Recension: Sunless Sea: Zubmariner Edition [PS4]
Det sägs att London flyttades ner i underjorden av en stor svärm fladdermöss för ett par årtionden sedan, men ingen vet riktigt hur eller varför. Hur det än må vara så befinner sig staden nu vid kanten av Unterzee, en underjordisk sjö lika stor som Europa. Det ryktas även om att andra städer finns därute på havet, men det lurar faror ute till sjöss, och endast de modigaste seglarna vågar sig ut på längre resor.
I Sunless Sea: Zubmariner Edition börjar mitt liv som sjöfarare med att jag får välja mellan ett par olika bakgrunder – är jag en välutbildad poet, en naturfilosof eller ett gatubarn eller något annat? Dessa val ger mig lite olika startförutsättningar i mitt nya yrke. Tillsammans med lite andra val ger det mig rätt stor frihet i hur jag vill utforma min karaktär innan jag går till sjöss.
Sunless Sea är något så diaboliskt som ett tungt berättelsedrivet utforskarspel med roguelike-tendenser. Du som kapten kommer otvivelaktigt att gå ett dystert öde till mötes, men med lite tur kan din nästkommande ärva något av det du hittat under dina resor, oavsett om det är ditt sjökort eller delar av din förmögenhet.
Det sjunkna London och dess omnejd är mystiskt och spöklikt beskrivet i de berättelser jag stöter på i mina resor över Unterzee och att försöka pussla ihop hur saker hänger ihop är lika delar frustrerande som fascinerande. Sunless Seas berättelse sägs innehålla mer än 350 000 ord, och jag finner det inte särskilt svårt att tro på. Jag har hittills under mina resor avverkat ett antal kaptener och hittar hela tiden nya små spår att utforska. Mycket beroende på att kartan över Unterzee är delvis slumpgenererad (såvida jag inte valt att ärva ett sjökort från min föregångare), så om en given hamn tidigare låg ett par sjömil nordöst om London är det ingen garanti att den ligger där när nästa kapten försöker hitta dit.
Spelmekaniskt är Sunless Sea en hybrid mellan textäventyr och skeppsmanövrering. I varje hamn du dockar vid möts du av ett antal olika alternativ att välja mellan, lite beroende på vad din kapten pysslat med förut eller vad du har införskaffat i form av valuta, mystiska artefakter eller rykte. Att manövrera dessa ger dig ytterligare valmöjligheter med rejäla sjok av handling eller stämningsbyggande text. Det är oftast svårt att slita sig från att lusläsa texterna och njuta av världsbyggandet.
Som skeppskapten är du ytterst ansvarig för din skeppsbesättning. Du måste alltid se till att det finns tillräckligt med ransoner att äta, att skeppet har tillräckligt med bränsle, och kanske se till att du lyssnar på de officerare du kan plocka upp i olika hamnar, då alla har sin egen lilla handling de gärna vill fullfölja.
Utöver den överhängande risken att föda tar slut finns det andra otäcka saker ute till havs – andra skepp, sjömonster och Mörkret med stort M. Unterzee ligger som sagt under mark, och utan stjärn- eller dagsljus blir det mörkt, och i mörkret finns faror som även de mest härdade sjöfarare kan bli rädda för. Att hantera din egen och din besättnings rädsla är vitalt, om du inte vill råka ut för myteri. Och förresten, det där om att alltid se till att det finns föda är delvis irrelevant så länge du har en tillräckligt stor besättning. I Unterzees mörker finns det få som dömer dig om du i desperation råkar tillaga en besättningsmedlem.
Sunless Sea tar en liten stund att sätta sig in i och kan till en börjar verka överväldigande stort och komplext, men efter ett par turer ut på havet och utforskande av de närmaste hamnarna börjar pusselbitarna falla på plats och lusten att utforska längre och längre ut i mörkret tar vid. Tack vare handlingen och slumpfaktorn i hur kartan ser ut samt vilka sidospår som kan dyka upp när du anlägger i en hamn finns det gott om läskiga saker att uppleva och utforska, och sammanlagt ger det spelet en väldigt hög omspelbarhetsfaktor.
Så greppa kaptensmössan och ge dig ut till havs i Unterzee. Med lite tur kanske du lyckas med konststycket att bygga en ubåt och utforska mörkret under dess yta också.