Recension: The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel III [PS5]

När jag startar upp PlayStation 5-versionen av The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel III vet jag redan att det är ett av mina favoritrollspel genom tiderna och den här recensionen syftar till att belysa skillnader från den tidigare utgåvan. Vill du veta mer om spelet i sig så hänvisar jag till recensionen av PlayStation 4-versionen av spelet.

I marknadsföringen beskrivs det här som en bra startpunkt och jag kan både hålla med och motsätta mig det uttalandet. Det finns ett menyval att få beskrivningar av viktiga karaktärer, sammanfattning av handlingarna i de första och andra delarna samt det politiska läget i landet Erebonia där spelet utspelas. Dessutom är det något av en nystart för huvudpersonen Rean Schwarzer. Å andra sidan så anser jag att du får ut allra mest av spelet om du har spelar hela trilogin The Legend of Heroes: Trails in the Sky, de två Crossbell-spelen The Legend of Heroes: Trails from Zero (8/10) och The Legend of Heroes: Trails to Azure (7/10) samt de två föregångarna i denna serien.

Är det en ängel och en cheerleader eller är det Rean och Juna?

Skillnaderna mellan den här porteringen och PlayStation 4-versionen är förvånansvärt små och kan beskrivas ganska enkelt. Grafiken renderas i högre upplösning och bjuder på 4K rakt igenom och bibehåller 60 bildrutor per sekund. Om du har spelat den tidigare utgåvan på din PlayStation 5-konsol i kompatibilitetsläge så har grafiken renderats i 1800p och varit låst till 60 FPS då med. Ljudet känns också krispigare och framför allt rösterna låter mer närvarande i mina hörlurar. Det finns nu dessutom en automatisk sparfunktion som jag inte såg i PlayStation 4-versionen.

Förutom de tekniska aspekterna så får du en uppsjö kosmetiska föremål och engångsprylar. De obligatoriska bikinidräkterna för de kvinnliga karaktärerna finns förstås där och det finns bisarra kombinationer som horn, vingar, plyschdockor på axlarna och regnbågsfärgade frisyrer. På föremålsfronten får du en del helningsföremål, en bunt med saker som automatiskt höjer en nivå för en karaktär och ett startkapital av valutan du använder för att köpa och uppgradera magistenar.

Jag känner mig väldigt kluven kring mina känslor runt denna utgåva av spelet. Det är ett av mina favoritrollspel genom tiderna, men jag ser inga anledningar över att ge ut det en gång till när det finns en version som fungerar fläckfritt på konsolen redan. De som redan äger PlayStation 4-utgåvan av spelet från 2019 har väldigt lite nytt att hämta i den här versionen. Med det sagt så rekommenderar jag alla som har det minsta intresse av japanska rollspel att ta sig tiden att utforska den här spelserien. Det blir inte så mycket bättre enligt mig.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.