Recension: The Elder Scrolls Online: Summerset [PS4]

Jag har aldrig någonsin varit lockad av momenten som ofta måste utföras för att nöta min väg till framgång i ett MMORPG. Aldrig någonsin har jag sett fram emot att hacka ihjäl 10 kycklingar, hitta 20 stenar eller prata med 5 invånare i en stad för att klara ett uppdrag. Inte heller har jag lockats av att besegra samma boss gång efter gång för att eventuellt få nävarna runt episka prylar.

Det är något som hela tiden har känts fel, något som inte riktigt har klickat med mig. Ända tills jag provade The Elder Scrolls Online under förra året. Jag har alltid varit svag för Bethesdas enorma världar, fyllda av unika karaktärer, väldiga strider och den där känslan av att vara tvungen att se vad som finns bakom nästa kulle.

Online-versionen av The Elder Scrolls bet sig fast i mig under flera intensiva spelveckor men släppte greppet efter ett tag, utan att jag egentligen vet varför. Med expansionen Summerset, har dock lusten vaknat till liv igen och påmint mig varför jag på samma gång både älskar och hatar spelläget som erbjuds.

Jag njuter av utsikten. Vänta nu…vem spelar detta i tredjepersonsvy???

I detta tillägg får jag äntligen möjlighet att besöka ön som bebos av högalverna, eller Altmer som de kallas i Elder Scrolls-universat. Öriket Summerset har tidigare varit otillgängligt för utomstående, men tack vare den unga drottningen Ayrenn öppnas nu gränserna upp. Regenten må vara öppen för förändring, men befolkningen på ön är minst sagt skeptisk till detta.

Summerset har dock betydligt större problem än utländska besökare ska det visa sig. Ganska snart står det klart att någon eller några försöker hjälpa en mystisk prins till makten. Självklart ligger de ondsinta andarna Daedra bakom den planerade kuppen och jag måste axla bördan att nedgöra motståndet för att rädda drottningen, Summerset och världen från undergång.

Visserligen delar jag uppdraget med miljontalet andra spelare, men jag föredrar att spela ensam även om jag i vissa grottor gläds över sällskapet av några spelare med högre nivå än mig. Emellanåt kastar nämligen spelet löjliga mängder av tuffa fiender mot mig och det är uppenbart att min spelstil som ensamvarg inte befinner sig i fokus för målgruppen.

Ganska snabbt introduceras det nya sällskapet Psijic som förutom sin betydande del i äventyrets utformande, även erbjuder ett helt nytt färdighetsträd. Egenskaperna som går att uppgradera här grundas mycket kring tidskonceptet där jag kan stoppa tiden för fienderna, skada grupper av fiender som står för nära mig, men också backa tiden några sekunder ungefär som Tracer i Overwatch (8/10).

Razum-dar, drottningens ögon, följer med mig i detta äventyr också!

Om du trivs bättre med att arbeta med hantverk, erbjuds även ett helt nytt yrke som guldsmed där du kan skapa smycken med unika färdigheter. I grundspelet tröttnade jag dock ganska snabbt på mitt val av jobb som snickare, och därför lockar inte detta yrke mig alls speciellt mycket. Det visar sig dessutom att det tar alldeles för lång tid att forska fram nya grenar i arbetet, ibland flera dagar innan jag låser upp de nya recepten.

Expansionen erbjuder väldigt mycket för dig som spelare av grundspelet, men för mig i egenskap av recensent visar det också tydligt sin fula och trista baksida. Eftersom jag arbetar under en viss tidspress, känner jag att jag vill plöja igenom den nya berättelsen för att kunna ge ett rättvist utlåtande. Här faller Summerset som ett korthus i vinden då jag gång på gång känner mig uttråkad då jag slutför ett uppdrag i den ena delen av kartan och behöver rapportera till den kapable och karismatiske Razum-Dar som befinner sig i en helt annan del av kartan.

Precis sådär utspelar sig de allra flesta uppdrag i The Elder Scrolls Online: Summerset. Jag besegrar ett antal fiender, transporterar mig några minuter till en annan plats och får ett nytt uppdrag, långt bort. Jag vet att detta är essensen av ett online-rollspel, och kanske är det detta faktum som bekräftar min påtagliga aversion till spelgenren. Men efter ett tiotal timmar känner jag att jag fått nog av upplevelsen, igen.