Recension: Time Carnage [PSVR]

Det enda jag visste om Time Carnage när jag fick recensionsexemplaret var att det handlade om en VR-skjutare med tidsresor och olika fiendetyper. Mina tankar associerade det till andra liknande VR-titlar som Farpoint och Doom VFR (7/10).

Det visade sig dock att Time Carnage från den brittiska spelstudion Wales Interactive bjöd på en helt annan upplevelse. Illamående och åksjuka, vilka fortfarande är vanligt förekommande bieffekter i VR-spel, elimineras helt i denna statiska spelupplevelse där vågor av fiender hotar att förinta mig.

Zombiehundarna är snabba och nafsar ilsket på min sköld.

Jag hade plockat fram min PlayStation Aim Controller och för att öka verklighetskänslan i upplevelsen. Dock visade det sig att spelet endast har stöd för PlayStation Move, då en grundfunktion är att beväpna dig med ett vapen i varje hand.

Jag börjar med kampanjläget där jag i första världen bekämpar zombier på 3800-talet. Från början har jag bara två vapen upplåsta, men efter varje bana låser jag upp nya. Varje nivå består av tio vågor av fiender som är olika snabba, tål olika mycket stryk och har olika typer av attacker. Det går att ta med sig fyra vapen till varje tidsepok och de ligger på varsin omladdningsstolpe – en intressant grundtanke som i sitt genomförande tyvärr lämnar en hel del att önska.

När jag får slut på ammunition måste jag sätta tillbaka vapnet på pelaren för att ladda om, och det tar ofantligt lång tid. Visserligen ökar utmaningen och jag tvingas att tänka lite taktiskt kring vapenbytena, men i praktiken betyder det bara att jag tvingas skjuta mer med vänster hand som jag siktar betydligt sämre med. Det andra, och betydligt större problemet är att funktionen att sätta tillbaka och plocka upp vapen från stolparna är oprecis och slumpmässig, vilket gör att jag titt som tätt plockar upp fel vapen eller måste fokusera min uppmärksamhet på att hitta rätt punkt för att interagera med.

En mörkgrön velociraptor kan vara svår att se i djungeln.

Själva skjutandet fungerar bra och variationen av vapnen känns fullgod, där prickskyttegeväret blir en favorit där jag verkligen älskar att sträcka ut armen och hitta fienderna i kikarsiktet. Variationen på fiender är dessvärre sämre och jag tröttnar ganska snabbt på utbudet och börjar se likheter mellan dem oavsett om de är zombier, dinosaurier eller robotar.

Förutom huvudspelläget finns även ett arkadläge och ett utmaningsläge. I arkadläget kan du använda banor, vapen, fiendeklasser och eventuella fusk du har låst upp. Utmaningarna är mer nedlåsta och handlar om hur många fiender du kan döda innan de övermannar dig. Vapenutbudet är kraftigt begränsat och du får medaljer beroende på antalet fiender som besegras.

Spelupplevelsen att stå helt stilla och skjuta på monster och djur som väller fram blir ganska snabbt långrandig och jag orkar bara ett par banor åt gången. Jag slås av tankar om att jag än en gång spelar ett teknikdemo för VR-teknologin och inte ett helt spel, med tanke på den begränsade variationen och halvtråkiga genomförandet.

Bland det värsta jag vet med spel är när jag kan skylla mina missar på dåliga kontroller och på grund av detta, faller titeln platt. Trots att jag har kul i små doser lämnar Time Carnage inga bestående minnen, åtminstone inte av den goda sorten.