Recension: Tennis in the Face [Vita]
Finska 10tons slår tillbaka hårt med ett beprövat koncept i ny förpackning. Den här gången handlar det om tennis – tennis i ditt ansikte! Inspirationen kommer, namnet till trots, helt klart från succéserien Angry Birds.
Tennis in the Face finns redan till i princip alla plattformar med pekskärm du kan tänka dig och nu är det dags för PlayStation Vita att få en boll i nyllet.
Jag kontrollerar Pete Pagassi, tennisspelare med arg uppsyn, rött pannband och en särdeles stark backhand. Det är hans uppgift att rensa staden från diverse onda typer som försöker prångla den skadliga drycken Explodz (låter harmlös /reds.anm.). Invånarna i samhället står hjälplösa inför invasionen av skadlig läskedryck och det enda sättet att rädda dagen är att kämpa sig fram till den stora Explodz-fabriken och förgöra den.
Det finns ett antal huvudområden i spelet och för att låsa upp nästa behöver jag klara ett visst antal smånivåer. Dessa har ett antal fiender och för att få godkänt behöver jag eliminera samtliga på skärmen med hjälp av Petes tennisracket och ett antal bollar. Ju fler bollar jag har kvar när jag är klar, desto bättre poäng och om jag är riktigt duktig får jag en kungakrona. Till en början spelar jag varje nivå med en envishet och en bestämdhet som bara kan liknas vid en Dark Souls-spelare; jag måste optimera slagen och få den högsta utmärkelsen som är möjligt!
Pete kan skjuta iväg två sorters projektiler beroende på vilken nivå som spelas; tennisbollar eller burkar med Explodz. Bollarna kräver att jag träffar fienderna i ansiktet eller på kroppen medan burkarna exploderar och kan utplåna flera fiender om de står tillräckligt nära.
På vissa nivåer finns hjälpmedel i form av lådor med explosiv läsk eller rör med tennisbollar där den sistnämnda skickar ut ytterligare bollar i olika riktningar. På pappret kan detta verka någorlunda nydanande men i grund och botten handlar det om en fågel, nej förlåt en tennisboll, som delar sig i tre, ett vapen som exploderar och ett som kräver precision för direktträffar.
I senare nivåer presenteras nya fiender som bara kan besegras genom en träff i huvudet eller ett rikoschettskott som träffar i baken. Tillsammans med andra objekt som försvårar tennisbollens studsande i nivån, trappas svårighetsgraden upp en bit i taget och spelet känns aldrig för enkelt eller för svårt utan driver mig hela tiden framåt mot slutet. Tennis in the Face bjuder på en rättvist utmanande upplevelse och andas emellanåt lite nytänk.
Efter ett tiotal nivåer smyger sig dock en svag känsla av utmattning på mig och attackerar likt en arg fågel som skyddar sitt nyinredda bo. Tennis in the Face är i grund och botten ett spel för mobila enheter och ska därför avnjutas i små tuggor, den saken är klar. När det kommer till pekskärmen på PlayStation Vita, vill jag påstå att ytan inte räcker till ordentligt eftersom fingrarna ofta skymmer den projicerade banan som bollen kommer att ta. Kalla mig bakåtsträvande om du vill men själv trivs jag bättre med att utnyttja funktionen för styrspakarna då den ger mig bättre kontroll över vems ansikte bollen ska träffa.
Tennis in the Face är ett trevligt spel för den som vill plocka upp en PS Vita och spela några minuter på bussen eller i tunnelbanan. Eftersom det i dagsläget kostar mindre än femtio kronor kanske det är värt pengarna också men för egen del hade jag nog provat det billigare eller gratis på en mobil plattform först.