Recension: The Park [PS4]

Funcom är en utvecklare som har en speciell plats i mitt hjärta eftersom de ligger bakom det klassiska MMO-spelet Anarchy Online, vilket var min första kontakt med genren som har slukat så väldigt många timmar av min fritid. Med tiden har den norska studion visat att de besitter ett bredare register än bara gigantiska onlinespel och nu är det dags för dem att ta sig an skräckgenren med The Park.

Spelet öppnar med protagonisten Lorraine och hennes son Callum som befinner sig på parkeringsplatsen utanför ett nöjesfält. När Callum sätter sig i bilen upptäcker han att han har tappat bort sin favoritbjörn medan de var inne på nöjesfältet, och för att undvika en jobbig situation beger sig Lorraine mot vaktposten för att se om de kan få hjälp att lokalisera mjukisdjuret. Då passar förstås Callum på att smita in genom grindarna till tivolit och din uppgift blir istället att hitta den bortsprungne pojken.

Direkt när du kommer in på nöjesfältet ändras stämningen markant. Dag förvandlas till natt, alla attraktioner ser slitna och nedgångna ut och en övergripande känsla av att något iakttar dig etableras. När du vandrar genom parken hittar du diverse tidningsklipp och brev som vidare förstärker känslan av att du inte befinner dig på ett säkert ställe. Allt detta är enligt standardformuläret i dagens skräckspel, men det fungerar ganska bra ändå.

Klart att ungjäkeln ska vandra in just där…

Varje karusell och attraktion i parken fungerar som ett sätt att förmedla berättelsen vidare, och du får på så vis reda på mer om både Lorraine och Callum. Tonen ändras gradvis från ett ganska slentrianmässigt och förutsägbart skräckspel till något mer psykologiskt och gripande, och efter halva spelet var jag fastnaglad i soffan för att få reda på vad som kommer att ske. The Park lyckas aldrig riktigt med överraskningsskräcken, men kompenserar detta med det obehag som kommer krypande längre in i spelet.

Miljödesignen är bitvis väl genomtänkt, och fungerar i synnerhet riktigt bra i andra halvan av spelet. Föremål ändras med tiden på ett vis som får dig att ifrågasätta om du verkligen såg vad du trodde att du såg tidigare, vilket är något som fungerar väldigt effektivt tillsammans med vart berättelsen bär.

Det är aldrig fel tidpunkt för lite berg och dalbana.

Mycket av bakgrundshistorien berättas via föremål du hittar i spelvärlden, och det mesta är intressant; det fyller en funktion för att expandera sammanhanget. Problemet är att utvecklarna inte riktigt har tänkt på att det är skillnad att läsa text på en skärm vid en PC och en TV, som de flesta använder med sin konsol. Texten är olidligt svår att läsa ibland eftersom den är så liten, och det ledde till att jag till slut gav upp att försöka läsa vissa dokument. Det är synd eftersom flera av dem är intressanta.

The Park är en ganska kort upplevelse och lider lite av en trög start, men när berättelsen väl kommer igång är det en mycket spännande upplevelse som slutar på ett vis som jag inte riktigt hade förväntat mig. Det är lätt att marginalisera det som ett typiskt skräckspel från början, men det har faktiskt lite mer att komma med när säcken knyts ihop.