Recension: The Elder Scrolls V: Skyrim Special Edition [PS4]

The Elder Scrolls är en spelserie som i princip är lika långlivad som den är hyllad. Själv hoppade jag inte på tåget förrän när Morrowind släpptes, men sedan dess har jag varit trollbunden av Bethesdas förmåga att skapa öppna spelvärldar som är smockfulla med skrymslen och vrår att utforska.

Varken Morrowind eller Oblivion lyckades fånga mig lika mycket som The Elder Scrolls V: Skyrim gjorde, trots den kolossalt haltande portningen vi fick dras med på PlayStation 3. Den var fundamentalt trasig på otaliga vis och emellanåt ospelbar, men ändå kunde jag inte lägga det åt sidan.

Nu har fem år passerat och Bethesda har lanserat en nyversion av detta ambitiösa projekt, som nu erbjuder modernare grafiska effekter i stil med de vi fick se i Fallout 4 (9/10). När jag startade upp denna version för första gången slogs jag av tanken att min kärlek till originalversionen var byggt på ett fundament av nostalgiska känslor. Efter en liten stund var dock dessa farhågor som bortblåsta, och jag var redo att ta mig an rollen som Dovahkiin igen.

Spelet börjar hektiskt med att vår protagonist är på väg mot en bödel för att bli avrättad, men det hela avbryts när en drake attackerar byn. Dessa gigantiska bestar har inte synts till i området på väldigt många år, och det visar sig snart att din karaktär har en unik koppling till just drakar. Med detta följer speciella förmågor, som till exempel ”Dragon Shouts”, vilket är en form av magi som baseras på drakarnas språk. Du får snabbt vägledning i vad det innebär att vara Dragonborn, och du får uppgiften att undersöka varför drakarna har återvänt just nu.

Drakjäkeln skulle tvunget photobomba min perfekta skärmdump, så den var tvungen att dö.

Det är förstås vad spelet vill att du ska göra, men jag upplever väldigt ofta att jag istället halkar in på ett sidospår när jag finner en grotta eller en gammal krypta. Detta leder ofrånkomligen till ett par timmars utforskande och eventuellt en djuplodande uppdragskedja som tar dig tvärs över hela Skyrim. Och när det är dags att avsluta spelsessionen har du en dubbelt så stor ”att göra”-lista jämfört med vad du hade när du började, och detta är vad jag älskar med spelet. Få andra verk har lyckats matcha denna utforskningsglädje och mångfald av sidoaktiviteter med riktig substans, och trots att jag har ett par hundra timmars erfarenhet av spelet har jag bara sett en bråkdel av allt som spelet har att erbjuda.

Originalspelet var en slående upplevelse ur det grafiska perspektivet, mycket med tanke på de öppna vidderna som såg ut att inte ha något slut. Nu när spelet har fått ytterligare uppgraderingar är det ännu mer slående, och jag känner ibland att jag måste stanna upp och titta på utsikten. De nya ljuseffekterna skapar enastående ögonblick ute i vildmarken, men skillnaderna är inte riktigt lika omvälvande i inomhusmiljöerna. Karaktärsmodeller och animationer är fortfarande i originalskick, vilket gör att det känns lite föråldrat emellanåt. Det är dock inte tillräckligt för att bryta illusionen av att befinna sig i en helt fantastisk värld.

Jag vet att jag borde göra något åt drakproblemet. Men jag måste bara plocka upp allt jag hittar i ruinen här.

En annan nyhet i denna version är att vi får ta del av användarskapade modifieringar av spelet, vilket har varit extremt populärt i PC-versionen. Sony har dock lagt en hel del restriktioner på vad som får och inte får importeras till PS4-spelet, och begränsar oss till grafik- och ljudfiler som redan finns i spelet. Drömmen om att få se Thomas the Tank Engine-drakar på PS4 är därmed krossad.

Spelet är dock inte helt problemfritt. Ljudmixen i surroundljudet är väldigt märklig då det nästan känns som att de har lagt frontkanalerna i bakhögtalarna istället. All dialog hörs till exempel i de bakre högtalarna, vilket ibland gör det väldigt svårt att lokalisera vem som faktiskt pratar med min karaktär. Det känns hela tiden som att någon står precis bakom mig. Jag trodde först att det var min anläggning som var felinställd, men eftersom ljudet fungerar korrekt i alla andra spel måste det vara något märkligt med spelet, och jag hoppas sannerligen att det får en patch snart.

I det stora hela är det dock svårt att hitta några problem med detta mästerverk. Nu när vi äntligen får ett Skyrim på PlayStation som faktiskt håller bildfrekvensen, inte kraschar varje halvtimme och inte är en enda stor minnesläcka, finns det risk att jag inte kommer att få mycket annat gjort under resten av året.