Recension: The Walking Dead: Michonne – Episode 2 [PS4]
Efter en stark start på The Walking Dead-miniserien om Michonne är det nu dags för andra delen att plocka upp tråden vid den spännande avslutningen av första episoden. I vanlig ordning har eländet hopat sig över vår protagonist och som om inte detta var nog kämpar även Michonne mot ett smärtsamt förflutet, vilket är ett återkommande element i detta avsnitt.
I denna andra episod skruvas det mesta upp markant efter att de lokala gangstrarna Randall och Norma tappar tålamodet med alla motgångar som går att koppla till Michonne, och det är inte svårt att räkna ut vem som får en måltavla målad på ryggen.
Efter en dramatisk rymningssekvens i episodens inledning är Michonne och hennes följeslagare konstant jagade, med enbart ett par korta lugna stunder för att pusta ut. Det skapar en känsla av stress som är påtaglig, och det får även hennes kamp mot det förflutna att bubbla upp lite extra. Kryptiska visioner där hennes barn är i fara dyker upp med jämna mellanrum och det skildras på ett effektivt vis för att etablera vilken hemsk situation hon befinner sig i.
Förutom den fantastiska Michonne finns det gott om väl porträtterade karaktärer i spelet, i synnerhet antagonisterna Randall och Norma. Randall påminner en aning om Carver från The Walking Dead: Season 2 (8/10) och lyckas då och då utsöndra ren ondska, medan Norma är en mer balanserad människa som det verkar gå att resonera med. Det kan dock vara lika mycket en manipulationsteknik som ett mänsklighetsdrag.
Det märks tydligt att utvecklingsteamet har lärt sig en del om hur actionsekvenser ska skildras efter det lysande Tales from the Borderlands (8/10). Interaktionen handlar fortfarande om tajmade knapptryckningar, men scenerna har bättre flyt och ser mer filmiska ut.
Detta avsnitt är ett snäpp upp jämfört med första episoden eftersom det bjuder på mer spänning och tydligare karaktärsfördjupning. De sedvanligt svåra besluten finns representerade och det finns även ett par rejäla överraskningar som lyckades placera min haka i golvnivå. Ypperlig ljuddesign gör att scenernas känslor hela tiden förmedlas tydligt och när spänningen vrids upp sitter jag direkt på soffkanten för att vara beredd på eventuella överraskningar. Med tanke på vart berättelsen leder kommer förhoppningsvis tredje och sista avsnittet att vara en riktig berg- och dalbana.