Recension: Tearaway Unfolded [PS4]

Media Molecule är en av de mest spännande utvecklarna som Sony har under sitt paraply eftersom de deras kreativitet bjuder på nyskapande koncept som få andra lyckas genomföra i praktiken. Detta tillsammans med en naturlig charm i deras verk gör att underhållningsvärdet oftast är högt.

För nästan två år sedan släpptes Tearaway (7/10) till PlayStation Vita, och det är fortfarande ett av de spel som använder sig av plattformens specifika funktioner allra bäst. De lyckas bryta den fjärde väggen på väldigt effektiva vis och involvera spelaren i spelvärlden på ett sätt som jag aldrig sett förr. Nu när det är dags för PlayStation 4-versionen av spelet är den största utmaningen att konvertera dessa ögonblick för att kunna fungera på en helt annan plattform.

I Tearaway Unfolded spelar du som en budbärare vid namn Atoi eller Iota, beroende på vilket kön du väljer på protagonisten. Det råder panik i Valleyfold på grund av det stora hålet som har öppnats upp i himlen. Ur hålet ramlar det ut allehanda elakingar som börjar sprida sig över den normalt sett stillsamma och färgglada landsbygden, och någon måste helt enkelt sätta stopp för det här.

Hela spelvärlden är designad som en pappersskapelse med några av de mest avancerade origamikonstverk du kan tänka dig. Det är otroligt vackert och charmigt, och hela spelet bjuder på en fantastisk omväxling när det gäller miljöer.

Om du vill ha hans present kommer du sannolikt att behöva berömma hans dekorationer.

Som jag nämnde tidigare är detta en portning av Vita-spelet, åtminstone så gott det går. Eftersom en del funktioner inte finns på PS4 har en del nivåer designats om för att passa det nya kontrollschemat istället. Det bjuds på en del nyheter, som att du kan kasta föremål mot skärmen så att de virtuellt hamnar i din handkontroll. Du kan sedan skicka iväg föremålet med en snabb dragning över pekplattan, för att exempelvis skjuta ner ett hinder eller en fiende.

Spelet utnyttjar dessutom både mikrofon och PlayStation-kameran om du har dessa inkopplade, men eftersom det inte finns en garanti att alla spelare har dessa tillbehör är integrationen inte lika effektiv och välgjord som Vita-versionens dito.

Du får fortfarande rita en hel del dekaler och dekorationer som infogas i spelet, men detta moment känns inte alls lika intuitivt på pekplattan på din Dualshock 4 som det gör på Vitans pekskärm. Jag upplever helt enkelt att det är svårare att få det att se ut som jag vill.

Regn i en pappersvärld känns inte optimalt.

Det stora problemet jag har med Tearaway Unfolded är att plattformsekvenserna ibland blir en kamp mot kameran. Det är som att utvecklarna har studerat några av de sämsta partierna av kamerakontrollen från Souls-serien och sedan kopierat dem rakt av. Jag upplevde flera gånger att kameran spontant gjorde en 180-graderssväng precis innan ett hopp, och det komplicerar ju saker och ting markant. Detta tillsammans med att vissa partier inte låter spelaren röra kameran alls gör att det i längden blir ett frustrationsmoment.

Det är dock väldigt svårt att tycka illa om denna sanslöst charmiga upplevelse. Miljödesign, musik och manus dryper av saker som är älskvärda, men faktum är att spelet hade mått bra av att kapa bort lite fluff här och var. De nya partierna för PlayStation 4-versionen är välgjorda, men känns inte riktigt lika slagkraftiga som de motsvarande momenten var på Vita-versionen. Har du redan spelat originalet finns det inte hemskt mycket nytt att hämta här, och om du ännu inte har spelat Tearaway bör du faktiskt prioritera Vita-versionen om du har möjlighet.