Recension: Thank Goodness You’re Here! [PS5]

Livet som resande försäljare är inte alltid guld och gröna skogar. Det får min kortväxta karaktär lära sig efter att chefen skickat iväg honom till den lilla småstaden Barnsworth i norra England. Borgmästaren har inte tid att möta med mig som avtalat, så istället för att sitta och uggla i receptionen i stadens kommunhus, ger jag mig ut på stadens gator och möter den ena märkliga människan efter den andra.

Efter att ha klippt en gräsmatta och hjälpt en klumpig person att få loss sin hand ur ett hål i marken (tack vare enorma mängder smör) börjar jag komma in i hur staden fungerar (eller inte fungerar). Stadens medborgare verkar bitvis lite handlingsförlamade, men är tacksamma för min hjälp. Thank Goodness You’re Here! fungerar både som titel på spelet och något jag ofta får höra.

Vartefter jag hjälper medborgare med småsysslor – allt ifrån ovanstående gräsklippning, pajbakning och att avslöja stadens största förfalskare så tickar klockan på och mitt möte med borgmästaren kommer närmre och närmre. Men när jag börjar närma mig slutet av spelet så glömmer jag nästan bort varför jag är i staden, för det är så oerhört mycket roligare att hjälpa invånarna och följa deras märkliga liv.

Rent speltekniskt kan min karaktär inte interagera med världen så mycket mer än att hoppa och slå på saker, oavsett om jag vill vandalisera brevlådor eller prata med någon, är det en snäll lite smäll som gäller. Förvånansvärt nog räcker det väldigt långt, och låter mig fokusera på att njuta av den oerhört charmiga lilla staden och dess invånare.

Det är notoriskt svårt att skapa genuint roliga spel, men teamet hos Coal Supper har verkligen lyckats med bravur i Thank Goodness You’re Here! Den handritade och animerade grafiken får spelet att kännas som en skruvad kortfilm. Den ytterst dialektala dialogen, de många dåliga ordvitsarna och små påskägg och popkultur-referenser knyts ihop på ett oerhört effektivt sätt och jag fick ofta lägga ifrån mig handkontrollen för att jag skrattade mig till tårar.

Jag är ett stort fan av torr, märklig brittisk humor i stil med Monty Python och The Mighty Boosh och humorn i Thank Goodness You’re Here! är kanske inte riktigt lika underfundig eller subtil, utan mer som en slägga mot skrattmusklerna. Det har dessutom varit rekordmånga “första gången jag ser X i ett tv-spel”, oavsett om det är att ta ett bad i en pool med en ko, mjölka tidigare nämnda ko, bli mobbad av en grävling, eller tvingas bevittna någon konstgödsla en tomat. Eller för den delen tvinga fisk att röka, istället för att bli rökt.

Coal Supper lyckas verkligen pricka rätt med humorn, den grafiska stilen och den minimalistiska interaktiviteten. Med fler valmöjligheter eller kommandon att utföra hade enkelheten antagligen gått förlorad, och det är såklart oerhört charmigt att vad jag än vill göra så är det bara att daska till något (oavsett om det är för att vandalisera en brevlåda, välta ett ölglas eller prata med lokalbefolkningen). Och just lokalbefolkningen, deras problem, våndor och märkligheter ger verkligen spelet en själ som gör att det är ett rent nöje att uppleva.