Recension: The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel IV [PS4]

Trails of Cold Steel-serien har blivit en långkörare där de första två delarna släpptes för PlayStation 3 och PlayStation Vita och nu har den avslutande delen The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel IV äntligen nått oss som inte kan japanska. Faktum är att även delar från The Legend of Heroes: Trails in the Sky-serien som ursprungligen släpptes till PlayStation Portable och två spel som ännu inte släppts i väst även knyts ihop här.

Den här gången är det en direkt fortsättning från förra årets The Legend of Heroes: Trail of Cold Steel III (10/10) och trots att det finns en gedigen genomgång av karaktärer och saker som har hänt hittills, skulle jag inte rekommendera att spela detta utan att ha spelat åtminstone den tredje delen.

Receptet är väldigt likt de tidigare delarna, där det bjuds på enorma mängder dialog och intriger blandat med ett sylvasst turordningsbaserat stridssystem, en vänskapssimulator och pusslande med utrustning och magier.

Bland nyheterna finns flera minispel som det går att lägga timmar på. På casinon i världen erbjuds poker och blackjack och i spelets motsvarighet till mobiltelefoner finns en kampvariant av matcha tre lika där du ska fylla upp motståndarens spelplan. Det finns även förhållandevis små, men efterlängtade förändringar som gör striderna ännu lite bättre.

Brave Points-systemet som infördes i den tredje delen har nu ökat maxnivån från fem till sju så att du kan samla ihop mer poäng för att ge fler order eller avfyra starka attacker. Dessutom kan mer än en karaktär använda en mästarkvarts som sekundär där det tidigare krävdes en en-till-en-matchning.

Berättelsen genom alla delarna har antytt att ett stort krig är i antågande och nu är det här. Utan att avslöja några detaljer så besvaras flera av frågorna som dykt upp under seriens gång och det känns både storslaget och ödesmättat.

Det känns verkligen att kulmen är här och utvecklarna sparar inte på krutet vad det gäller spelbara karaktärer. Under vissa uppdrag låses vissa figurer in, men du har tillgång till i stort sett hela seriens spelbara hjältar. Det finns så många att det blir kämpigt att ha råd att hålla allas utrustning uppdaterad och se till att de har vettiga magistenar utrustade. Och vill du klara alla utmaningskistor för att låsa upp förbättrade förmågor så tvingas du pyssla en hel del med utrustning och magier.

Spelets största svaghet är den alldeles för långa första akten som känns onödigt utdragen. Den hade gärna fått vara hälften så lång då den i mina ögon blir en extremt förlängd prolog. En annan detalj som både hamnar på plus- och minus-sidorna är mängden kartor och monster som återanvänds. Jag förstår beslutet för att få en värld som hänger ihop, men att traversera exakt samma kartor som jag gjorde i föregående spel förtar lite av utforskarglädjen och mystiken.

Jag upplever även att flera av karaktärerna är lite enkelspåriga, nästan som karikatyrer av en egenskap eller personlighetsdrag, men det är snarare en egenhet för genren japanska rollspel än spelet. Det förekommer även en del sexualisering som exempelvis jämförande av bröststorlek som känns väldigt otidsenlig.

Trots de små skavankerna bjuder The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel IV på en nästan vansinnigt bra spelupplevelse och det tål att upprepas att stridssystemet är det bästa turordningsbaserade system jag någonsin har upplevt. Tydligheten med var magier och färdigheter träffar, den öppna spelplanen och de härligt överdrivna specialeffekterna gör mig alldeles lyrisk och trots att jag har spelat serien i över 400 timmar nu, går jag fortfarande in i strider mot småkritter med ett leende på läpparna.

Nihon Falcom har med Trails of Cold Steel-spelen seglat upp på min radar som en utvecklare med midashänder där allt de tar i blir till guld. Gillar du japanska rollspel så är det här en serie du inte får missa.