hur bra det går så får du fans som också blir spelets valuta där du kan låsa upp kosmetiska detaljer. En annan sak jag verkligen gillar är en global highscore-lista som visar hur du placerar dig bland andra PlayStation VR2-spelare.

På det hela taget har jag ganska kul med Unplugged – Air Guitar, men tröttnar ganska snabbt. Jag hade gärna sett haptisk återkoppling som hade gjort låtsasgitarrspelandet lite mer levande.