Recension: Tony Hawk’s Pro Skater 5 [PS4]

Tony Hawk’s Pro Skater är en spelserie som existerat i över femton år och givits ut i flertalet former där upplevelsen har varierat mellan varven. I vissa utgåvor har utvecklarna försökt stoppa in en berättelse och i andra har spelaren fått försöka göra tricks med hjälp av en plastbräda på golvet. Gemensamt för hela serien är att jag själv faktiskt har missat att spela precis varenda ett.

Spelstilen har alltid fokuserat mer på spelglädje och långa, galna trickkombinationer framför en realistisk brädsimulator. Eftersom jag storkonsumerat titlar som Amped och SSX, såg jag verkligen fram emot att få prova denna senaste installation som kallas Tony Hawk’s Pro Skater 5.

Till en början får jag lära mig de grunder som alla spelare av Tony Hawk-spelen känner till väl. Jag lär mig att göra ollie från marken och så småningom även trick i en half-pipe. Den viktigaste färdigheten är något som kallas ”manual”, vilket innebär att man åker framåt genom att balansera på fram- eller bakhjulen. Detta används för att binda ihop längre trickkombinationer, något som är väldigt viktigt om jag vill få riktigt höga poäng.

Det tar en stund innan jag kört klart introduktionsdelen av spelet men redan när jag övar på höga ramphopp inomhus, börjar jag misstänka att något inte står rätt till i spelet. Jag misslyckas mitt i ett hopp och min Tony förvandlas till en lealös trasdocka, faller uppåt, tar sig igenom innertaket och landar på golvet på våningen ovanför. Smått roande men samtidigt oroande.

Vaddå oroande? Jag kommer aldrig att komma upp till taket!

Förutom en del andra lustiga händelser i spelet, lyckas jag avnjuta min träning för att bli proffs. Tony Hawk uppvisar en del nästan övernaturliga färdigheter, där han både klarar av att åka en stund på väggar och studsa bort från väggar mitt i ett hopp. Det kanske låter som ytterligare programmeringsmissar men är faktiskt riktiga trick som jag lär mig och drar nytta av i mina stunder som brädentusiast.

När jag är klar med utbildningen, släpps jag lös i inomhusmiljön där jag nu kan anta en mängd utmaningar eller bara åka omkring. Förutom att samla poäng genom att imponera med mina färdigheter, kan jag också leta efter gömda föremål i nivåerna, köra sönder lådor eller anta utmaningar. Spelet öppnar sig mot internet så att fler spelare kan ansluta sig till mig men efter en halvtimme där jag konstant krockar med andra spelare som står i vägen för mina trick, väljer jag dock att spela ensam. Tyvärr verkar enspelar-läget läcka eftersom jag trots mina inställningar får besök av andra spelare från internet.

Kameran kan jag inte komma överens med hur mycket jag än försöker. Det går lätt att ställa in den för att lokalisera de optimala vägarna för att göra en lång trickkombination, men så fort jag släpper styrspaken envisas kameran med att snabbt svänga tillbaks till ursprungsläget. Kanske är det en vanesak men jag trivs inte alls med den här funktionen – då väljer jag hellre kameraläget i Mad Max (8/10) där jag får styra den själv hela tiden. Jag upplever också att kameran skakar eller känns ostabil när jag glider över gupp eller hoppar över hinder, något som irriterar mig efter en stund.

Det kanske ser ut som InFamous: Second Son men Delsin är faktiskt mycket coolare än Tony!

När det kommer till själva spelupplägget så ser det på pappret bra ut men i verkligheten känns spelet ofärdigt. Jag upplever heller aldrig att jag känner mig utmanad på ett bra sätt – visst finns det sinnessjukt svåra uppdrag jag kan göra men faktum är att jag inte känner mig manad ett dugg. Det finns en hel del galna och tokiga idéer injicerade i spelet, som att rensa bort gigantiska fotbollar och basketbollar i en pool genom att köra på dem men allt känns bara tråkigt.

Youtubekanaler och Twitch-strömmar som fokuserar på glitchar och programmeringsfel i spelet kommer säkerligen att blomma upp och skänka oss en hel del skratt. Titta hellre på dem istället om du är intresserad, för Tony Hawk’s Pro Skater 5 är tyvärr inget annat än en riktigt rejäl faceplant.