Recension: The Order: 1886 [PS4]

Ready at Dawn har gjort många saker rätt för att få mig att fastna vid spelkonceptet i The Order: 1886. Kombinationen av ett actionspel i tredjepersonsperspektiv, alternativ historia och ett mörkt, viktorianskt London ser ju på pappret svårslaget ut.

Du iklär dig rollen som Sir Galahad, en av riddarna vid det runda bordet som i spelet fungerar som en form av säkerhetsstyrka när saker går riktigt åt skogen. I berättelsen är de huvudsakliga problemen dels ett uppror från rebeller i Whitechapel som inte är några större fans av styret i England. Det andra problemet är förstås varulvar.

Redan tidigt i spelet är det tydligt att det finns sprickor inom riddarorden där politiskt positionerande är viktigare än att egentligen åstadkomma något. Det passar dock inte riktigt in i hur Sir Galahad fungerar och trots att han är väldigt trogen den ed han svurit föredrar han handling över diskussion, vilket förstås inte alltid är populärt hos hans överordnade.

Spelet börjar i ett nästan plågsamt långsamt tempo där utvecklarna är övertygade om att du aldrig har sett en handkontroll förr. Det tar lite för lång tid innan du faktiskt får lov att styra fritt själv, men när du väl får tyglarna känns styrningen riktigt bra. Systemet för att ta skydd bakom väggar fungerar ypperligt och jag kände aldrig att jag behövde kämpa för att positioneras rätt, vilket inte är ovanligt i denna typ av spel.

Vapnen känns också väldigt väldesignade, även om jag hade förväntat mig lite mer variation än vad som egentligen finns. I marknadsföringen visades till exempel bössor som sköt elektricitet eller termit och antydan var att spelet skulle innehålla massor av kreativa vapen. Övriga vapen är dock ganska standard för genren, med pistoler och automatgevär som känns igen från andra spel. Jag kan medge att vapnen är speciella med tanke på tiden som The Order: 1886 utspelar sig i, men det gör inte att de känns fräschare för det.

Ur ett presentationsperspektiv är det dock väldigt få spel som kan konkurrera med The Order: 1886. Grafiken är magnifik, både ur designsynvinkel och från ett tekniskt perspektiv. Under min genomspelning tappade jag räkningen på hur många gånger jag slogs av häpnad, och var tvungen att stanna upp för att studera en detalj i miljön. Trots denna otroliga grafiska kvalitet rullar spelet på stabilt i 30 bildrutor per sekund, vilket får mig att tro att Ready at Dawn har använt någon form av svart magi [eller svarta kanter, kanske?/Red. anm.] för att få det här att fungera. Det är helt enkelt så långt före alla andra titlar som släppts på PlayStation 4 hittills.

Skådespelare håller också ganska hög kvalitet, vilket gör att den något förutsägbara berättelsen ändå får liv och blir intressant. Berättandet sker i ett ganska makligt tempo, vilket jag faktiskt gillar med tanke på de politiska intriger och konspirationer som uppdagas. Detta blandas med sekvenser med mer hetsig action där du plöjer ner massor av anstormande fiender, och det skapas på så vis en del omväxling.

Det största problemet som spelet har är att det inte riktigt levererar efter det fantastiska upplägg som Ready at Dawn skapade. De har skapat intressanta karaktärer, en spelvärld jag vill befinna mig i och utforska samt en berättelse som innehåller olika former av intriger som de kan spinna vidare på. I slutändan faller dock spelet lite platt, och ambitionen att göra The Order: 1886 till en långlivad spelserie blir alltför tydlig. Känslan när jag såg eftertexterna var att jag hade spelat igenom en prolog.

Den stora diskussionen innan spelets släpp handlade om att kampanjen är alldeles för kort, vilket är något jag inte håller med om. Berättelsen känns möjligtvis kort i sammanhanget eftersom det inte finns något mer att göra efter att du spelat igenom den. Du låser inte upp några nya lägen för kampanjen och det finns inget flerspelarläge. Det enda extranöje du kan få ut från spelet är om du gillar troféer. Jag vill inte alls uppmuntra utvecklare till att klistra på flerspelarlägen bara för att fylla i en kryssruta, men ett fullprisspel bör åtminstone ha något mer än bara själva kampanjen.

Med detta i åtanke är det svårt att ge en helhjärtad rekommendation att köpa spelet innan det börjar gå ner lite i pris. Om du gillar genren kommer du definitivt att få en bra upplevelse så länge den varar.