Recension: Ten Dates [PS4]

Efter en liten avstickare åt kriminaldrama-hållet med The Gallery är Paul Raschid tillbaks i den romantiska komedi-genren med en uppföljare till dejting-spelet Five Dates (5/10). Föregångaren spelades in och utspelade sig under pandemin och följde Vinny i hans romantiska äventyr via dejtingappar. Hur väl han lyckades berodde i mångt och mycket på hur vi valde att styra honom. 

I uppföljaren har en hel del ändrats – dels så finns det fler valmöjligheter, men även en två olika spelbara karaktärer med olika dejtingmöjligheter. Misha och Ryan är gamla vänner, och Mischa har tröttnat på dejtingappar och deras ytlighet. Så istället har hon skrivit upp sig själv, och Ryan, på en speeddejting-kväll på en lokal pub. Ryan är allt annat än entusiastisk, men följer såklart med sin vän.

Fenomenet med speeddejter är kanske inte så populärt i Sverige. Jag hade åtminstone inte hört talas om det, eller sett det annat än på film tidigare. Kort förklarat så betyder det att du under en kortare tid pratar med en person, försöker lära känna denne och se om det finns kemi innan nästa person dyker upp. I slutet av aftonen får du välja om du känner för att ha vidare kontakt med någon av de du mött eller inte. 

Precis som i föregångaren är persongalleriet oerhört varierat, och det finns gott om dejting-alternativ för både Misha och Ryan. Vissa individer verkar till en början vara lite knepigare än andra, men ju mer jag lär känna dem så ökar förståelsen en del. Naturligtvis går det att vara såpass otrevlig att dina dejt-alternativ drar sig undan kvickt, eller tappar intresset. Allt har inte nödvändigtvis ett lyckligt slut. 

En del av fascinationen är såklart att försöka guida Ryan eller Misha till ett långvarigt förhållande, men med vem? Och hur? Är den krypto-intresserade kosmetologen rätt, eller är det fotbollsproffset som passar bäst ihop med honom? Och för Misha, passar det introverta, men godhjärtade, teknikgeniet bättre än den till ytan fotbollshuligan-liknande Bash?

Paul Raschid och Good Gate Media lyckas på snabb tid förmedla oerhört distinkta karaktärer genom störtskön dialog och riktigt bra skådespelande, så att försöka välja rätt dialogalternativ för att inte såra eller stöta bort någon känns som tunga beslut. Det finns, oftast, ett oerhört djup bakom vad som tidigt ser ut att vara rätt så platta och arketypiska karaktärsporträtt. Och det är väl så verkligheten är också, man behöver lära sig att se bakom det ytliga. 

Ten Dates lyckas verkligen överraska och det är, oavsett dejt, alltid spännande att se hur personkemin fungerar och hur dejten flyter på. Skådespelarna bär såklart en tung börda i ett spel av den här typen, och det märks att de har roligt, hittar sin egen personkemi sinsemellan och har enligt intervjuer haft rätt fria händer att själva improvisera utanför manuset. Det är helt enkelt en riktigt bra serie av korta romantiska komedier som utspelar sig i Ten Dates, för med lite klurande och kreativt tänkande går det att hitta (relativt) lyckliga slut i alla olika dejt-scenarion, även de som till en början känns som helt omöjliga kombinationer.