Recension: The Legend of Heroes: Trails through Daybreak [PS4, PS5]

Efter att ha varit en nischad japansk rollspelsserie i västvärlden under många år känns det äntligen som att Trails-spelen börjar hitta sin rättmätiga väg ut i rampljuset. Sedan jag spelade Trails of Cold Steel (10/10) för första gången för drygt åtta år sedan har jag förälskat mig i kontinenten Zemuria och alla berättelser och karaktärer som huserar i dess nationer. Från Rean och Class VII i Erebonia till Estelle och Joshua i Liberl och Lloyd Bannings och resten i polisens SSS-trupp i stadsnationen Crossbell har alla spel bjudit på politiska intriger, fartfyllda äventyr och givetvis en rejäl dos anime-klyschor på bästa tänkbara sätt.

Efter att den övergripande berättelsen från Sky-trilogin, Crossbell-spelen och Cold Steel-sviten nått sin kulmen i Trails of Cold Steel IV (9/10) (och en rejält matig epilog i Trails Into Reverie (9/10)) har det känts som att första boken äntligen nått sitt slut. Jag skulle nästan vilja jämföra Cold Steel IV med Avengers Endgame, då det är en riktig mastodontupplevelse som knyter ihop trådar från samtliga åtta tidigare spel på ett överlag tillfredsställande sätt. Om dessa spel då är motsvarigheten till Marvels Infinity Saga kan Trails Through Daybreak ses som starten på nästa del av berättelsen.

I Daybreak får vi för första gången utforska republiken Calvard, en nation som har haft stor betydelse för serien under lång tid, inte minst för dess konflikter med Erebonia gällande kontrollen över Crossbell. Nu får vi alltså besöka denna tekniskt avancerade nation ordentligt tillsammans med ett helt nytt karaktärsgalleri. Trails-spelen har ett rykte om sig att vara svåra att komma in i på grund av den övergripande och sammanhängande berättelsen mellan de olika spelen och Trails Through Daybreak har annonserats som en bra punkt för nykomlingar att hoppa på. Efter några dussin timmar med spelet kan jag glatt skriva under på detta påstående.

Även om det inte dröjer länge innan det börjar refereras till händelser från tidigare spel och vissa bekanta karaktärer visar sig skiljer sig Daybreak från tidigare titlar då det inte känns som nödvändigt att ha kunskaper om händelser från tidigare spel. Om du har hängt med genom åren är det dock roligt att kunna peka ut bekanta ansikten eller referenser till händelser i tidigare titlar men det är som sagt inget krav. Ju längre berättelsen går desto tydligare blir det hur allting kan komma att knyta an till den övergripande storyn men på det stora hela är Daybreak ett bra ställe för nyfikna att kliva på tåget.

I Calvard får vi stifta bekantskap med Van Arkride, en “Spriggan” som försöjer sig på att ta sig an jobb som varken polisen, militären eller Bracer-gillet vill ta sig an. Van har inga problem med att röra sig i moraliska gråzoner,vilket också vävs in i spelmekaniken då de val som görs genom spelets gång kan ha direkt påverkan på Van och vad som händer. I spelets inledning stöter Van ihop med den unga Agnés Claudel, en studerande som anlitar Van för att hitta ett försvunnet föremål. Utan att gå in på detaljer börjar berättelsen i sann Trails-anda relativt långsamt och låter spelplanen och dess pjäser etableras, men uppfriskande nog går det ändå överraskande snabbt för saker att kicka igång lite mer. Det nya karaktärsgalleriet är charmigt och välspelat på såväl japanska som engelska och bjuder på en salig blandning figurer som alla klickar väldigt bra med varandra.

Spelmekaniken har också fått sig en rejäl uppgradering jämfört med tidigare spel i och med att det introduceras realtidsstrider utöver de turordningsbaserade som varit med från serien sedan start. De sistnämnda är dock högst närvarande fortfarande, och de strider som sker i realtid är i ärlighetens namn ganska simpla och passar bäst för de som vill nöta erfarenhetspoäng eller snabbt ta sig förbi enklare motståndare. Inte helt oväntat är det i de turordningsbaserade striderna som det strategiska djupet är som störst. Seriens klassiska upplägg med Orbments, Quartz, Arts och Crafts är fortfarande kvar men flera nyheter har introducerats för att göra upplevelsen mer djupgående och med fler möjligheter att skräddarsy karaktärer efter deras respektive styrkor eller helt enkelt efter spelarens tycke och smak. Resultatet är ett system som kan kännas en smula överväldigande inledningsvis även för mig som är väl bekant med serien men det beror främst på att många termer från föregående spel har bytt namn i Calvard. När allting väl faller på plats gör det det ordentligt och striderna i Daybreak är lika underhållande som de alltid varit i serien.

Grafiskt sett är Daybreak också ett steg upp jämfört med tidigare titlar. Det är inget spel som pressar PS5 till bristningsgränsen på något sätt, men karaktärsmodeller, miljöer och detaljer som reflektioner och skuggor känns alla mer polerade än tidigare. Något som dock stör mig lite är att huvudkaraktärerna Van och Agnés inte har inspelade repliker i all sin dialog. I många sekvenser där andra karaktärer pratar med röster är Van och Agnés reducerade till text, vilket förtar lite av upplevelsen. I vissa sekvenser är det text som gäller för samtliga karaktärer och det kan jag köpa men det rycker mig ur upplevelsen när vissa karaktärer talar och andra i princip är knäpptysta.

Detta är dock en väldigt liten invädning på det stora hela. Trails Through Daybreak är nämligen ett fantastiskt tillskott i serien på alla plan. Det är ett spel som behöver agera både nystart och fortsättning på en berättelse som inleddes för 20 år sedan samtidigt som det välkomnar nya spelare utan att förlita sig på överdrivna info dumps. Samtidigt är det kort och gott bara ett ruskigt underhållande JRPG som bådar gott inför framtiden (Trails Through Daybreak 2 har nyligen utannonserats för release i väst i början av 2025 och seriens tredje del släpps i Japan senare i år) så det finns mycket för fans av genren att hämta i Calvard-republiken.

Om du har varit nyfiken på serien tidigare är detta helt klart det bästa stället att börja med undantag för den faktiska början i Trails in the Sky FC. 2024 har varit ett mästerligt år för JRPG redan och det faktum att Trails Through Daybreak kan vara med i toppstriden innebär att det verkligen inte är ett spel du vill missa.