Recension: Sword Art Online: Fractured Daydream [PS4, PS5]

Under flera år ansåg jag mig vara ett stort fan av Sword Art Online. Jag läste manga och light novels, följde animen och spelade självklart spelen baserade på Reki Kawaharas omåttligt populära värld. Sedan hände något och jag föll av tåget lite någon gång efter Mother’s Rosario-spåret av berättelsen. Därefter har jag tappat kontakten med Kirito, Asuna och gänget.

Nu har jag dock dykt in i den virtuella SOA-världen igen för att recensera det senaste spelet i serien; Sword Art Online: Fractured Daydream. Till skillnad från tidigare titlar är detta ett spel som är tänkt att försöka anamma känslan av ett MMO mer, vilket väl kan anses som en rimlig strävan med tanke på källmaterialet. Fokus har lagts på att spela tillsammans med andra spelare och att göra upplägget mer live service-orienterat. Detta kan återigen vara passande baserat på serien och dess övergripande narrativ men för mig personligen är detta rejält röda flaggor.

Med det sagt lyckas spelet otvivelaktigt fånga känslan av Sword Art Online fullt ut. Röstskådespelarna återvänder, miljöer känns bekanta för långtida fans och det finns ändå en skapligt intressant berättelse i botten, där våra hjältar finner sig själva i en typ av mod där de kan återuppliva tidigare händelser och minnen. Förklaringen är visserligen rent mumbo jumbo men det ger en hyfsad förklaring till varför olika karaktärer kan delta i sekvenser där de inte var med i källmaterialet.

Spelmekaniskt sett rör det sig om ett actionrollspel med strider i realtid, precis som med majoriteten av seriens tidigare delar. Upplägget är det i sig inget fel på och även om kontrollschemat bitvis känns en smula opolerat har jag inga större problem med att dela ut smisk i rollen som allas vår Jesus-kun Kirito.

Uppdragsdesignen är dock något som minst sagt lämnar en del att önska. Jag tvingas kuta fram och tillbaka över diverse kartor där fiender kan ploppa upp mitt framför näsan på mig och när dessa har fått stryk pinnar jag vidare till nästa destination. Majoriteten av spelets uppdrag är kort sagt väldigt tråkiga och spelet lägger så mycket fokus på att nöta strider som gör att jag tidigt tappar intresset.

Det hela vägs upp emellanåt när det presenteras uppdrag där Kirito för en gångs skull inte står i centrum och jag får chansen att spela som andra karaktärer (som i ärlighetens namn nästan uteslutande är mer intressanta än Kirito). Kampanjen i sig sträcker sig över dryga dussinet timmar och under tiden låser jag upp flera spelbara karaktärer som sedan kan tas med i den mer rent onlinefokuserade delen av spelet.

Problemet för mig är att denna del är den jag är minst intresserad av så efter kampanjen tappar jag snabbt intresse. På andra sidan myntet vet jag att det finns spelare som absolut vill komma åt onlinematerialet snarare än kampanjen, men du är då i princip tvungen att spela hela kampanjen för att levla upp din rank och låsa upp karaktärerna.

Utvecklarna Dimps har tidigare gjort det som i mina ögon är det bästa Sword Art Online-spelet med Fatal Bullet och de står för utvecklingen även den här gången. Tyvärr når de inte upp till samma höjder som då utan hamnar ganska långt ifrån. Om du inte har något emot repetitiva uppdrag och de mer online-fokuserade delarna har säkert mycket nöje att hämta i Fractured Daydream. Personligen ser jag det dock lite som ett snedsteg för Sword Art Online och väljer nog hellre att se om animen istället för att nöta vidare.