Recension: Summertime Madness [PS4, PS5]

Summertime Madness utspelar sig till en början i ett krigshärjat Prag under andra världskriget. På andra våningen av ett gammalt hus bor en konstnär som blir mer och mer påverkad av verkligheten runt om kring honom. Vänner dör, byggnader kollapsar och misären sprider sig snabbt.

För att fokusera på något annat målar konstnären tavlor med vackra miljöer. Det blir som en verklighetsflykt för honom och han blir ännu mer indragen i sina tavlor när en kväll när en mystisk figur anländer i studion.

Utan att veta vem det är som besöker honom nappar konstnären på ett erbjudande om att få leva under sex timmar inne i en av tavlorna. Vad han inte förstår är att besökaren är hin onde själv, och att de där sex timmarna egentligen är en tidsgräns. Om han inte hittar en väg tillbaka innan timmarna förflutit, måste han stanna i tavlans värld resten av livet.

Här startar mitt äventyr. I en vacker, till synes målad värld lämnas jag utan förklaring eller vägledning för hur jag ska ta mig hem igen. Till en början känner jag mig totalt vilse men njuter ändå av att springa omkring på en ö och fånga fjärilar. Sen slår det mig att jag bara har sex timmar på mig att återvända till det verkliga livet.

Där miljöerna målas upp på ett fantastiskt och ibland surrealistiskt vis, är utmaningarna som jag ställs inför väldigt diffusa. Många gånger har jag väldigt svårt för att hitta relevansen i dessa pussel och det är enormt svårt att hitta tips på hur jag ska lösa dem.

Visserligen erbjuder sig djävulen att ge ledtrådar för hur jag ska ta mig vidare, men det kostar mig också en kvart av tiden jag har kvar. Det är helt enkelt inte värt det, trots att det ibland är extremt frustrerande att försöka lista ut hur jag ska ta mig vidare.

För varje pussel jag klarar tas jag till ett slags alternativt universum där ytterligare utmaningar väntar. När jag klarat av dessa, återvänder jag till ön som då utvecklas till att bli mer och mer vriden, men på ett vackert sätt.

Under spelets gång vävs diffusa händelser fram från konstnärens liv i form av svek, smärta och annat som har påverkat honom djupt i hans liv. Dessa händelser är väldigt grandiosa, även om de målas upp på ett stillsamt och avskalat vis. Men de berör mig djupt och använder dessutom fullkomligt oväntade grepp för att lösa problem.

Min upplevelse med Summertime Madness blandar känslor av total galenskap, vackra, oljemålade miljöer med fantastiskt enkla men ändå knepiga pussel. Om dessa utmaningar hade varit relevanta för händelserna och kanske kunnat utmana min förmåga att lösa problem, hade det varit ett klockrent köp. Men att blint testa mig fram, ger inte någon känsla av att uppnå, utan mest bara frustration.