Recension: The Talos Principle: Reawakened [PS5]

Det har nu gått drygt tio år sedan Croteam tillkännagav att de skulle släppa The Talos Principle, och jag minns fortfarande hur jag gång efter gång gnuggade mina ögon för att se om jag läste fel. Innan dess var de mest kända för den actionfyllda Serious Sam-serien och på förhand kändes det väldigt förbryllande att se samma gäng tackla komplicerade tankenötter och filosofiska ämnen.

Det skulle förstås visa sig vara helt rätt beslut, med tanke på att spelet sålde väldigt bra och dessutom fick en uppföljare. Nu har den något föråldrade föregångaren dessutom fått en ansiktslyftning i form av The Talos Principle: Reawakened, och eftersom jag länge har sökt en anledning att damma av originalet från min skämshög tog jag tillfället i akt att kika närmare på denna version.

Om du inte är familjär med spelet startar berättelsen när du vaknar upp i en ödelagd plats fylld av gamla ruiner som påminner om egyptisk arkitektur. En djup röst som verkar komma från himlen uppmanar dig att utforska områdena fritt, och lösa den uppsjö av pussel som ligger utspridda där. Men du får absolut inte lov att utforska tornet som står i mitten av spelvärlden, för då kommer du att råka illa ut. Gissa hur lockande det är att gå raka vägen till tornet direkt…

Här och var finner du en rad olika datorterminaler som innehåller dokument, eller åtminstone fragment av dem. Filerna har med tiden blivit skadade, men det är tydligt att experiment med artificiell intelligens har utförts med oklara resultat. Tillsammans med dessa vetenskapliga loggar finns även en rad olika filosofiska dokument som behandlar frågor om exempelvis meningen med livet, vad som räknas som medvetande och vad själen egentligen är. När terminalernas administrationsverktyg dessutom börjar utföra personlighetstester på dig går det inte längre att låtsas som att allting är okej, och det blir en klar drivkraft för mig att lösa problemen för att nysta upp det bakomliggande mysteriet.

Dessa element används som kryddan i vad som i grund och botten är ett pusselspel med viss inspiration från Portal-spelen. Här är dock problemlösningen inte lika fysikbaserad, utan handlar till stor del om att använda diverse verktyg för att passera genom barriärer. Till din hjälp får du allt från störningssändare som slår ut elektronik, prisman som reflekterar ljus till kuber som du antingen kan använda för att placera andra verktyg på eller för att kunna hoppa över väggar. Fler verktyg betyder dock även större komplexitet i pusslen, och du får verkligen tänka kreativt med de förutsättningar som pusselrummen ger dig.

En sak jag uppskattar väldigt mycket är att jag kan röra mig relativt fritt mellan pusselrummen, vilket gör att om jag kör fast fullständigt på ett specifikt problem kan jag ta en paus och se om jag får genombrott någon annanstans istället. Det finns ett fåtal begränsningar på detta, som när jag exempelvis inte har låst upp ett specifikt verktyg som krävs för att lösa ett rum, men överlag känner jag att dessa nödvändiga pussel är skapade för att ge mig alla förutsättningar för att utforska fritt.

Även om jag gillar pusslen och belöningskänslan som uppstår när jag klarar dem känner jag ändå att det är en väldig tur att det finns en bakomliggande berättelse också. Den är väl kanske inte så framstående och central som den kunde ha varit, men den skapar en härlig mystik om vad som egentligen pågår i den märkliga värld du har vaknat upp i.

Utöver de visuella förbättringarna i denna nyversion finns det även en rad olika nya pussel att lösa och en del förbättringar i hur verktygen fungerar. Som en bonus inkluderas även expansionen Road to Gehenna med i spelet, vilket innefattar ytterligare en rad pussel och en vidareutveckling av berättelsen. Även om de grafiska förbättringarna är bitvis enastående är det dock svårt att helhjärtat rekommendera ett inköp om du redan har både grundspelet och expansionen. Men om du liksom jag har väntat på ett bra tillfälle att hoppa in i serien är det utan tvekan är hjärnvrickande upplevelse på bästa möjliga vis.