Recension: UnEpic [PS4,Vita]

Har du någonsin funderat på hur du skulle känna dig om du vid ett toabesök under pågående rollspelssession plötsligt befann dig i ett slott, var besatt av en ond ande och där det lurar orcher och annat oknytt vid varje hörn? I så fall är UnEpic ett spel för dig!

UnEpic är ett tvådimensionellt actionrollspel som lyckats blanda retrokänsla med modern spelmekanik. Du utforskar slottet med en tändare som ljuskälla och markerar rum som utforskade genom att tända lampor och facklor. Varje skärm är en bana där monstren är förutbestämda och kommer tillbaka när du dör eller laddar om spelet. Spelet är också fullpackat med nördreferenser och om du kan din science fiction lyfter dialogen flera hack.

Berättelsen är full av humor, framförallt i dialogen mellan huvudpersonen Daniel och anden Zera (som egentligen skulle heta Zera’Thul innan Blizzard satte stopp för det). Uppdragen är väldigt lika varandra och består mest av att samla ett antal föremål och lämna in till uppdragsgivaren. Förflyttningen förenklas av en uppsjö olika föremål som teleporterar dig, och ett portalsystem. Centralt i slottet finns ett rum fullt med portaler och när du öppnat dörren från andra sidan blir de tvåvägs.

”Skynda dig på in i labyrinten!” – Gunde Svan

Spelet har crossplay mellan PS4 och Vita, men tyvärr vacklar Vita-versionen. För det första har det olika kontrollscheman mellan versionerna, eftersom Vita saknar dubbla axelknappar. Knappen för att plocka upp saker delas med förflyttning uppåt och sikta med avståndsvapen kräver att du flyttar högertummen bort från attackknappen.

Vidare är skärmen för liten på Vitan, vilket leder till att jag måste spela i inzoomat läge för att se detaljerna, men missar istället överblicken som behövs för att veta hur banan ser ut och var fienderna befinner sig. Dessutom saknar jag kartan över tilldelning av snabbknappar och statusindikatorer för förgiftning eller brandskada som enkelt kan ses på PS4. Till sist synkroniseras inte sparfilen i molnet direkt när du sparar, utan du tvingas spela om delar när du flyttar mellan plattformarna.

Belmont, var är du?

Enligt den spanske utvecklaren är UnEpic inspirerat av det gamla MSX-spelet Maze of Galious och i sina bästa stunder påminner spelet om mästerverket Castlevania: Symphony of the Night, framförallt under några av bossfajterna. Bossen Neuron har vissa likheter med Psycho Mantis från Metal Gear Solid och är utan att avslöja för mycket en underbar upplevelse.

Det blir aldrig samma flyt som i snabbare så kallade Metroidvania-spel som Ori and the Blind Forest, men du får å andra sidan betydligt mer taktik. Rollspelselementen har allt du kan förvänta sig med nivåer, färdigheter, utrustning, husdjur och magier. Spelet blir ganska linjärt, även om varje område kan utforskas i den ordning man föredrar och flera av uppdragen kan sparas till senare. Jag tycker spelet tappar tempo i mitten och hade mått bra av att vara lite kortare.

Jag blev positivt överraskad av UnEpic och hade roligare än vad jag hade förväntat mig, och gillar du väldesignad grottutforskning med kreativa bossfajter så kan jag varmt rekommendera detta.