Recension: The Escapists: The Walking Dead [PS4]
Efter att jag slutat spela The Escapists (8/10), har jag fortfarande inte kunnat släppa känslan av det enorma djup som det spelet erbjöd. Jag trivdes verkligen inte att vara instängd i fängelset men samtidigt njöt jag av varje sekund som innebar planering och lömska strategier. Jag uppskattade verkligen samvaron med de övriga internerna även om jag visste att jag inte kunde lita på någon.
Nu är tiden kommen för zombierna att ta del av fängelseutbrytarsimulatorn och den här gången är allt vänt på sin spets. Nu gäller det att hålla dönickarna ute snarare än att bryta sig ut ur ett fängelse. Det är dags att ta sig an livet i The Escapists: The Walking Dead – det blir tufft!
Berättelsen i spelet börjar på sjukhuset där TV-serien startar. Sheriffen Rick Grimes vaknar upp ur koma och upptäcker att hela lasarettet är tomt på människor – något fruktansvärt verkar ha hänt. Sakta tar han sig fram mot utgången men upptäcker snart att världen har gått vidare och att människan blivit en utrotningshotad art.
Första nivån utspelar sig i sjukhusets salar och redan här märker jag att motorn och upplägget för The Escapists, fungerar alldeles utmärkt för att leverera en kännbar stämning. Zombiernas stönande hörs runtom i korridorerna och även om jag styr en liten pixlig sheriff, börjar paranoian krypa närmare.
Det börjar väldigt enkelt med att grunderna lärs ut i hur jag styr min karaktär, hur jag öppnar dörrar och plockar upp saker. Snart har jag dock lärt mig den viktigaste läxan, eftersom jag lyckas dö av en zombieattack efter att ha navigerat fel i ren panik. Jag lär mig av mina misstag och sedan är det dags att ta mig an den riktiga världen.
Rick tar sig vidare till Hershels farm och nu fortsätter utbildningen i överlevnad; utanför det trygga staketet som omgärdar bondgården väntar den odöda horden. De väntar tålmodigt på att färsk mat ska komma vandrande mot dem och försöker emellanåt tränga sig in till människorna. Vi är ett fåtal överlevande på farmen och för att upprätthålla försvaret mot zombierna behöver Rick utföra ett antal plikter.
Här lyser ursprungsverket igenom med full kraft; för att hålla hotbilden så låg som möjligt krävs det att de överlevande deltar på morgon- och kvällsupprop, äter mat vid regelbundna tider och utför arbeten på gården. På fritiden väljer jag själv om jag vill utforska området, leta förnödenheter eller träna. Allt tar sin tid och för att klara av nivåerna krävs grundlig planering.
Liksom i The Escapists, kan jag springa ärenden åt de övriga personerna i kollektivet. Någon har tappat bort sitt ficklampsbatteri och en annan vill se ett vykort från förr. Efter ett tag introduceras även möjligheten att söka sig utanför gårdens gränser och plocka föremål från zombier, något som låter enkelt. Efter några försök som resulterar i dödsfall beslutar jag mig dock för att vänta med de uppdragen, det finns ju annat att pyssla med på farmen.
Fem nivåer erbjuds för tillfället i spelet, och det är mer än väl tycker jag. För att klara av nivåerna krävs mycket tålamod, planering och skicklighet och om du gillade originalspelet och trivdes med konceptet, har du mycket att se fram emot i den apokalyptiska världen som Team 17 erbjuder.
Jag tycker att spelupplägget passar bra, även i The Walking Dead-världen; att överleva i ett fängelse kanske inte är så olikt att överleva en zombie-invasion? Jag tycker dock att det sätts för mycket fokus på de nedärvda fängelserutinerna som mister sin charm bara efter några timmar. Det hade varit mycket trevligare om jag hade fått återuppleva lite fler händelser från serien istället för att ta hand om smutstvätten varje dag.