Recension: The Smurfs: Dreams [PS5, PS4]

De blåa små figurerna Smurfarna har varit med mig sedan 80-talet när jag glupskt konsumerade allt som fanns på bibliotekets serieavdelning. Att det dessutom fanns leksaker och skivor med barnsånger tillsammans med Klasse Möllberg byggde bara på hypen.

I The Smurfs: Dreams har deras ärkefiende Gargamel lyckats förgifta deras trolldryck och hela smurfbyn hamnar i en kollektiv koma bortsett från ett par smurfar som omedelbart axlar uppdraget att bege sig in i drömmarnas värld och väcka de sovande kompisarna.

Här har du ett klassiskt, tredimensionellt plattformsspel där du i grundutförande kan hoppa och interagera med omgivningen. Det finns förstås samlarobjekt i form av sarsaparillbär som används som en valuta för att låsa upp nya utseenden, trådrullar som utökar valen på dräkter och astrala svampar som låser upp fler banor.

Licensspel, och särskilt sådana med tema som fungerar för barn, brukar ofta vara lågbudgetprojekt med avsikt att marknadsföra en film eller serie med leksaker, men faktum är att du här har ett riktigt fint plattformhantverk. Grundmekanikerna med hopp, långhopp, och att skapa en bubbla sitter som en smäck och jag har riktigt kul i smurfarnas värld. Tempot är högt och det introduceras nya mekaniker i lagom takt. Det finns smygsekvenser, olika redskap i form av ett vattengevär som kan skjuta på fiender och fylla trattar, en hammare som kan slå sönder objekt och bygga plattformar samt en lykta som kan lysa igenom blåa plattformar eller hitta osynliga rosa.

Banorna är uppdelade över olika världar som är baserade på teman relaterade till ikoniska smurfar som exempelvis Lilla Smurfan, Kocksmurfen och Kokettsmurfen. Alla bossar du stöter på i slutet av respektive värld känns unika och passar väl in i temat som etableras, och är något jag ser fram emot när jag misstänker att det är dags för den stora uppgörelsen.

En sak jag ogillar med spelet är de fasta kameravinklarna. I de flesta fall fungerar det fint, men i vissa perspektiv, och i synnerhet på spegelbanorna, blir precisionen lidande och det är alldeles för lätt att missa hopp och falla handlöst till döden. Dock är spelet tämligen förlåtande och det är tätt mellan kontrollpunkterna. Musikslingorna är överlag bra, men lite för korta, vilket leder till att de blir repetitiva och enformiga i längden.

The Smurfs: Dreams är ett utmärkt spel även för barn och jag gissar att barn från lågstadieålder och uppåt kan ha behållning av det utan att det förtar glädjen för oss vuxna. Banorna går att spela i lokalt samarbetsläge och passar perfekt att spela tillsammans med ett barn. Om du håller dig till huvudspåret på banorna och skippar avstickarna så är även svårighetsgraden okej för barn, men om du vill samla på dig allt och klara världen som låses upp efter att berättelsen är avklarad så kan det nog bli lite för tufft för de yngsta.

På det hela taget är det här en mysig och tillfredsställande upplevelse som höll mig glad och lagom utmanad från start till slut. Jag har en förkärlek till plattformsspel och det här lyckas leverera på nästan varje punkt. Och klurar du på vad du ska införskaffa i julklapp till barn i din omgivning är detta ett bra tips från mig.