Recension: The Fall [PS4]

I ett extremt kort men tonsättande intro som känns rejält inspirerat av filmen Gravity drar The Fall igång med att en humanoid figur störtar från skyn och på vägen mot marken först kraschar spektakulärt rakt genom ett massivt betongblock och sedan vidare en god bit ner i den byggnad där allt därefter kommer utspelas.

Det är här du i egenskap av denna figur som snabbt själv konstaterar att den heter ARID och är en rörelseassisterande biodräkt med en artificiell intelligens vars uppgift det nu är att skydda den frånvarande piloten däri, och förhoppningsvis kunna leverera denne till närmaste traumavdelning. Redan efter det där betongblocket så känns det hoppet kanske långsökt, men har man Asimovs direktiv inpräntade är det bara att sätta igång ändå.

”Jag tror de tappade en spik, se om om du hittar den är du snäll?”

Uppdraget förenklas inte av att ARID hamnat på ett ställe där allt verkar ha gått rejält snett redan för länge sedan, mänskligt liv syns inte till och skrotade robotar ligger i högar överallt. Eftersom anläggningen är smått trasig blir det nu nödvändigt att börja undersöka omgivningen efter vägar framåt och efter att ha kommit en bit genom detta konfronteras ARID av ett par andra AI. En av dem verkar helt klart vilja krångla till saker och den andra hjälpa till, men det kommer att bli allt mer oklart under interaktionen med dessa hur det ligger till. Det är ett äventyr kryddat med svart humor som vi får nysta upp detaljerna i, även om det mesta fram till det aningen öppna slutet i grunden både känns bekant och uppenbart, samt såklart då förutsägbart. Men framförallt så lovar det mer.

När man konstruerar ett spel tungt baserat på pussel och gåtor är det viktigt att de fungerar samt är något så när rimliga, och det här gör The Fall oftast ganska väl. Men det finns några ställen där logiska brister och nödknep i form av lösningar som av oklar anledning inte är möjliga förrän några andra direkt ickerelaterade saker lösts. Exempelvis objekt som inte kan plockas upp för att spelfiguren anser dem ointressanta bara för att senare ändå kunna plocka upp dem utan att då heller ha sett användningsområdet ännu. Samtidigt finns det diverse andra prylar med högst oklart värde och funktion som ändå kan plockas upp direkt. Det är inkonsekvent och skapar förvirring.

Festfixaren hyrde bara in halva Daft Punk, det hela blev därför lite lugnare än tänkt.

En värre brist är när själva pusslen som sakerna ska användas med är så fullständigt ologiska även i den värld de utspelas i att det närmast är spelförstörande. Det finns som väl är bara ett tydligt sådant men det var illa nog då det förklaras väldigt ansträngt. Det handlar om en felplacerad pryl, som inte rimligen kan hamnat där den befinner sig av den anledning som anges.

Dialoger kan ibland bli lite väl tjatiga att trycka sig igenom flera gånger för att se om nya dialogträd tillkommit, då detta även används som utlösare för att gå vidare i många pussel. Men i övrigt är det en trevligt oguidad upplevelse som i sina bästa stunder påminner om de bättre delarna av gamla tiders spel i samma stil, även om några få av de sämre också slunkit med. Det fungerar också rent tekniskt väl, även om jag lyckades provocera fram en märklig bugg som transporterade ARID lustigt klättrande i luften några skärmars längd bort. Den saboterade dock inte spelet men orsakade ett par omvägar.

Den praktiska klätterbuggen. Ja praktisk om man ändå ska åt rätt håll åtminstone.

Ibland dyker mer traditionella hinder upp och då är det skönt att skjutandet funkar bra. Den mastiga Robocop-pistolen som även används i vissa pussel kan riktas åt valfritt håll och siktandet underlättas av att dess vanliga strålkastaren vid behov byts mot ett lasersikte. I motsats till Robocop tål inte ARID mycket mer än fienderna så det går som väl är även att ta betäckning ganska smidigt. Kontrollschemat liknar det i klassikerna Another World och Flashback, vilka förresten även mekaniken och animationsstilen påminner starkt om.

The Fall är såvida man fastnar länge på de mer långsökta eller trasiga pusslen en rätt kort men atmosfärisk upplevelse som är klart väl värd att kika närmare på, särskilt om man uppskattade de nämnda inspirationskällorna. Fortsättningen av spelet är enligt utvecklarna redan under produktion, och det är inte mig emot.