Recension: The Surge – A Walk in the Park [PS4]

Lite miljöombyte är alltid en bra sak för att slappna av från ett stressfullt jobb, sägs det. Så när jag fick chansen att åka på en kort semester till Creo World – en nöjespark till för alla Creo-anställda så tog jag såklart chansen. Jag hade tröttnat lite på att bekämpa fiender i fabriker och kontorskomplex, och tog därför mitt pålitliga exoskelett och hoppade på ett tåg för att uppleva A Walk In The Park – en liten expansion till The Surge (6/10).

Warren, vår smått motvilliga hjälte, får ett nödrop från en nöjespark en kort tågresa bort från Creos kontorskomplex. Någonting har gått väldigt fel i Creo World och eftersom Warrens första arbetsdag ändå gått helt åt skogen tar han sitt pick och pack och hoppar på ett tåg mot lite mer avslappnande miljöer.

Väl på plats visar det sig såklart att nöjesfältet också råkat ut för samma olycka som resten av Creos installationer – tidigare fredliga robotmaskotar går bärsärk, river ner nöjesparken och angriper dess besökare. Någonting står inte helt rätt till här heller.

Nöjesparken är vacker och finurligt konstruerad

Ganska snabbt springer Warren på en överlevare som ber honom om lite hjälp – strömmen behöver återställas och datornätverket fixas. Självklart så ställer Warren upp, hyvens kille som han är. Som förväntat är det inte riktigt så rakt och enkelt som det låter – Warren springer på en hel del motstånd på vägen.

A Walk in the Park är ett välkommet tillskott till The Surge på ett par olika sätt. Dels bryter det monotonin i miljöer och fiendedesign, samt att det inte tar sig självt på för blodigt allvar. Det är svårt att inte småflina när robotmaskotar med kaffemuggshuvuden försöker slå en sönder och samman. Nöjesparken är dessutom ett nöje att utforska, med kreativ och finurlig nivådesign. Om resten av The Surge hade varit lika underhållande att spela igenom hade mitt betyg för grundspelet blivit väsentligt högre.

Vår vän Ironmaus

Till skillnad från själva huvudspelet så är A Walk in the Park betydligt mer linjärt, och den relativt korta expansionen och dess handling är mycket lättare att följa utan att gå helt vilse. Dock är äventyret kanske i det kortaste laget och på det stora en småfinurlig, om än i det stora hela meningslös, liten paus från huvudspelet. Det finns en handfull nya vapen och rustningsdelar att samla på sig genom frenetiskt hacka av fiendelemmar, men det känns som för lite belöning och levererat alldeles för sent – att uppgradera dessa reliker till att matcha det som en redan har på sig är ett alldeles för tidskrävande arbete.

Dock får A Walk in the Park ett par pluspoäng tack vare dess humor, och det faktum att det återknyter till den (i spelet) mytomspunna Ironmaus en hel del.