Recension: Trillion: God of Destruction [Vita]

Himlen och helvetet ligger ständigt i krig sedan Satan bannlystes från himlen. I Trillion: God of Destruction axlar du rollen som Zeabolos – helvetets tredje härskare sedan Satan – när helvetet har invaderats av förstörelsens gud Trillion. Efter att du har misslyckats med att stoppa Trillion personligen väcks du till liv igen av en mystisk kvinna som låst in din själ i en ring så att dina löjtnanter kan få kraft att stå emot hotet.

Löjtnanterna består av inkarnationer av sex av de sju dödssynderna och är designade enligt den unkna kvinnosyn vi så ofta ser i japanska rollspel. Det är som vanligt mycket hud och stora byster som kompletteras av en stor dos sexuella anspelningar. Det som får mig att känna mig riktigt illa till mods är att fem av kvinnorna är nära släktingar till Zeabolos i form av syskon, kusiner och brorsdöttrar. Berättelsen i sig är banal, dialogen känns påklistrad och rösterna på engelska är fruktansvärda medan de japanska går att acceptera.

Kämpa, nu är du typ halvvägs!

Spelet går ut på att stoppa Trillion som bokstavligt talat har en biljon (1 000 000 000 000 000) livspoäng, och dina löjtnanter tränas upp för att möta honom vid specifika tidpunkter. Du får ett antal veckor på dig att träna upp din löjtnant där varje vecka logiskt nog är indelad i sju dagar. Varje dag kan du utföra aktiviteter som att träna, få ihop pengar, vila eller tillbringa tid med Zeabolos för att få affektionspoäng.

Du kan även ge dem gåvor för att få ytterligare affektionspoäng, uppgradera grundegenskaper och färdigheter, uppgradera dina vapen samt köpa utrustning eller medhjälpare. Affektionspoängen används i striderna med Trillion som ett substitut för livs- och magipoäng tills de förbrukats. Det finns även ett minispel där du på en liten slumpad karta dödar småmonster och plockar upp skattkistor. Minispelet dyker upp när du fått fem träningsmedaljer, som du får genom att nå någon av de två högsta betygen under träningen.

Varje vecka möter du också Mokujin som är en träimitation av Trillion där du får testa sina färdigheter och se om du är redo att möta bossen. Varje löjtnant får chansen att möta Trillion tre gånger för att maximera träningen, men träningsperioden blir kortare varje gång. Tyvärr blir striderna mot Mokujin både långdragna och tråkiga, eftersom det inte finns några konsekvenser av att förlora och belöningen med lite erfarenhetspoäng och pengar känns för snål.

Löjtnanterna munhuggs en del mellan striderna

I början går det sakta och det känns som om Trillions frammarsch i helvetet är omöjlig att stoppa, men konceptet med ringen gör att en del av all träning du lagt på din löjtnant förs över till nästa karaktär när du ges nya veckor att träna på. Spelet blir snabbt väldigt repetitivt, och det som livar upp är lite slumpmässiga händelser där du ofta får ta ett beslut som leder till en belöning eller erfarenhetspoäng, eller i vissa fall ett straff. Tyvärr finns det för få händelser och redan i första genomspelningen börjar även dessa repeteras.

Huvudmomentet i spelet blir förstås striderna med Trillion och det är här spelets styrka skiner igenom. Striden utspelas på ett rutnät där många av hans attacker täcker stora områden och positioneringen blir viktig. Här är det också viktigt att du har en bra mix av färdigheter för att kunna attackera både i närstrid, på distans och med magi. Trillion frammanar småmonster som blir ett orosmoment och det är hela tiden en kamp mot klockan, då han rör sig framåt och du förlorar om han passerar en mållinje. Här kommer även affektionspoängen in, eftersom du inte kan retirera om de når noll.

Trillion: God of Destruction lever tyvärr inte upp till mina förväntningar och med tanke på mängden högkvalitativa rollspel som finns på PlayStation Vita kan jag inte rekommendera detta om du inte är väldigt svältfödd eller gillar spel med ett stort fokus på att placera ut erfarenhetspoäng.