Recension: Uncharted: The Nathan Drake Collection [PS4]

För mig började Nathan Drakes äventyr med Uncharted 2: Among Thieves och fortsatte framåt med Drake’s Deception. Jag hann aldrig prova det första spelet i serien under PS3:ans tid, men med The Nathan Drake Collection – remastrat till PS4 – fick jag nu chansen att spela första delen i en spelserie jag anser är bland de bästa någonsin.

Med förväntningar av att grafiken skulle vara våningar under Uncharted 3: Drake’s Deception blev jag ändå paff när jag startade spelet som ursprungligen släpptes för 8 år sedan. Naughty Dog har gjort ett bra jobb som gör att spelet otroligt nog håller en hög standard.

Det viktigaste enligt mig och många andra är berättelsen, och här har Naughty Dog utan tvekan lyckats. Karaktärsintroduktionen är gripande och spänningen är pulsökande från start. Med explosioner, skjutande och väggklättrande så är det svårt att tappa intresset. Miljöbytet från havet till exotiska berg gör att äventyret känns ända in benmärgen och intresset ökar av att jag vill hitta Eldorado, den förlorade staden av guld.

Bortsett från handling och miljö så är rörelsesystemet kul och välutvecklat. Det märks att Nathan inte direkt är en parkour-mästare, men att han verkligen kan klättra och slinga i lianer. Det positiva är att spelet går snabbt och att handlingen går undan. Sida vid sida genom stora delar av berättelsen (i hela spelserien) finns kompanjonen Victor ”Sully” Sullivan som i sin tur är riktigt bra programmerad och fungerar klockrent i takt med ditt tempo. Alla dina kompanjoner (som är olika genom spelets gång) är skickligt programmerade då de kan distrahera fiender i eldstrider samt samarbeta med att öppna portar och valv som kräver samarbete.

Det är kul att se att personligheterna Drake och Sully håller samma standard genom hela spelserien. Humorn är på topp och det känns nästan som att jag känner karaktärerna personligen.

Det nya fotoläget ger ändlösa selfie-möjligheter.

Laddningstiden mellan klantiga snedsteg i form av ett fall ned för en exotisk vägg är endast några sekunder innan du åter är på banan igen. Ett minus är dock att tiden rinner iväg ovanligt fort och att jag helt plötsligt insett att jag ska upp till jobbet om tre timmar. Detta är ett fenomen jag upplevt i både Among Thieves och Drake’s Deception och nu har fått uppleva igen med Drake’s Fortune. Detta beror helt enkelt på blandningen mellan äventyr, klockrena karaktärer med sköna personlighetstyper och grym regi.

Tacka spelskaparna för att inte ha gjort spelen allt för långa då de kan avklaras på 5-12 timmar, beroende på om du pressar, har lätt för att fastna eller tar det lugnt. Det här är perfekta spel för dig som inte har så mycket fritid och kan prioritera ett spel någon timme några kvällar i veckan.

Nathan funderar på om det kanske finns enklare sätt att livnära sig.

Ta nu allt gott som finns att hämta i Drake’s Fortune och föreställ dig att det bara blir bättre för varje spel. Klättrings- och slagsmålssystemen blir mer välutvecklade med varje utgåva. Berättelsen blir djupare med en intressant ursprungshistoria i Uncharted 3: Drake’s Deception.

Grafiken blir även avsevärt snyggare. Det är häftigt att se att miljön spelar en viktig roll i både känsla och praktik när du kan slita tag i en ölflaska och slå den i huvudet på en skurk, eller helt enkelt fly från en brinnande byggnad som faller samman i rasande takt tätt efter dig.

Uncharted-spelen var banbrytande på sin tid och var alltid serien jag omoget nämnde att mina 360-spelande vänner inte hade tillgång till under konsolkrigen man hade i ungdomens dagar. Det är vackert att återvända till ännu mer välputsade och otroligt roliga och storslagna äventyr i de remastrade versionerna.

The Nathan Drake Collection är så nära ett perfekt släpp i väntan på Uncharted 4: A Thief’s End i februari nästa år. Du som har spelat alla tre spelen på PlayStation 3 tidigare kommer att få en härlig nostalgitripp, och om du är ny till serien kan du se fram emot en upplevelse du sent kommer att glömma.