Recension: The Technomancer [PS4]

Jag gör ofta samma fel varje gång jag sätter tänderna i ett nytt rollspel från Spiders. De är väldigt duktiga på att måla upp intressanta upplägg och koncept, och jag sväljer det gång på gång med hull och hår. Det hände när jag vägrade tro att Martins recension av Bound by Flame (5/10) kunde stämma, och det hände nu igen med The Technomancer.

Berättelsen utspelar sig på Mars där människor har lyckats bosätta sig, men där långt ifrån allt är problemfritt. Extrema vattenbrister samt den livsfarliga strålningen från solen gör att blodiga konflikter uppstår och att segregeringen av samhällsklasser är påtaglig.

Du spelar som Zachariah som är en ung och talangfull technomancer – en person som har förmågan att generera och kanalisera elektricitet. Dessa individer används som en del av polisstyrkan och armén i städerna för att se till att hålla ordning på uppviglare som inte gillar den rådande totalitära strukturen.

”Vrid lite till höger! Vi tappade signalen på radion!”

Spelet sticker inte för en sekund under stol med att du till en början tillhör den korrupta och onda sidan av den ständiga konflikten, vilket gör att berättelsen väldigt snabbt blir förutsägbar. Problemet är att de andra fraktionerna inte heller känns speciellt sympatiska, och det är möjligt att utvecklarna vill berätta en komplex historia om att dessa konflikter endast består av gråzoner, men i så fall är det väldigt klumpigt implementerat. Rebellerna bombar saker och ting godtyckligt i staden och agerar mer som terrorister än frihetskämpar, vilket jag har svårt att förhålla mig till.

Dina medhjälpare i spelet är överlag platta och ointressanta. Det finns möjlighet att göra Mass Effect-liknande lojalitetsuppdrag för att lära känna dem bättre, men de spelar ingen större roll i berättelsen, utan ökar nästan bara sannolikheten att starta en romans med karaktärerna i din grupp senare i spelet.

Uppdragen är av klassisk actionrollspelstyp, vilket innebär att du sällan gör mer än att springa mellan uppdragsgivare och de fiender du ska döda. Detta kan oftast fungera om det finns tillräckligt välskriven dialog, men även denna bit är ointressant. Inte heller röstskådespelarna känns speciellt levande, utan står för träiga leveranser av repliker där det är tydligt att de inte har fått spela in tillsammans med sina medskådespelare.

Spindlar från Mars? Då måste Ziggy Stardust vara runt hörnet!

Till en början tyckte jag att stridssystemet hade fått en välbehövlig uppgradering jämfört med Bound by Flame, men det var ord jag fick äta upp lite senare. Oftast fungerar striderna ganska bra om du är en mot en, men när det börjar bli större strider mot flera fiender (vilket är relativt tidigt i spelet) faller systemet ihop i en rykande hög. Det finns stora krav på att ha tajming i undanmanövrarna, vilket jag förstås är van vid från alla mina hundratals timmar i Souls-spel. Utvecklarna har dock inte riktigt förstått att det måste finnas ett litet fönster där du kan undvika träffar i dessa animationer, vilket gör att det ibland är helt omöjligt att undvika attacker.

Miljöerna är oftast ganska vackra och väldesignade, men de är dessvärre innehållsmässigt livlösa. Det finns väldigt få människor som rör sig i städerna, och det är långt ifrån alla som går att interagera med. Det gör att dessa gigantiska komplex snarare känns som spökstäder där det inte finns mycket att utforska. Omväxlingen är inte heller speciellt omfattande då det mesta sker inne i städerna. Det går väl förvisso att argumentera att det inte går att göra så mycket i vildmarken eftersom solen är dödlig, men det känns ändå som att spelet hade behövt fler innehållsrika områden för att undvika enformigheten som börjar ta vid ganska fort.

Ännu en gång har Spiders lyckats skapa ett väldigt lovande koncept i en intressant miljö, men tyvärr faller det – liksom tidigare verk – på opolerad spelmekanik och trista karaktärer. Det finns inget som egentligen är totalt trasigt i spelet, det är bara väldigt mediokert genomfört. Detta tillsammans med otroligt frustrerande spikar i svårighetsgraden gör att det är svårt att rekommendera spelet, om du inte är fullt medveten om vad du ger dig in i. Gillar du vad Spiders brukar åstadkomma är detta sannolikt ett spel för dig.