Recension: The Last of Us Part I [PC]

The Last of Us är utan tvekan ett av mina favoritspel någonsin. Det är lika bra att konstatera detta direkt i början av recensionen, då mycket av denna text kommer att handla om själva PC-portningen av detta mästerverk. Spelet är inte ens tio år gammalt, men har ändå redan fått två återutgivningar – nu senast i form av The Last of Us Part I (9/10) till PlayStation 5. PC-versionen baseras på denna version som i mångt och mycket har återskapats från grunden med nya texturer, modeller och mer avancerad ljussättning.

Ända sedan Naughty Dog tillkännagav att spelet skulle släppas till PC har jag varit väldigt taggad att se hur detta spel skulle se ut på en betydligt kraftfullare plattform. Tyvärr visar det sig i många fall att jag skulle ha nöjt mig med PS5-versionen istället.

Det första ”problemet” uppstår direkt efter installationen av spelet, och det är ett nödvändigt ont baserat på hur PC-plattformen ser ut. Jag talar då om kompileringen av shaders som är nödvändig att göra vid första uppstart eftersom det inte går att förutspå vilken kombination av hårdvara som slutanvändaren har. På konsol slipper man detta steg eftersom alla PS5-konsoler har samma konfiguration, och därför kan förkompilerade shaders levereras på skivan, eller via nedladdningen på PlayStation Store.

Problemet är ju inte det faktum att det görs, det är istället det positiva i det hela. Men beroende på hur kraftfull din CPU är kan det ta 1-2 timmar i vissa fall att genomföra, vilket är betydligt längre än alla liknande processer jag har upplevt i andra spel. Generellt sett är det bara första gången du startar spelet som detta behöver utföras, men i vissa fall kan det behöva upprepas vid patchning av spelet eller vid uppdatering av grafikdrivrutiner.

När jag väl kom in i spelet tyckte jag dock att allting rullade på fint trots att jag maxade ut detaljerna i grafikinställningarna. Rekonstruktionstekniken DLSS hjälpte förstås till med att skapa lite extra spelrum för att i runda slängar nå 60 bildrutor per sekund i de flesta fall. Det var inte förrän jag började testa spelet på en äldre dator som jag började förstå klagomålen som hade börjat leta sig ut på internet. Spelet är helt enkelt väldigt illa optimerat om du har en äldre konfiguration, och jag skulle nog säga att om du inte har ett grafikkort i RTX 3080-klassen eller uppåt bör du nog avvakta eventuella optimeringar från Naughty Dog.

På den positiva fronten är det verkligen ett fantastiskt vackert spel när man väl har maxat ut alla detaljer, och om du har tillräckligt mycket krut i din maskin för att kunna bibehålla både hög upplösning och hög bildfrekvens är det en konstant fest för ögonen. Berättelsen är fortfarande lika gripande som den var under min första genomspelning, trots att jag har kört igenom spelet åtskilliga gånger sedan dess. Det är både glädjande och tragiskt att se spelet slutligen komma till PC. Glädjande för att fler får möjlighet att ta del av denna magiska upplevelse, men tragiskt när jag ser i vilket skick spelet är i. Ett spel som rullar utan problem på PlayStation 5 ska inte ha problem att köras på en PC som har betydligt mer prestanda i jämförelse.

Jag har varit ganska lyckligt lottad under min tid med spelet, då jag inte har råkat ut för några direkta buggar. Naughty Dog har varit väldigt flitiga med patchandet nu i veckorna efter lanseringen, för att försöka lösa de mer akuta problemen som andra spelare har upplevt, men frågan är om de på sikt kommer att kunna göra något åt de skyhöga systemkraven. Visst går det att göra avkall på upplösning och kvalitetsnivåer på grafiken för att optimera en aning, men då ser det också betydligt sämre ut än vad det gör på PlayStation 5. Det är inte realistiskt att kräva att folk köper en dator i 30 000-kronorsklassen för att spela något som rullar på en konsol för 7000.