Recension: Tiny Terry’s Turbo Trip [PS5]

Det är inte lätt att vara ung och samtidigt ha drömmar som ingen verkar förstå, framförallt inte när drömmarna är så storslagna att de ses som orealistiska. Men är de verkligen det? I Tiny Terry’s Turbo Trip går nämligen det mesta att genomföra om man bara lägger manken till, vilket är något som sporrar den lille killen Terry i hans strävan mot sin dröm om att köra en bil ut i rymden. För att lyckas kommer han att behöva lösa stadens alla mysterier, som exempelvis varför stadens nya skyskrapa inte har några dörrar, om insektsbullar kan vara nästa stora trend eller om det verkligen kan stämma att hans farbror har telefonumret ”1”.

Spelets annorlunda handling börjar i arbetsförmedlingens väntrum. Terrys skolbetyg är i botten, och som straff för sin bristfälliga prestation blir han lämnad med sin farbror Grony medan föräldrarna åker iväg på semester. Eftersom han vet att bättre betyg är utanför hans makt struntar han i att studera och siktar på att bli känd för sin planerade rymdfärd istället. Efter att ha förklarat för rekryteraren att han inte är intresserad av ett jobb, utan bara ett arbetsfordon får han snart jobb som taxichaufför. Jag småskrattar lite för mig själv när jag får se taxibilen och upptäcker att den bara har ett säte, men den detaljen är bara början på den här humoristiska och skruvade upplevelsen.

Så fort jag har fått tillgång till bilen är äventyret igång på riktigt och jag börjar åka runt i staden och dess omgivning. I grunden är spelet ett plattformsäventyr, men en hel del tid tillbringas just på vägarna som enligt borgmästaren är ett av stadens stora dragplåster – så pass att till och med dess högsta skyskrapa täcks av dem. Oavsett om jag färdas till fots eller i ett fordon är kontrollen följsam och lätt att nyttja. Till en början försöker jag upprätthålla någon sorts trafikvett, men då varken Terry eller stadens invånare har någon form av hälsa släpper jag lite på tyglarna och blir lite mer vågad. Skulle jag råka komma ifrån min bil bankar jag lite lätt på en parkeringsskylt, så kommer den dit som av magi.

För att uppfylla sin dröm behöver jag bygga och uppgradera en raketmotor som Terry kan ha på sin lilla taxibil. Detta gör jag genom att samla på mig skrotdelar som ligger utspridda lite här och var men även kan fås i mängder genom att utföra uppdrag och lösa situationer som uppstår i den lilla staden. Dessutom kan jag under spelet gång införskaffa mig olika redskap som kan hjälpa mig att samla in såväl pengar som skrotdelar. Det är långt ifrån utmanande, men spelets lättsamma upplägg och tillgänglighet gör att upplevelsen blir väldigt trevlig. Oavsett om jag blir utmanad på radiobilsrally, jagar insekter med håv eller gör yoga-rörelser i sann Parappa the Rapper-anda blir situationerna dessutom väldigt roliga.

Spelets absolut bästa egenskaper är dess udda och humoristiska visuella design, dialog och musik. Terry och hans vänner ser allihopa ut att vara som plockade från ett gäng färgglada teckningar och kompletteras härligt med barnsliga röster vars skojiga utrop får mig att le gång på gång. Dialogen, konstig och oförutsägbar bjuder på klockrent innehåll, och skulle jag någon gång känna mig ensam kan jag alltid ringa farbror Grony och få tips på vad jag bör göra härnäst. ”Är det olagligt att stjäla bilar? – frågar jag, och hans svarar med ett kort och förvånat ”Ehh….ja..” innan han blir lika glad och trevlig som tidigare.

Tiny Terry’s Turbo Trip är ett spel som är ungefär lika långt som Terry själv, men det är en kompakt liten coming of age-berättelse där utvecklarens fantasi och skaparglädje har givits ett utrymme som många andra spel saknar. Dess upplägg bygger som man säger inte på ”raketforskning”, men nog räcker det för att köra en bil rakt ut i rymden.