Recension: The Bunker [PS4]

I början av nittiotalet introducerades CD-läsarna till våra hemmabyggda datorer och tillsammans med ljudkorten som redan på den tiden lyckades prestera någorlunda kvalitet på ljuden, öppnades möjligheten för en helt ny slags upplevelse. Fenomenet stavades FMV (Full Motion Video) och levererade interaktiva filmiska upplevelser, något som aldrig tidigare skådats i datorvärlden.

Utrustningen som krävdes för att skapa dessa verk var dyr, och med den begränsade budget som utvecklarna hade för dryga tjugo år sedan, fick de spara in pengar på annat håll. Ofta användes övergivna fabrikslokaler som scener och skådespelarna samt manus var inte alltid av högsta kvalitet. År 2016 har spelen ibland högre utvecklingsbudgetar än filmerna vi ser på bio, men dessa titlar är aldrig av karaktären interaktiv film.

Wales Interactive är en lite mindre utvecklare som tillsammans med studion Splendy, trotsar trenden och strävar tillbaka till tiden då skådespelare och miljöer var verkliga och inspelade på plats utan digitala specialeffekter. Deras första försök heter The Bunker, och är byggt kring grundstenarna för FMV; filmade upplevelser, levererade av riktiga skådespelare.

Den 3 juli 1986, föll atombomberna över England och utplånade mängder av människor. De som inte förintades på en gång, föll offer för strålningens brutala nedbrytning av kroppen och gick en plågsam, något långsammare död till mötes. Ett fåtal individer runt om i landet tillhörde dock en lycklig skara som hunnit ta skydd i en av de statligt ägda bunkrarna som fanns spridda runt Storbritannien.

Bus eller godis? Just det, jag är ensam. En burk persikor får det bli då!

Vår protagonist John kom till världen just denna ödesdigra dag. Bunkern är och har varit hela hans värld i mer än trettio år och när jag först stiftar bekantskap med honom, känner jag direkt en panikkänsla stiga inom mig. Bunkern verkar helt tom, med undantag för John och hans sjuka mor. Snart inträffar dock det värsta; hans mor går bort.

Att vara ensam på en öde ö framstår som rena drömmen jämfört med ödet som John har tilldelats. De dagliga rutinerna består i att ta vitaminer, kontrollera bunkerns status, äta konserverad mat och ständigt ha koll på de radioaktiva värdena. Ordet tristess räcker inte på långa vägar till för att beskriva situationen som vår hjälte befinner sig i, men ganska snart börjar allt gå fel.

Till en början slår karaktären John mig som oerhört patetisk och svag – jag börjar känna rejäla FMV-vibbar från nittiotalet. Sedan slår det mig att Adam Brown, som spelar huvudpersonen, levererar en smått fantastisk skildring av sin påhittade karaktär. Självklart är John en svag människa som beter sig som ett litet barn för det mesta; bunkern är ju hela världen för honom. En värld i ett oerhört komprimerat format som snabbt går från att vara ett ankare av trygghet till att hotas av undergång.

The Bunker är en kort upplevelse; ungefär som en längre spelfilm. På två sittningar har jag upplevt hela äventyret, hela den tragiska och smått störda berättelsen om hur det kommer sig att John nu är helt ensam i bunkern som till en början huserade ett ganska stort antal människor. Jag följer honom hela vägen genom den nedåtgående spiralen av galenskap som utvecklar sig ju längre ner i bunkern vi kommer.

High Definition betyder i bunkern att grön text blir kontrastrik mot svart bakgrund

Ljuddesignen och musiken är de stora hjältarna i spelet där skitiga syntsvep tangerar farligt nära dubstep och de atmosfäriska ljuden ofta är perfekt mixade för att skicka kalla kårar längs ryggraden. Det är uppenbart att ljudmattan inte återspeglar hur det låter på riktigt i en bunker, utan istället är anpassat för hur John upplever situationerna.

Mängden interaktivitet är ganska sparsmakad, och även om det finns en del gömda saker att hitta för att säkra en platinumtrofé, känns det en smula torftigt. Å andra sidan är det varken troféerna eller den metodiska avsökningen av alla rum som lockar mig, utan upplevelsen, och på den fronten levererar The Bunker verkligen.

Jag kan med glädje gratulera Wales Interactive till ett mycket väl genomfört FMV-projekt, vilket jag hoppas banar väg för fler, liknande äventyr. Att de tagit realismen till en helt ny nivå genom att spela in alla scener i en verklig bunker utanför Essex och använt materiel som de hittat på plats (japp, de använde Commodore-datorer i bunkern), gör upplevelsen ännu mer verklig. Hatten – eller , ja, gasmasken av för detta inititiativ!