Recension: The Bradwell Conspiracy [PS4]

Hur dog Kurt Cobain egentligen? Inträffade en UFO-krasch i New Mexico? Lever Elvis? Konspirationer och konspirationsteorier har det funnits gott om genom människans historia. Ibland visar de sig vara riktiga, några gånger ligger det bara ett uns sanning i dem men oftast är de troligtvis rena fantasier. De slutar dock sällan att vara aktuella och nya skapas allt eftersom tiden går.

I The Bradwell Conspiracy syns namnet till trots inte så mycket av en konspiration i början, och det finns dessutom viktigare saker att tänka på då min karaktär vaknar upp i en till synes rasande byggnad. Situationen blir desto mer absurd när jag stapplar omkring i rummet och helt plötsligt ser världsarvet Stonehenge utanför ett stort fönster. Det kombinerat med den brittiskt-klingande guiderösten i mina öron placerar platsen för mitt uppvaknande till den brittiska landsbygden. …eller?

För er läsare som någon gång har spelat Portal-spelen kommer miljön och upplägget kanske att kännas bekant. Byggnaden går huvudsakligen i färgerna vitt och grått och lokalerna jag undersöker varierar för det mesta mellan sterila laboratorier, tomma korridorer och välstädade kontorslokaler, ibland inhysande något pussel. Det är väldigt tyst och tomt, som om anläggningen har blivit utrymd men jag har blivit kvarlämnad.

Men vem är jag och vad gör jag här? Allt eftersom jag utforskar rum efter rum får jag små bitar av mysteriet förklarat för mig. Kvarlämnade datorer och läsplattor går att få information från, och sakta men säkert förklarar personalens mail och anteckningar olika saker om platsen. Om jag ser på dem med rätt ögon så att säga.

Jag är nämligen utrustad med ett par spexigt högteknologiska brillor som guidar mig men även har en inbyggd kamera så att jag kan ta foton på saker och ting. Ibland hittar jag glasögon som har tillhört någon av företagets anställda, och med dessa på huvudet låser jag upp olika områden och får tillgång till exklusiv och personlig information.

Det spexiga slutar dock inte där utan jag blir även utrustad med en lasergevärsliknande apparat som kan smälta ner och absorbera saker som är gjorda av ett visst material. Apparaten har även förmågan att återskapa föremålen vilket gör att den i en sönderfallande byggnad borde få en hel del användningsområden.

Problemet är att det inte finns särskilt många ställen där jag kan använda den. I de sparsamt inredda lokalerna är det nämligen väldigt glest mellan pusslen och jag knatar upp och ner längs korridorerna i jakt på något att använda manicken på. När pusslen väl dyker upp tar de inte mer än några minuter att lösa och allt som oftast följer de mönstret ”gå och smält ner det där föremålet, gå tillbaka, skapa ett nytt föremål och vrid på det, vips, dörren är öppen”.

Om det endast hade varit en fråga om att pusslen var lite väl lätta, hade det inte gjort mig jättemycket, men allt eftersom jag spelar inser jag att världen som The Bradwell Conspiracy utspelar sig i är väldigt tom överlag. Det går att öppna lådor och utrymmen men istället för att innehålla något ekar de tomma. Lampor går att tända men det fyller ingen funktion. Böcker går att titta på men inte öppna. Det finns inte så mycket att göra helt enkelt.

Bristen på innehåll tillsammans med andra problem såsom stundtals lagg och mindre buggar gör att spelet inte känns helt färdigt. Det är synd, för spelets grundidé är lovande och jag hade gärna sett den utvecklas mer.

Det som räddar spelet för mig är den stundtals väldigt lustiga dialogen och den annorlunda handlingen. Den får mig att vilja fortsätta, då jag trots känslan av tomhet ändå vill veta hur konspirationen ska sluta.